Lantbrukare ska inte bemötas som brottslingar

LRF Jämtland slår larm om rättsosäkert agerande i Krokoms kommun. En lantbrukare hotas med rättsliga åtgärder för naturligt vatten från åkermark, trots att lagen säger annat. Nu kräver LRF respekt för äganderätten och en saklig dialog.

I Krokoms kommun har en markägare och lantbrukare under lång tid försökt föra en saklig dialog med kommunen om brukandet av sin åkermark. I stället för respekt har han mötts av hot om skadestånd, vite och till och med fängelse.

Detta är inte bara ett enskilt misstag. Det är en oroande tendens. När en kommun börjar agera över medborgaren, i stället för med medborgaren, hotas rättssäkerheten för alla som brukar och äger mark.

Vi i LRF Jämtland ser med stigande oro på hur gränsen mellan myndighetsutövning och maktmissbruk riskerar att suddas ut. I det aktuella fallet påstår kommunen att naturligt vatten från jordbruksmark ska likställas med dagvatten, och kräver att markägaren ska betala för att kommunen tar emot något de enligt lag är skyldiga att transitera.

Ingen kommun får ta betalt för att ta emot naturligt vatten. Vad som är dagvatten fastslås i Lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (1998:812). Ändå hotas lantbrukaren med rättsliga åtgärder, trots att det är kommunens exploatering som inkräktar på grundlagsskyddad pågående markanvändning.

Att en kommun fäller träd på privat mark, lägger upplag utanför exploateringsområdet och samtidigt hotar markägaren med straff, utan att först klarlägga fakta eller söka dialog, är inget annat än ett allvarligt övergrepp på äganderätten. Vi säger det tydligt: Det får inte bli normalt att enskilda lantbrukare ska behöva försvara sin lagliga rätt mot sin egen hemkommun.

Detta handlar inte om utveckling kontra bevarande. Vi vill se tillväxt, inflyttning och samhällsbyggnad även i Krokom. Men utveckling kan inte ske genom att köra över dem som bär landskapet, det vill säga lantbrukarna. En kommun har ett särskilt ansvar: att agera rättssäkert, sakligt och med respekt. Den får aldrig uppträda som en starkare part som kräver underkastelse.

Den största risken om detta får fortsätta är inte en juridisk process, utan ett allt starkare misstroende. Vilken företagare eller markägare vågar investera, utveckla eller ta ansvar, om kommunen samtidigt reserverar sig rätten att hota, kränka och kräva?