LRF: Vattendirektivet måste förenas med klimatanpassning

Bakgrund: EU ser över Vattendirektivet

Veronica Manfredi, Europarlamentariker, sitter i DG Envi, Miljödirektoratet samt ansvarig för vattenresiliens och grön omställning i urbana miljöer, inledde högnivåmötet för vattenfrågor.

EU har aviserat att man avser att göra en översyn av Vattendirektivet. Främst kopplat till gruvdrift och den påverkan det har på vatten. Men alla frågor är naturligtvis öppna för diskussion när man ändå öppnar upp för förändringar.

Brett deltagande vid mötet

Svenskt Vatten hade bjudit in till mötet, som hade representanter från Skogsindustrierna, Naturvårdsverket, SGU, HaV, Swemin, Svenskt Näringsliv, Jernkontoret, Livsmedelsverket, Länsstyrelsernas vattenavdelningar, regeringen, och från LRF deltog jag, Sofia Karlsson.

LRF:s budskap i mötet

Vårt inlägg på mötet var följande: 

Hur kombinera EU:s båda stora vattenprojekt?

LRF:s rapport om kostnader för lantbrukets gröna omställning visar på ett åtgärdsbehov av tiotals miljarder kronor i att klimatanpassa vatteninfrastrukturen för livsmedelsproduktion. Och det Nationella Expertrådet för Klimatanpassning gör en klimat- och sårbarhetsanalys för bland annat livsmedel som ska överlämnas till regeringen under 2026. På temat klimatanpassning tar EU tar under 2026 och 2027 fram en New European Climate Resilience framework. Samtidigt pekar de fem regionala Vattenmyndigheterna på att målet god ekologisk status i Vattendirektivet inte nås för cirka 3 000 små vattendrag i jordbrukslandskapet på grund av jordbrukets markavvattning vilket kan ställa krav på åtgärder. Det är alltså två stora parallella processer (klimatanpassning och miljömål i vattendirektivet) som var för sig förutsätter omfattande åtgärder i jordbrukslandskapet. De måste kombineras. En revision av vattendirektivet kräver alltså att klimatanpassningsperspektivet tas ombord.

Det är viktigt att lyfta fram betydelsen av en förlängning av vattendirektivet. Konsekvenserna riskerar annars att bli mycket långtgående för markavvattningen, där dels enskilda kan hamna i vissa mycket kostsamma rättsprocesser och vår beredskapsförmåga riskerar att försämras avsevärt.
 
Det måste bli lättare att inom ramen för vattendirektivet att hantera målkonflikter med andra samhällsintressen. En del av detta är kanske självförvållat av Sverige, men vi lever i andra tider nu med större fokus på försvar och självförsörjning. Ett EU-direktiv kan inte vara statisk utan måste kunna förändras med tidens förutsättningar.
 
Den här kombinationen av vattendirektiv, art- och habitatdirektivet och restaureringsförordning vi nu börjar skymta i bland annat skyddade områden kan få mycket långtgående konsekvenser (Ätran, Klarälven exv.). Omfattande utrivningar kommer påverka markanvändningen på stora arealer. Enskilda arters livsmiljökrav kan få långtgående effekter på det svenska jord- och skogsbruket när bevarandemål omvandlas till MKN.
 
Ska direktivet få en större acceptans måste det lokala inflytandet från markägare/verksamhetsutövare bli större. Den nuvarande modellen är oerhört teknokratisk som ingen normal människa förstår.  

Samsyn och nästa steg

Sammanfattningsvis från mötet konstaterades att det fanns en stor samsyn kring att en del av problematiken i Sverige beror på hur vi implementerat direktivet.

Regeringen sammanfattade mötet med att undantagen är svårt, skall vissa branscher få det eller inte, det blir svårt då alla vill ha undantag.

Vi behöver dela med oss av våra perspektiv och hur det praktiskt påverkar oss. Ner på artikelnivå, för att förbättra systemet. Vi måste också visa på de åtgärder vi redan gjort, men vi har inte kommit vidare på grund av några artiklar. Hur kan vi komma vidare med ett fortsatt högt miljökrav. Viktigt att samla en svensk position.

EU tycker redan idag att vi inte nått direktivet och vill fasa ut undantagen, det tycker Sverige att vi redan gjort. Viktigt att myndigheterna får system som det går att jobba i. 

LRF kommer självklart skicka in sina synpunkter både till regeringen och till EU.

Sofia Karlsson