Sätt ut burarna

Vinter och vår är känsliga perioder för viltskador i grödor och vallar. Det är inte bara betandet som orsakar skördebortfall – även djurens tramp kan ge påtagliga skador. 

LRF:s toleransnivå för skördebortfall orsakat av vilt är högst 4 procent i genomsnitt för gården. Enligt de beräkningar och analyser som ligger till grund för nivån påverkas lönsamheten med cirka 10 procent redan vid ett sådant bortfall. Läs mer om LRF:s toleransnivåer för viltskador. 

Gör skördebortfallet synligt 

Som lantbrukare har du ofta en uppfattning om vilken skörd du borde få utifrån fältets förutsättningar och de insatser du gjort. Kanske märker du att skörden är mindre längs fältkanterna eller i viltrika områden. Data från tröskningen, drönarbilder och referensburar kan hjälpa dig att undersöka skillnaderna. 

LRF rekommenderar referensburar som en metod för att kalibrera bedömningen av viltskador. Genom att mäta/väga grönmassan innanför och utanför buren kan du åskådliggöra bortfallet för både dig själv, markgrannar och jägare. Resultaten ger också ett underlag för samtal om behovet av aktiv viltförvaltning och skyddsjakt på fälten.

För kommunavdelningar eller lokalavdelningar kan det även vara en bra aktivitet att gå samman för att göra gemensamma mätningar och ha som konkret underlag för dialogen i bygden. 

Så kommer du igång  

• Ingredienser till en referensbur: armeringsnät kapat i fyra delar ca 2 x 1,25 meter, ett 20-tal buntband, 10-20 centimeter och ett par stängselstolpar, ca 2 meter. 
• Sätt upp referensburarna före vintern så att vinter- och vårskador kommer med i bedömningen, gärna under oktober. 
• Placera flera burar på fältet, till exempel en nära fältkanten, en mitt på fältet och en däremellan.
• Välj gärna flera fält, eller ett fält som representerar ett genomsnitt för gården eller området. 
• Mät och väg grönmassan både innanför och utanför burarna och jämför utfallet. 
• Det är värt att även sätta någon referensbur på skogsmark i en nyplantering för att se betestrycket i området och hur det även påverkar skogen. 

Viltskador kan vara svåra att upptäcka med blotta ögat. Vissa skador syns tydligt, men skördebortfall under 10 procent i spannmål och uppåt 30 procent i vall kan vara svåra att se. Värt att påtala är att konsekvenserna är större än bara skördebortfallet, det kan även påverka kvalitén i foder, försvåra att förnya vallar, ge sämre nyttjandegrad av insatser med mera. 

Gemensamma mätningar stärker dialogen i bygden 

Inom LRF Öst berättar allt fler om att de sätter upp referensburar på sina gårdar. Flera kommunavdelningar har också gått samman för att mäta skördebortfall. Åtvidaberg, och Vingåker har gjort mätningar under flera år för att synliggöra viltets påverkan på odlingen och för att komma vidare i arbetet med viltförvaltning och skyddsjakt. I Godegård har man genom lokalavdelningen referensburar både i jordbruksmark och på skogsmark för att få en helhetsbild av viltets betestryck 

Exempel från kommunavdelningar  

Åtvidaberg: långsiktigt arbete börjar ge resultat 

Åtvidabergs kommunavdelning var tidiga med att gå samman för att sätta upp referensburar och att mäta skördebortfall. Med en lång tidsserie av mätningar och analyser som grund ser avdelningen nu att arbetet med viltförvaltning och skyddsjakt börjar gå åt rätt håll. Det blir mer gehör för problematiken och fakta talar sitt tydliga språk! Det lönar sig att vara uthållig och att även kunna bidra med erfarenheter till områden där hjorten är på väg att etablera sig eller öka. 

Vingåker: stora bortfall kan vara svåra att se 

Jakob Gustavsson, ordförande i Vingåkers kommunavdelning, berättar att avdelningen har haft referensburar i flera år. De senaste två åren har HS gjort mätningarna. Årets skördebortfall uppmättes till i genomsnitt cirka 20 procent, vissa fält visade låga bortfall medan något var över 60 procent. Som jämförelse är LRF:s toleransnivå 4 procent i genomsnitt på en gårdsnivå. Enligt Jakob kan ett bortfall på 20 procent vara svårt att se med ögat, och att det får stora ekonomiska konsekvenser för lantbruksföretaget. 

Jakob uppmuntrar fler kommunavdelningar att göra gemensamma mätningar. Han lyfter uthållighet som en framgångsfaktor: genom att fortsätta över tid går det att se trender och få ett faktaunderlag för ett helt område, inte bara för enskilda fastigheter. I Vingåker har kommunavdelningen också inventerat dovhjort under flera år. Underlaget om både vilt och skador har varit värdefullt i samtal med älgskötselområden och länsstyrelsen. Han berättar att avdelningen för ett antal år sedan använde fakta i arbetet som ledde till ett första steg mot generell skyddsjakt på dovhjort i kommunen. Senare följde även länsvisa beslut.

Så bygger du en referensbur, klicka på länken.

Fler tips från projektet RIMS, Agro Sörmland, klicka på länken.