SLU-forskaren: Svenska kor släpper ut lika lite metan som på 1800-talet

I somras släppte SLU en rapport om metan från nötkreatur. Den visar att svenska mjölkkor släpper ut mindre metan jämfört med kor från andra länder. Forskaren Rebecca Danielsson konstaterar att vi har en hållbar nivå av metanutsläpp med tanke på att idisslarna bidrar med nyttor.

Varför gjorde du en metanrapport, Rebecca?

Rapporten gjordes på uppdrag av WWF för att få tillförlitlig kunskap om hur stora metanutsläppen är från de svenska idisslarna och få en överblick vad som skett sedan vi hade flest antal nötkreatur. Det finns äldre beräkningar som inte varit enkla att tolka. Det är viktigt att ha tillförlitliga data för att vi ska kunna ha en bra diskussion om nötkreaturens klimatpåverkan. Sen kan jag tillägga att det inte alltid är så lätt med historiska data, men jag tror ändå att rapporten ger en rättvis bild.

Är det något i arbetet som överraskade?

Siffrorna var nog ganska förväntade, framför allt att mjölkkorna producerar så mycket mindre metan per kilo mjölk då metanet för kons underhållsbehov späds ut så mycket med en hög mjölkproduktion. Men att mjölkkopopulationen utgjorde så stor del av totala nötkreaturpopulationen, två tredjedelar, var lite förvånande. Kalvarna slaktades väldigt tidigt och rekryteringsandelen var låg. Sedan att det är så långt tillbaka som mitten på 1800-talet som vi hade samma nivå på metanutsläpp som idag var förvånande. 

Hur står sig de svenska metanutsläppen från nötkreatur i förhållande till de internationella?

Sveriges mjölkkor producerar mycket mjölk per ko och år jämfört med många andra länder och detta gör att metanproduktionen per kilo produkt ligger lågt jämfört med de flesta länder. För nötkreatur inom köttproduktionen så blir siffrorna ganska lika, men det skiljer en hel del även inom land om man jämför intensiv uppfödning med stor andel spannmål med extensiv betesbaserad uppfödning. Det har med uppfödningstiden att göra, fler dagar till slaktvikt ger mer metan som produceras enbart för underhållsbehov. Samtidigt är det den extensiva produktionen med bete av naturbetesmarker som bidrar med störst nytta för den biologiska mångfalden. 

Du skriver att man kan argumentera att vi i dag har en hållbar nivå av metanutsläppen eftersom idisslarna bidrar med nyttor. Kan du utveckla det?

Metanet från de svenska nötkreaturen har minskat kontinuerligt under de senaste hundra åren, detta främst på grund av att vi har färre nötkreatur idag. Om djurantalet minskar ännu mer så påverkas de nyttor som korna bidrar med idag negativt. Till exempel gällande den biologiska mångfalden så rapporterar SLU Artdatabanken i sin rapport 2019 att tillståndet är allra sämst för gräsmarkerna, det vill säga artrika naturbetesmarker och slåtterängar. Gräsmarkerna har minskat från ca 12 miljoner ha på 1800 talet till 0.4 miljoner ha idag. Det blir en målkonflikt med metanutsläpp och biologisk mångfald, där betande djur bidrar positivt till den biologiska mångfalden men metan per kilo produkt ökar. Det är viktigt att se hela perspektivet, och i Sverige så finns det plats för den nötkreaturproduktion vi har idag. För den biologiska mångfalden så skulle fler djur behövas, detta finns skattat i en annan rapport som kom ut tidigare i år ”Antal nötkreatur som krävs för att nå gynnsam bevarandestatus i svenska naturbetesmarker och djurens metanutsläpp”, men då blir det mer utsläpp. 

Vad är de viktigaste slutsatserna av rapporten som du vill vidarebefordra till en mjölkbonde?

Rapporten i sig har inget budskap utan den är en objektiv beräkning av metanutsläppen från svenska idisslare. Friska djur som producerar och även de djur som betar naturbetesmarker bidrar med nyttor, ju fler nyttor de bidrar med desto bättre.  

Här hittar du hela rapporten

Ny rapport om metan från nötkreatur | Externwebben (slu.se)