Västerbotten behöver en ny modell för att skydda skogen

Lotta Folkesson, ordförande LRF Västerbottens regionstyrelse

Dagens system att bevara naturvärden är kontraproduktivt. Därmed föreslår vi en modell som leder till bättre dialog och skapar större incitament hos den enskilda skogsägaren, det skriver Lotta Folkesson, ordförande LRF Västerbotten och Stig Högberg, ordförande Norra skog i en debattartikel som publicerats i Västerbottens-Kuriren och Norran.

Åtta av 10 skogsägare är positiva till att utveckla och bevara naturvärden i sin skog, med ett system byggt på frivillighet. Lika många påverkas negativt i sin vilja att utveckla och bevara naturvärden under nuvarande naturvårdspolitik där skogsägaren utan medgivande kan förlora kontrollen över sin mark.

Det är tydligt att dagens system är kontraproduktivt. Vi som företräder Västerbottens skogsägare har därför föreslagit en modell som både leder till bättre dialog och skapar större incitament hos enskilda skogsägare att värna och utveckla den biologiska mångfalden. Vi vill att det ska vara
en möjlighet snarare än en risk för skogsägare att låta gammal skog, lövträd och sällsynta arter frodas i landskapet.

skog i Skellefteå-området, Västerbotten

Vi föreslår en modell i fyra steg:
Identifiering av behov. Myndigheterna tar fram en tydlig prioritering av vilka naturtyper och naturvärden som är i behov av skydd. Denna utgår ifrån en analys av vad som redan är skyddat och hur mycket resurser som finns i statsbudgeten.

Utlysning. Myndigheterna gör en utlysning där de tydligt beskriver för skogsägare vilka naturvärden som efterfrågas för skydd av natur.

Förslag. Utifrån den utlysning som har gjorts kan skogsägare frivilligt föreslå områden i sin skog till myndigheterna. Om förslaget från markägaren innehåller rätt naturvärden ska de prioriteras. Om myndigheterna inte får in tillräckligt många förslag kan även de föreslå områden som är lämpliga för skydd till skogsägare. När myndigheten tar initiativ har markägaren alltid rätt att
säga nej.

Överenskommelse. Myndigheten och markägaren kommer överens om hur marken ska skyddas, med vilka föreskrifter och med vilken ersättning som skogsägaren kommer få för sin mark. Frivilligheten är grunden för hela modellen. Det är därför viktigt att ansvariga myndigheter såsom Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Västerbotten, med stöd av tydliga instruktioner från regeringen, löper linan ut och tillämpar frivillighet i praktiken. Inspirationen till modellen kommer från norska motsvarigheten ”Frivillig vern”. Om vårt norska grannland kan arbeta tillsammans med skogsägare så borde även svenska myndigheter kunna göra det.

Tillsammans representerar vi runt hälften av regionens 22521 skogsägare. Familjer som ofta ägt och vårdat marken i generationer. Ge landets skogsägare möjligheten att värna och utveckla den biologiska mångfalden utan risken att förlora sin mark mot sin vilja.

Lotta Folkesson, ordförande LRF Västerbotten
Stig Högberg, ordförande Norra skog