Regeringens passivitet hotar rättssäkerheten i norr.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet varnar LRF för att regeringens passivitet i en avgörande rättsprocess hotar rättsstatens grundprinciper. Om rennäringslagen lämnas oprövad riskerar vi en dramatisk urholkning av äganderätten, med stora konsekvenser för markägare, näringsliv och hela landsbygden.

Fem samebyar i norra Sverige har stämt staten för att få ensamrätt till jakt och fiske på statligt ägd mark inom sina områden. I dessa fall berörs en yta som är större än sex svenska län tillsammans. Eftersom Justitiekanslern (JK), som företräder staten i dessa fall, har valt att inte pröva all svensk lag i domstol kommer det få långtgående juridiska och samhällsekonomiska konsekvenser.

JK anser, precis som i det tidigare Girjasmålet, att domstolen inte ska pröva rennäringslagen. Det innebär att en central lag i svensk rätt, som uttryckligen förbjuder samebyar att upplåta nyttjanderätter såsom jakt och fiske, lämnas utan rättslig prövning. Detta strider mot legalitetsprincipen i regeringsformen, att all offentlig makt ska utövas under lagarna.

Om domstolen ger samebyarna rätt att upplåta jakt och fiske på statlig mark, utan att rennäringslagen prövas, kopplas jakt- och fiskerätten bort från äganderätten på en yta som är större än Stockholm, Uppsala, Sörmland, Gotland, Halland och Blekinge län, tillsammans. Det innebär att JK fastlagt en omfattande fastighetsreform i norra Sverige som innebär att ägaren av marken (staten) inte längre bestämmer över jakten och fisket på sin egen mark, för den rättigheten har övergått till berörd sameby. I förlängningen kan detta även leda till att privata markägare, förlorar kontrollen över centrala nyttjanderätter på sin egen mark.

Att staten inte använder all svensk lagstiftning i domstol är inte bara juridiskt anmärkningsvärt, det är ett hot mot rättssäkerheten och det skapar osäkerhet för Sveriges riksdag, myndigheter, markägare, samebyar och rättsväsendet.

För detta är en grundläggande förändring av äganderättens innehåll som enbart kan ske genom politik och lagstiftning i riksdagen, inte genom domstolsbeslut i mål där staten inte prövar all lagstiftning.

En huvudsaklig affärsidé för skogsägare är att sköta om sin skog så att träd med bra kvalitet växer upp och avverkas för att bli brädor, papper, och energi. En balans mellan älgstam och skogsskador är viktigt för att uppnå det. Men vad sker med älgskadorna på skogen om en sameby, som inte äger marken eller träden, bestämmer över möjligheten att jaga och balansera skadorna?

För många i norra Sverige är jakt, fiske och friluftsliv en del av livet, men det är också en förutsättning för naturturism, näringsliv och lokal service. Om staten förlorar rätten att upplåta dessa aktiviteter, påverkas syssel­sättningen i regionen. Och när arbetstillfällen försvinner, minskar också skatteintäkterna till kommuner och regioner. Det slår mot vård, skola och omsorg – mot den offentliga service som hela samhället är beroende av. Det är en kedjereaktion som börjar i rättssalen, men slutar i försämrad välfärd.

Regeringen kan begära att JK prövar all lagstiftning. Det verktyget finns i den konstitutionella verktygslådan. Att inte använda det är att abdikera från ansvaret som följer med att regera i en rättsstat. Det handlar om att säkerställa att lagar gäller, att rättsprocesser är transparenta och att äganderätten inte urholkas.

Justitieminister Gunnar Strömmer måste agera. Det är dags att begära att JK tar in rennäringslagen i rättsprocesserna. Det är dags att ta ansvar för rättsstatens principer. Och det är dags att värna den samhällsekonomiska stabiliteten i norra Sverige, innan fler stämningar kommer, och innan välfärden får betala priset för juridisk passivitet.

Palle Borgström
förbundsordförande LRF
Jenny Karlsson
ordförande LRF Norrbotten
Stefan Lindgren
ordförande LRF Västerbotten
Anton Öhrlund
ordförande LRF Västernorrland
Nils Björid
ordförande LRF Jämtland
Stig Högberg
ordförande Norra Skog