Vem ska fixa käket?

Under veckan arrangerades en diskussionskväll med politiker på KilsArena om matproduktion. Arrangörerna var föreningen Värmland Visar Världen Vägen och Nifa.

Det var rubriken på debatten i Kil Arena. Alla riksdagspartierna utom SD var närvarande. Sju företrädare för livsmedelskedjan hade ställt två skriftliga frågor till politiken. Allt hade inte fokus på maten även om det hade koppling. Elektrifiering, samlastning, biodrivmedel, eko eller inte eko, brist på grossister och skogen som kolsänka nämndes.

Tre och en halv timma sammanfattas inte så lätt men kvällen filmades. Så dokumentation finns, kontakta Nifa för mer info.

Patrik Ohlsson, ordförande LRF Värmland, inledde med LRFs frågor och lite bakgrund.

I skogs- och mellanbygderna i Sverige har mycket av den jordbruksmark vi hade på 1930-talet planterats igen, i Värmland ca 45%.

Vid flera tillfällen har gårdar i Värmland stått utan kunder för att dessa finns för långt bort, till exempel slakterier. Samma gäller för exempelvis grönsaker. Vi har en svag infrastruktur för livsmedel i Värmland. Svag lönsamhet har lett till minskande produktion och sämre underlag för industri, förädling och logistik och en nedåtgående spiral där änden på spiralen och det totala raset närmar sig för somliga produktionsgrenar och bygder.

När marginalerna är små och kostnaderna är höga och som nu med en kraftigt stigande inflation så är riskerna stora i företagandet. När Sverige och världen vill att bönder ska producera mer känner sig många tvingade på grund av affärsriskerna att i stället minska sin produktion och i många fall till och med sluta med produktion i ganska moderna stallar.

De två frågorna till politiken:

Hur vill politikerna stärka den svenska livsmedelsproduktionens konkurrenskraft jämfört med våra konkurrentländer generellt? Detta krävs för att det ska bli större andel svenska varor i butiker och kök.

Den stora potentialen till ökad svensk produktion finns där den idag är som mest extensiv, dvs i skogs- och mellanbygd som Värmland. Hur vill politikerna sätta fart på jordbruket i skogs- och mellanbygden med de speciella utmaningar som finns där i form av odlingsförutsättningar, begränsat utbud av kunder och leverantörer, finansiering, transporter mm?

Stina Höök (M) menade på att lönsamheten är central, vilket flera instämde i. Hon lyfte även regelkrångel och byråkrati som andra hinder.

Erik Evestam (C) erinrade om att alliansregeringen sa att jordbruk är ett särintresse. Han lyfte behovet av skattebefriade biodrivmedel och mer investeringsstöd. Han gav en känga åt alla de olika myndigheter som bara försvårar lantbrukets och landsbygdens utveckling.

Kjell-Arne Ottosson (KD) ser hur det växer igen utanför hans bostad i västra Värmland. Vi behöver mer betande djur. Konkurrenskraften måste stärkas. Han tog upp problematiken med den växande rovdjursstammen.

Från liberalernas sida, Marianne Åhman, var frihandel och värnad marknad det som poängterades.

Stina Bergström (MP) vill utfasa direktstöden och så ska Sverige bli oberoende av importerade insatsvaror. Jordbruket ska var hundraprocentigt ekologiskt.

Socialdemokraternas Sofia Magnusson vill värna naturbetesmarker och att vi ska äta mer vegetabilier och mindre kött. Maten står för en tredjedel av klimatutsläppen.

Elisabeth Björk (V) vill ha mer ekoproduktion och en självförsörjningsgrad på 80%.

Livsmedelsproducenten Kajsa Edbom berättade om den orimliga prissättningen för myndighetsutövning. 1900 kronor per timma. Vilken lantbrukare kan fakturera den kostnaden? Hennes siffror satte fokus på hur svårt det är att få lönsamhet i primärproduktionen.

Birgit Jönsson