Torkelsson: Tillit – åt båda håll

Tillit – läs det framlänges och läs det baklänges. Samma ord åt två håll. En palindrom kallas det.

Jag tycker det säger något om själva företeelsen. Tillit. För tillit fungerar bara om det finns åt båda håll. 

Det spelar roll i många sammanhang. Inom LRF tänker jag på regelförenkling och kontroll som två viktiga områden där tillit är avgörande om det ska bli bra.

Funktion eller detaljer?

Jag var för en tid sedan på ett möte där en man från Transportstyrelsen föreläste om regler. Han konstaterade att regler kan skrivas på väldigt många olika nivåer. Man kan skriva att det ska finnas ett räcke på båtar så att personer inte kan falla överbord. Eller så kan man utveckla detta till hur högt räcket ska vara. Hur det ska sättas fast och av vad det ska tillverkas. Kanske också färg, varningstexter och något om kontroll. Kanske olika för olika båtar. Uppdelning efter många kriterier är också möjligt. Det tar liksom aldrig slut. Eller så gör man det ännu enklare och skriver bara att konstruktionen ska säkra att personer inte ska falla överbord och lämnar hur-et till andra.

Behövs då alla dessa detaljerade regler? Jag tror verkligen inte det. Ändå händer det alldeles för lite inom regelförenkling, och för många nya krav kommer till. Det fyller på snabbare än det tas bort. Ofta är tilläggen efterfrågade och bra. Men det hade kunnat göras enklare. Om det hade funnit tillit. Tillit från myndigheterna att vi ute på gård vill göra rätt, och att vi för det mesta också gör rätt.

Om reglerna blir tillräckligt snåriga kommer det däremot finnas allt mindre grund för denna tillit. För det blir så himla svårt att vara säker på att man gör rätt. Och då kommer det bli fel, trots att reglerna anger hur det ska vara. 

Kan hämma innovation

Vad som är en tillräcklig nivå för att uppnå den funktion som är bakgrunden till bestämmelsen kan vara olika. Och det är lätt att tro att det blir bättre och säkrare om man skriver väldigt exakt och noga. Eller så missar man viktiga chanser till nya sätt att tänka, som kanske är bättre. Och vi tappar bort glädjen.

Som en följd sjunker sedan tilliten till myndigheterna. Man säger att de inte förstår verksamheten. Frustrationen sprider sig och tilliten försvinner. I värsta fall leder det till att bemötandet blir dåligt, kontrollen känns inte bra, inte för någon av parterna.

Visst finns det lantbrukare som kunde göra bättre, och nog finns det myndighetspersoner som glömmer skälet till reglerna och blir alltför fyrkantiga. Det kan vi behöva hantera och prata om. Men jag tror inte att ännu fler regler löser den saken.

Och jag tror att vi också ska dela de goda exemplen. När det blev bra, och när det började fel men blev rätt. Jag kanske är naiv, men jag tror det kan gå ännu bättre sedan då. Det ger hopp om att man kan påverka, att kloka tankar är välkomna.

Lyckat påverkansarbete

Jag tänker på sådant som besluten på olika nivåer över tid om järnvägen mellan Byarum och Tenhult. Det fanns skäl för och det fanns skäl emot. Många sa att det var omöjligt att ändra beslutet om genomförande, och att det inte fanns någon annan lösning. En del tyckte också att det var klokt.

Men eldsjälar fortsatte att förklara och visa på skälen för ändring. Inte aggressivt, inte fördömande. Bara enträget och tydligt. Sökte nya vägar och påminde om livsmedelsproduktionens behov. Steg för steg spred de budskapet. Fick tips om nya kontakter och jobbade vidare. Beslutet ändrades, och många jublade. En del andra var kanske inte lika glada – så är det ofta med komplexa frågor. 

Oavsett vad man tycker om grundfrågan så visar det på att det ändå lönar sig att påverka. Inte med hot och våld eller andra tvivelaktiga metoder, utan på ett sätt som bidrar till tillit. Att vara påläst, använda demokratiska metoder och dela sin berättelse.

LRF:s påverkansarbete sker ofta till del i det tysta. Vi behöver kunna mötas igen, se varandra med respekt. Och förhoppningsvis kunna både känna och förtjäna tillit. Ibland blir vi besvikna, men låt oss hålla fast vid den goda dialogen och komma igen ännu mera pålästa. Kunskap är makt och det bygger förtroende.

Helena Torkelsson, ledamot i regionstyrelsen LRF Jönköping