LRF Mälardalen fyller 20 år

Beslutet om ett samgående föregicks av en lång process och mycket diskussion. När stämmoombuden på en stämma i Enköping röstade ja till ett nytt regionförbund hade ordinarie stämmor och extrastämmor genomförts i länsförbunden tidigare samma år. Sedan något år hade man redan en gemensam personalstyrka och ett gemensamt kontor i Enköping.

Titti Jöngren, Åkersberga, och Per Nyström, Sala, var två av ledamöterna i LRF Mälardalens första styrelse.

-    Det handlade ju mycket om att kunna öka effektiviteten, inte minst på personalsidan. I början av diskussionerna var det ganska mycket locket på, men efter ett tag så blev det en djupgående och bra process där sammanslagningen diskuterades djupt och intensivt. Vi såg att man skulle kunna få större inflytande från Mälardalsregionen, inom LRF, men också externt, säger Titti Jöngren, som var vice ordförande i Stockholms länsförbund åren innan sammanslagningen och ordförande när sammanslagningen skedde.

-    Jag minns att jag tyckte det var ett naturligt steg. Personalen jobbade ju redan över alla tre länen så att slå ihop styrelserna var enligt mitt sätt att se, en naturlig fortsättning för att bli ett starkare LRF i de tre länen, berättar Per Nyström.

LRFs dåvarande riksförbundsordförande Caroline Trapp gästade stämman då det nya regionförbundet bildades och sa:

-    Ni är en stor och viktig del av Sverige. Ni är Bergslagens skogsbygder, skärgården, storstadsnära lantbruk och ni är slätterna i Mellansverige. Det känns väldigt skönt att LRF är en stabil och levande organisation där det finns förändringsvilja och många engagerade medlemmar som vill åstadkomma något.

Per Norstedt, Skuttunge, valdes till LRF Mälardalens första ordförande.

-    Det känns alla tiders bra, det är ett jätteförtroende ni givit mig. Självklart ska jag göra mitt bästa, sa Per Norstedt när han blivit vald.

Enköpings-Posten, som bevakade stämman på plats och hade bildandet av det nya regionförbundet både på löpsedeln och förstasidan, skrev under bilden på Per ”Nyvald. Regionförbundet i Mälardalen fick denna man som ordförande. Per Norstedt heter han, mjölkbonde med 30 kor hemma i ladugården i Skuttunge. Han har sedan 2000 varit länsförbundsordförande i Uppsala län."

Läs tidningsartikeln från 21 april 2004 här.

Vilka frågor inom LRF var aktuella då för 20 år sedan?

-    Det var en tid då lantbrukets framtid diskuterades mycket. Visioner togs fram och fokus låg på lönsamhet och attraktionskraft. Att komma ifrån ”gnäll” och gammalt bakåtsträvande och istället lyfta de gröna näringarna som en attraktiv framtidsbransch, berättar Titti.

-    Man talade mycket om vem som hade ansvar för vad. Vad var samhällets ansvar? Vad var LRFs ansvar och vad var den enskilde lantbruksföretagarens ansvar? Man landade i att det skulle vara den enskilda företagaren som utifrån sina förutsättningar, intressen och möjlighet till lönsamhet och god livskvalitet, skulle ansvara för vilken eller vilka inriktningar och verksamhetsgrenar han eller hon skulle bedriva. LRF skulle inte lägga några värderingar eller ha synpunkter på detta, utan stötta de enskilda företagarna och verka för att förutsättningarna skulle vara så goda som möjligt, minns Titti.

-    Jämställdhetsperspektivet var också uppe på bordet, LRF Kvinnor var väldigt aktivt. Många valberedningar inom LRF hittade lämpliga kandidater till styrelser på olika nivåer i det nätverket, säger Titti Jöngren.

-    Vattenfrågan blev ju väldigt på tapeten i och med implementeringen av vattendirektivet och vi hade flera informationsmöten tillsammans med länsstyrelserna. Där tror jag vi gjorde väldigt stor nytta så att Havs- och Vattenmyndigheterna tillsammans med länsstyrelserna förstod att det inte bara var att komma med ogenomtänkta förslag på åtgärder. Vi hade också många möten med Skogsstyrelsen om nyckelbiotoper och det ”formella skyddet av skog”, berättar Per Nyström.

-    Det var betydligt större engagemang i lokalavdelningarna då och fler medlemmar som hade sina inkomster från sitt lantbruk än idag. Det gjorde att medlemsengagemanget var större i början av LRF Mälardalens verksamhet, fortsätter Per.

Hur tycker ni att det blev med ett gemensamt regionförbund för de tre länen?

-    Jag tror att det var en absolut nödvändighet, inte minst för att använda de ekonomiska och personella resurserna på ett effektivt sätt, säger Titti.

-    Jag anser att det blev jättebra och att det var en nödvändig sammanslagning. Jag hade under alla år jag satt i styrelsen ett väldigt bra samarbete med personalen. Det samarbetet och engagemanget hos medarbetarna är något jag minns med glädje, och jag tycker att vi var framgångsrika i vår argumentation och kommunikation mot medlemmar, myndigheter och de politiker vi träffade, säger Per och fortsätter:

-    För mig har tiden som förtroendevald i LRF Mälardalen varit väldigt positiv. Jag har lärt känna otroligt trevliga ,engagerade och kunniga personer –  medlemmar, anställda, styrelsekompisar, politiker och många som jobbar på myndigheter och i kommuner, avslutar Per Nyström.