Många slöt upp och diskuterade viltfrågor och samsyn framåt

Ett 80-tal markägare, lantbrukare och jägare samlades den 17 september på Jonas Edlunds mark i skogen i Stjärnorp utanför Linköping för att diskutera utmaningar och lösningar med vilt och granbarkborre. Träffen var en del i ett långsiktigt arbete som pågår i Östergötland och som handlar om att få till en samsyn mellan lantbrukare, markägare och jägare kring skogs- och viltfrågor.

Jonas Edlund, viltombud i Södra och ledamot i Östergötlands regionstyrelse. Berätta om träffen. Hur var den?

- Under tre års tid har vi samarbetat och pratat med Jägarnas Riksförbund och Svenska Jägarförbundet. Det har nästan bara varit digitala möten. Nu ville vi få till en stor fysisk träff och samla så många markägare, lantbrukare och jägarrepresentanter som möjligt, LRF, Södra, Länsstyrelsen, två jägarförbund och Skogsstyrelsen. Länsstyrelsen har ett nytt dovhjorts- och vildsvinsprojekt som de pratade om, Södra hade en demonstration av viltdemohägn, växtlighet och skogsskador, jägarförbunden pratade om aktiv förvaltning av vilt, Lars Ingemarsson, regionalt viltansvarig på Skogsstyrelsen, pratade om Äbin och Mattias Sparf från Skogsstyrelsen pratade om granbarkborren. En mening som etsade sig fast tycker jag var Mattias ord om att det är viltet som bestämmer när vi planterar och granbarkborren när vi avverkar (även om det är för tidigt). Anna Åman Sigbjörnsson, regionalt sakkunnig skog och vilt på LRF Öst, pratade om toleransnivån för vilt. Under dagen delade vi in oss i fem grupper som stannade i cirka en halvtimme var vid olika stationer. Det blev bra dialoger och diskussioner.

Vad är det främst som ni har en samsyn kring och resulterade träffen i något konkret framåt?

- Man kan väl säga att vi hela tiden har varit eniga om att vi vill ha stora fina djur i viltstammen och att vi har tittat på hur vi kan ha det med hänsyn till fodertillgång och skador. Det kändes nu som att alla förstår att det finns mycket problem, speciellt med dovhjort i det här området. Vid diskussionerna under lunchen märktes det också att det finns en vilja hos alla att göra någonting så man når målen. Vi ska nu göra en sammanställning över dagen och vad vi tyckte om den.   

Sa ni något särskilt innan ni skildes åt efter träffen?  

- Jag tycker att Dan Franzén från Jägarnas Riksförbund sammanfattade det bra när han sa att som markägare kan man inte skrika till jaktlaget att skjut mer, utan det är bättre om man som markägare i stället frågar vad kan jag göra för er och vad kan ni göra för mig för att minimera skadorna? Om man frågar varandra åt båda håll då har man nått långt. En slutsats är att vi har kommit långt med samsyn om problembilder. Viljan finns och nu är det verkstad som gäller.

Är en sådan här träff något du skulle kunna tänka dig att anordna igen?

- Ja. Och man får gärna komma och se referensburarna. I det området vi var i finns fem permanenta burar med skyltar så man ska kunna komma och besöka och följa utvecklingen vid dem. På den slinga vi gick mellan stationerna stannade vi vid tre av burarna. En jägare, som inte var med under den här dagen, hade sagt till mig innan att det kommer aldrig att synas någon skillnad. Efter att ha tittat ringde han mig häromdagen och sa att han måste medge att han såg skillnad.

Är sådana här träffar något du rekommenderar andra regioner att också försöka få till?

- Ja, det gör jag. Det är ett bra sätt att få i gång diskussioner. Att också sätta upp referensburar på åkermark och i skogen är viktigt för att visa på hur stor skillnad det kan bli.