LRF Gävleborgs vice ordförande: ”Utmaningar med att synliggöra det vi gör”

Johan Persson

Johan Persson har varit andre vice ordförande i LRF Gävleborg i ett drygt år, och fick nyligen förnyat förtroende som ensam vice ordförande. Vi träffade honom på hans gård i Jättendal.

Nu har du varit andre vice ordförande ett år. Hur har året varit?

– Det har varit bra. Lite utmanande. Man har fått kliva fram lite mer. Man är väl lite van att vara i rampljuset så det är alltid en utmaning.

Är det någonting så här i efterhand som har förvånat dig om styrelsearbete eller att vara vice?

– Nej, inte om att vara vice men kanske för styrelsearbetet, hur mycket tid man får lägga ner som inte syns. Man skaläsa på och det blir mycket tid som vi lägger på att svara på remisser och annat. Det är mycket som inte syns ute hos medlemmarna. Men jag tycker det är roligt och viktigt. Sen är det utmaningar med att synliggöra det vi gör. Men det har vi blivit bättre på tycker jag, men finns mer att göra. Det är väl en viktig del så att medlemmar känner att de får ut någonting av medlemskapet. Det får man ju mycket kritik för annars och frågor om vad vi gör egentligen.

Hur svarar du på det, på frågor om vad ni gör?

– Vi jobbar ju mycket med politikerpåverkan som är en av de viktigaste bitarna tycker jag. Så att vi får bra förutsättningar. Sen en sak som jag kanske tycker att vi borde jobba mer med som LRF och det mer utbildning och så för våra medlemmar. Jag tror att vi måste börja med de lite mindre gårdarna och pusha dem. De stora gårdarna kommer ofta jättelångt i sin verksamhet. De behöver nog inte hjälp i samma utsträckning. Men ska vi öka lönsamheten och andelen svenskt så tror jag utbildning är viktigt och det är väldigt dyrt idag. Det finns ju absolut sådana tjänster att köpa men det drar ju i väg, det blir ju dyrt.

– Lönsamhetsbiten har jag lyft många gånger i styrelsen senaste åren, och vi arbetar med det. Det är många som har visioner att Sverige ska börja exportera och då tror jag inte det är de stora gårdarna vi måste hjälpa i första hand, det är de mindre, så att de tar nästa steg. Sen behöver inte alla bli stora förstås, men de som vill ska få chansen.

Förra året var ju lite speciellt. Det var torka och blöta och svinpest nära er. Hur påverkade det styrelseuppdraget?

– Det var utmanande att höra alla medlemmarna, hur tufft de hade det. Och man vill ju försöka hjälpa dem på något vis. Och det drabbade så många, inte minst med foderbristen och ströbristen.

Märktes det att det var många medlemmar som drabbades? 

– Jo, men det gjorde det väl. Och Lotta [Zetterlund, ordförande i LRF Gävleborg] fick väldigt mycket samtal, kring det. Det är svårt att hjälpa dem också på något vis. Man kan ju inte göra något åt vädret. Men oftast behöver man väl kanske någon knuff i vecka beslut man ska ta. Det är lätt att man blir lite hemmablind kanske. Sen finns det väl de också som bara vill lyssna.

Hur ser du på 2024? 

– Vi får väl hoppas att det börjar komma några räntesänkningar. Nu såg det väl bra ut senaste rapporten man fick förra veckan. Så förhoppningsvis kanske det kommer någon redan nu, innan sommaren här. Så det vore väl skönt. Men annars tror jag väl att det blir tufft i år också ändå. Man vill inte ha något till då med vädret, som det var förra året. Då blir det nog riktigt jobbigt.

Du driver företag med din bror. Berätta om företaget. Vad gör ni?

– Ja, vi har ju dikor. Föder upp ungdjuren och slaktar, 95 procent av allting säljer vi som köttlådor. Direkt ut till kunderna då. Så det är väl ungefär 30 procent av företaget. Sen har vi ju hyresfastigheter också. Vi har 18 lägenheter kan man säga som vi hyr ut och håller på och renoverar. Och sen har vi entreprenad. Vi pressar mycket. Vi kör strängläggning och så blir det ju mycket lite flis. Skogen är vi mycket i och sen är det snöröjning på vintern.

Så ni har diversifierat ganska ordentligt? Var det en medveten plan?

– Ja, men det har det varit från början. Det funderar vi mycket på när vi tog över. Vi gjorde generationsskifte 2017–18 någon gång. När pappa fick Parkinson så att han inte kunde fortsätta. Men ganska tidigt så insåg jag väl att, för pappa hade ju haft mjölkkor han, men han bytte ju till kött i början på 2000 som de flesta. Och då insåg vi att ska vi vara två om det här så måste vi nog hitta på något mer. Och det är inte så bra kassaflöde i köttdjuren. Och då kom vi över de där 16 lägenheterna då, som vi hyr ut. Och sen har det blivit två villor också som vi hyr ut. Och det har jag ju hjälp på vägen om. För då blir det ju kassaflöde varje månad. Så det är tillsammans med lite entreprenadkörning som gör att det går runt även på en sådan här liten ort.

Framtidsplaner då?

– För företaget. Ja, men det är väl att fortsätta jobba. Vi har väl bestämt oss för att vi ska utöka djuren, vi har en investeringsansökan inskickad till Länsstyrelsen, på att bygga och dubbla besättningen. Men det är ju lite oroliga tider. Man skulle väl gärna vänta lite så räntorna går ner och omvärldsläget kanske stabiliseras.