Krönika: Carl Gudmundsson

Satellitövervakning, regelkrångel och beredskapslager, men framtidsutsikter då? Att lantbruk i Sverige är viktigt kan man ju vara säker på eftersom det läggs enorma resurser, nya regler och årslängder av debatter om hur vi ska odla, vilken produktionsgren vi ska rikta in oss på och med vilka insatser. Listan kan göras mycket längre och man pratar ofta om utmaningar och negativ påverkan av produktionen på lantbruket.

Man kan tycka att med så stora resurser kommer ny teknik för att underlätta kontroller på gårdsnivå eller nya CAP - regler väl underbyggda av fakta och kunnande, så att det tar oss framåt in i framtiden med en stor positiv påverkan på våran bransch eller i alla fall framåt mot de mål som önskas uppnås!? 

Den nya metoden för att kontrollera beten exempelvis, där brukaren får ett satellitfoto hemskickat som säger att betet inte är godkänt men gärna får skicka in en geotaggad bild som bevisar motsatsen så är det lugnt, vet jag inte vem det ska hjälpa? Vore det inte billigare och effektivare att helt enkelt inte ha någon kontroll alls eller bara ett par stickprov fysiskt på plats för att hålla oss bönder och våra beten i schack? Vem gynnar denna typ av kontroll tro? Jag skulle säga ingen. Jag tror inte heller att det ligger någon djupare tanke i det, utan det har bara blivit så på grund av att tekniken finns och för att okunniga politiker och tjänstemän tycker att det låter som en god idé och modernt och så vips är det ett nytt krav till medlemsländer i EU. 
 
Sådana exempel gör att jag blir mer och mer skeptisk till att mycket av det som kommer igenom ger en strategisk vinning som är rätt eller bra. Samhällsintresset torde vara att vi ska producera bra produkter på ett sätt som är hållbart för jord och bord med en lönsamhet som gör lantbruket livskraftigt och investeringsvilligt för framtida mål, eller!? 
 
Om det nu är fallet, så finns det många möjligheter framåt för oss att utvecklas om vi vill och orkar. Jag tror dock att det är väldigt viktigt att vi får ett nytt synsätt på hur vi når dit istället för att vänta på att politiker och myndigheter tar fram rätt stödsystem eller rätt certifiering som ska landa i knät på oss som vi kan hoppa på och så tjänar vi pengar och allt är frid och fröjd. 

Beredskapslager av spannmål är nu i ropet och utreds för fulla bullar hur det ska utformas. Det är också ett viktigt exempel, där vi som producenter inte ska acceptera något som är för dåligt betalt för att erbjuda denna service och inte heller acceptera något format som kan påverka prissättningen negativt av våra produkter. Vi kan tycka att det är ett bra initiativ samtidigt som vi ser till att vi får ordentligt betalt. Det är inte vårt ansvar att betala för Sveriges beredskapslager! 
 
Många av oss lämnar ett lönsamhetsmässigt omöjligt år bakom oss, som i alla fall för mig har lyft saker vi gör bra och saker vi måste göra bättre. Återigen är fält som är dränerade, bördiga och gödslade lönsamma, men så fort minsta fel gjorts har vi fått sota rejält för det ett år som detta. Det gäller kanske inte dem som har haft hela gården under vatten, men det är inte alla som har det heller. 

Komplicerade utmaningar kräver ofta enkla lösningar! Det försvinner ett hektar åkermark i timmen i Sverige just nu, ett nytt Paris byggs vart femte dag globalt. Just nu känner jag bara att om kan vi sikta på en bra produktion med de rätta grunderna och låta företagsamheten vara motorn, så kommer möjligheterna. Och så håller vi lite vakt på sådant som inte passar in i det samtidigt såklart!