Ta tjuren vid hornen och kör - krönika av Per Petersson
2026-05-25
Jag sitter och njuter av morgongröten. Stirrar ut och finner ro i den grönskande vårutsikten. Men jag tänker på hur ofta vi människor tvekar i onödan. Hur rädslan får oss att stå still, fast vi egentligen bara borde agera.
Det här fick jag en väldigt konkret påminnelse om en eftermiddag på förskolan.
Senaste månaden har jag arbetat på en kombinerad skola, fritids och förskola. Där inspirerar jag barnen att äta svenskt och att bajs luktar pengar. Men en eftermiddag hände en märklig sak.
Barnen och förskolelärarna satt och åt mellanmål i lugn och ro när en förälder plötsligt kommer in och vill att jag ska följa med ut i hallen. Där ser jag vad hon menar.
En cirka 70 cm lång och nära 3 cm grov orm har slingrat sig in och gömt sig under barnens skohylla.
Jag försöker kroka upp den med ett skohorn utan framgång. Osäkerheten om det är en snok eller huggorm sprider sig snabbt och i huvudet skriker det fara. Ett bord ställs för att hindra den från att ta sig vidare medan ormen slingrar sig in på en toalett.
Plötsligt kommer ett barn springande i hallen, ovetande om att ormen ligger en meter bredvid. En fröken reagerar instinktivt och drar barnet i säkerhet samtidigt som hon säger, högt och rädd:
"Jag kommer inte hit imorgon om inte den ormen är borta härifrån innan vi går hem."
Och där någonstans inser jag att någon måste göra något.
Jag samlar mig och bestämmer mig för att ta den i svansen likt Bear Grylls. Tittar den i ögonen och ser att det är en snok. Beslutsamt tar jag den i svansen, sträcker ut armen och går ut med den en bit från förskolans grindar och släpper den i det fria.
Efteråt slog det mig att situationen inte var så farlig som den kändes. Men rädslan gjorde den större än den var.
Det får mig att tänka på alla, inklusive mig själv, som inte vågar ta steget att bara göra. Det är inte alltid farligt, men ändå är vi rädda när vi står inför nya arbetsmoment eller stora beslut som att ta över en verksamhet.
I de flesta fall är det rädslan som hindrar oss.
För ibland räcker det att någon kliver fram och gör – och då visar det sig att det gick mycket lättare än man trodde.
Det kändes bra att visa för barnen att det bara är att ta tjuren i hornen, eller som i mitt fall ta snoken i svansen.
Kbk. Kör bara kör, som en klok bonde sa efter ett studiebesök på Gotland.
// Per Petersson, LRF Ungdomen och regionstyrelsen Sydost
Gå med i LRF – din röst, din nytta, ditt nätverk
LRF driver frågor som gör skillnad för dig som verkar inom lantbruk, skog och landsbygd. Som medlem får du tillgång till förmåner, kunskap och nätverk som stärker din vardag och ditt företagande. Tillsammans får vi landet att växa.
