Vart tar vattnet vägen? (Det som göms i snö kommer upp i tö)

Vädret 2023 satte verkligen fokus på vatten, inte minst i Heby och Sala, där vatten ligger kvar än i dag, dock i frusen form. Det är oerhört viktigt att vi nu inte tappar fokus på att prata om vattenförvaltning i ett samhällsperspektiv. Vi behöver enas om hur och var vi styr vattnet nästa gång det blir skyfall så att skada på samhällsviktiga verksamheter begränsas.

LRF har varit delaktiga i den rapportering kring översvämningarna 2023 som länsstyrelsen Västmanland håller ihop och ska överlämna till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i år. Vi har belyst att det blev akuta problem med översvämningar, men också sekundära problem när åtgärder vidtogs för att skydda tätorter. I båda kommunerna pumpades eller leddes vatten, delvis i andra sträckningar än de naturliga avrinningsvägarna, för att skydda orterna. Vi ifrågasätter inte den prioriteringen, men följden blev ännu svårare översvämningar nedströms med kraftig påverkan på jordbruksmark.

LRF har uppskattat att den översvämmade arealen i kommunerna uppgick till drygt 7000 hektar. Det är ungefär lika stor yta som Heby, Sala och Västerås tätorter upptar tillsammans. Översvämningarna har inte bara påverkat den gångna odlingssäsongen utan kommer att påverka markens bördighet och skördarnas storlek i flera år framöver. För samhällets del har förmågan att producera mat alltså minskat – inte ökat som den nationella livsmedelsstrategin säger. Jordbruksverket tog år 2017 fram en intressant rapport om jordbruksmark och kontrollerade översvämningsytor för att skydda tätbebyggda områden. Rapporten belyser ett finskt exempel där en översvämning om totalt 3000 hektar strax innan skörd, skulle orsaka skador för cirka 2 miljoner euro. Man kan alltså hävda att det har ett värde av minst 40 miljoner SEK att undvika att en liknande händelse inträffar igen.

Den infrastruktur som finns för att föra bort överflödigt vatten från åkermarken är i dag kraftigt eftersatt och anläggningarna är dimensionerade för ett annat klimat än det vi har. LRF uppskattar att kostnaden för klimatanpassning av svenskt jordbruk uppgår till ca. 25 miljarder i investeringar för ökad täckdikning, 520 miljoner kronor/år för underhåll av öppna diken och kulvertar samt ca 20 miljarder i investeringar för bevattning. Samtidigt som lönsamheten i det svenska jordbruket är för låg. Vid ett seminarium som hölls av SLU i december 2023 konstateras att för att kunna hantera klimatförändringarna krävs att samhället gör stora investeringar i upprustning och utbyggnad av infrastruktur för vattenhantering. Liknande investeringar gjordes från statens sida under äldre tiders dikning, för att säkerställa mat till befolkningen.

LRF anser att det behövs en ny form av samplanering mellan tätort och landsbygd för att undvika skador på både tätort och på odlingsmark/livsmedelsproduktion. Planeringen bör handla om hur den gemensamma naturresursen vatten ska användas i bristsituationer och hur vattenmassor ska hanteras i situationer med överflöd. En modell behövs också för att åtgärda och ersätta uppkommen skada av både översvämningar och eventuella föroreningar, så att inte markägaren drabbas dubbelt. LRF vill att samhället tar ansvar för sitt vatten via en hållbar dagvattenhantering från tätorter och vägnät, en minimerad bräddning från avloppsreningsverk och genom att alla parter som har nytta av en vattenanläggning delar på kostnaden för underhållet.

För att få fart på arbetet med vatten vill vi nu se uppföljning av skador, modeller för ersättningar, en bättre kostnadsfördelning för underhåll och nyinvesteringar, fler kommunala handläggare och breda forum för vattenförvaltning. Vi behöver enas om hur och var vi styr vattnet nästa gång det blir skyfall så att skada på samhällsviktiga verksamheter begränsas!

Gun Ekman, ordförande LRFs kommungrupp i Heby
Per Aldén, ordförande LRFs kommungrupp i Sala
Roberth Kihlin, ordförande LRFs kommungrupp i Västerås
Tomas Olsson, ordförande LRF Mälardalen

Det här är en debattartikel som har publicerats i UNT.