Krönika: Anne Kron

KRÖNIKA

Det var väldigt spännande när valberedningen hörde av sig till mig för att intervjua mig om en plats i styrelsen. För jag känner ofta att jag inte följer mallen som bonde.

För ungefär 30 år sedan flyttade vi till en mindre gård i utanför Katrineholm, där jag äntligen kunde skaffa får, och samtidigt jobba som IT-arkitekt på SEB på distans. Då för tiden var uppkoppling till internet en något svårare nöt att knäcka än det är nu. Det blev specialantenner på taket, men det gick att få att fungera.
Efter bara några år så värvades jag till Sörmlands Fåravelsförenings styrelse, där jag numera är ordförande.

Jag har alltså ingen ärvd gård, eller längre formell lantbruksutbildning, men sommarjobbade med att sköta kor och får under tiden jag studerade, förutom att på något märkligt sätt var genuint intresserad av det som växer och hur man kan få det att växa. Jag ville naturligtvis gå på lantbruksskola, men mina föräldrar förstod inte varför när det inte fanns någon gård i släkten.  

2011 hade vi växt ur den mindre gården. Vi ville främst utöka antalet får, och växlade upp till en större gård i Regna, norra Finspång. En gård med potential, med mycket mer eller mindre igenvuxen betesmark, några fungerande hektar med åker, och mycket mer jordbruksmark att ta tillbaka, ofta igenplanterad med gran. 

Ta tillbaka mark och bygga upp fårbesättningen är alltså något som vi hållit på med sedan vi flyttade hit till skogsbygden. När vi flyttade fanns det sex hektar blocklagd mark, idag är vi uppe i 23 hektar. Om vi orkar restaurera mer, så finns det minst 10 hektar till att plocka fram här.

Att börja med att avverka den planterade skogen på åkern, bryta stubbar, dika, plöja och till slut kunna skörda på åkern är jobbigt, men väldigt tillfredställande när man väl kommer dit.
Man lär sig också att värdera även lite sämre åkermark högt, när man fått jobba så pass intensivt med den.

Vi har så många tackor, att vi fyllt fårhuset byggt för 35 tackor, och nog borde bygga ut fårhuset för att kunna öka på lite till, för fårhållning har blivit lönsamt de senaste åren. 

All vår jordbruksmark, både beten och vallar, är försedd med rovdjursavvisande stängsel. Fåren betar nämligen tredjeskörden på vallarna. Vi har alltså över en mil totalt med femtrådiga elstängsel när man inkluderar fållindelning. Skötseln av de här stängslen tar en stor del av vår tid under sommaren. Det ska röjas gräs under nedersta tråden, och naturligtvis ska stolpar och trådar vara i gott skick.

Dessutom så föder vi i liten skala upp Nordsvensk Brukshäst, och brukar få ett eller två föl varje år.

Regnabygden är extremt viltrik. Vi har enormt mycket dovhjort, medelstora mängder vildsvin, rimliga mängder av de andra klövviltsarterna och finns i gränszonen till fyra olika vargrevir. Vilt- och rovdjursfrågor är något som engagerar mig mycket. Jag vill gärna bidra till att vi kan hitta bättre sätt att förvalta vilt och bättre sätt att närma oss rovdjursfrågorna och förvaltningen.

Min egen resa med att bygga upp ett mer eller mindre nedlagt jordbruk på en mindre gård och hitta korta relevanta utbildningar, gör att jag har ett intresse för frågor som vuxenutbildning, fortbildning och ekonomiska möjligheter för både unga, med eller utan lantbruksanknytning att kunna börja, och vuxna som vill byta bana till de gröna näringarna. Jag vill att det ska bli bättre. Där ser jag faktiskt fårhållning som en bra ”ingångsnäring” inom djurhållning, eftersom man kan starta småskaligt utan stor kapitalinsats, och bygga upp på sikt.

Jag ser det som att vi behöver alla sorters jordbruk: stora, i sig själv lönsamma gårdar, men också små enheter, som har svårt att försörja sin brukare, men som bevarar jordbruksmark i drift inte minst ur beredskapsperspektiv, och naturligtvis allt där emellan.

Anne Kron
Styrelseledamot LRF Östergötland

Kontaktuppgifter till regionstyrelsen