Krönika: Erik Sandberg

Erik Sandberg, LRFs regionordförande i Örebro, skriver i sin krönika om det tuffa året 2023, LRFs viktiga arbete och att han ser en ljusning nu under 2024.

Vi går åter mot ljusare tider och i helgen såg jag att snödropparna i rabatten börjar knoppa och några gäss som landat på ett höstvetefält.

Ett annat tydligt vårtecken är att årsmötessäsongen börjar dra igång på allvar i olika föreningar och verksamheter. Under gårdagen hade vi sista styrelsemötet inför kommande regionstämma som i skrivande stund är tre veckor bort.

Förra våren när jag skrev i medlemsbrevet efter stämman hade jag skrivit: Blickar jag framåt för jord- och skogsbruk för 2023 ser jag ett antal orosmoln, med vikande avräkningspriser, höga kostnader för energi, fortsatt krig och ökande räntor som några exempel.

Tyvärr blev 2023 nog värre på många sätt än vad jag då förväntade mig. För många har det blivit ett av de tuffaste åren både ekonomiskt och arbetsmässigt som ligger bakom oss. Jag ser fortsatt att det finns stora utmaningar för 2024 för flera verksamhetsgrenar inom de gröna näringarna. Brist på utsäde och likviditet är väl två tydliga exempel. Sårbarheten och risken i många företag har ökat efter det tuffa året som ligger bakom.

I sken av detta anser jag att LRFs roll blir än viktigare i dessa tider. Det vi ständigt jobbar med kring de gröna näringarnas förutsättningar är alltid aktuella och det känns som vi har en viss medvind i den allmänna debatten och fler delar i politiken är villiga att lyssna på oss. Det syns inte minst i att vi oftare får utrymme i media. Jag tror inte att vi ska ut och stoppa trafik och sprida dynga på offentliga byggnader såsom det pågår i vissa andra delar av Europa utan vara tydliga och konstruktiva i våra kontakter med politiker och myndigheter för att vara spelbara och attraktiva över tid. De gröna näringarna har alltid behövts och kommer alltid att behövas, men vi får aldrig tas för givet utan behovet av långsiktig lönsamhet och att vara en attraktiv bransch kommer även framöver vara viktiga frågor. Jag ser också att alla har ett eget ansvar att upplysa och prata kring våra förutsättningar och möjligheter i olika sammanhang för att gemensamt skapa och bilda intresse för våra näringar och förutsättningar.

Likt vårtecknen i naturen så upplever jag en groende optimism hos många nu när dagarna blir längre. Räntesänkningar, den befarade foderbristen har i många fall löst sig och snart börjar gräs och grödor växa. Trots de utmaningar vi ser och har så hoppas jag att vi går in med framtidstro mot den ljusnande vår.