Vem vill vara skogsägare i framtiden?

Skogsägare misstänkliggörs och beläggs med nya administrativa pålagor i allt större utsträckning. Inte minst gäller det Artportalen, en webbplats dit vem som helst, även anonymt, kan rapportera in overifierad information om sällsynta arter. Uppgifterna som rapporteras in ligger sedan ofta till grund för myndighetsbeslut om markägaren ska få avverka skog eller inte.

Denna utveckling upphäver ägande- och brukanderätten trots att svenskt skogsbruk alltmer anpassat sina avverkningar mot ökad hänsyn till flora och fauna enligt de certifieringsregler som skogsbruket följer: Den genomsnittliga hyggesstorleken har minskat, trädkantzoner har införts invid vattendrag, sjöar och våtmarker, och äldre träd och även högstubbar lämnas regelmässigt kvar efter en avverkning. Tanken är ju att skogsbruket både ska kunna vara fortsatt en källa till förnybar träråvara och skapa hållbara habitat för flora och fauna.

Den här bilden delas inte av vissa miljöorganisationer som menar att skogsbruket innebär en ständig rovdrift på naturvärden. Tilltron till att skogsägare själva tar tillräckligt ansvar för natur- och miljövård tycks låg. Det ger också upphov till en konflikt mellan de två mål som finns i den svenska lagstiftningen där skogsbrukets produktions- och miljömål jämställs. För den ansvariga myndigheten, Skogsstyrelsen, har det lett till en väsentligt ökad arbetsbelastning som tycks vara svår att bära. Kanske var det bakgrunden till att Skogsstyrelsen för något år sedan delade myndighetens betungande ansvar om att granska de naturvärden som ryms i den skog som avverkningsanmälts till Skogsstyrelsen? Hur då, det kan väl inte göras?

Jodå, det har gått som smort, myndigheten använder sig av Artportalen, ett webbaserat register (upprättat av SLUs artdatabank) där vem som helst kan inrapportera sällsynta arter i avverkningsanmäld skog som begärs ut av Skogsstyrelsen som en offentlig handling. För markägarna innebär det att någon anonymt utan certifiering, eller konsultstatus besöker deras fastighet i lönndom, inventerar deras avverkningsanmälda skog varpå ofta mycket höga naturvärden rapporteras in i Artportalen som underlag till Skogsstyrelsens myndighetsbeslut om markägaren ska få avverka skog eller inte. Det som rapporteras blir ofta inte verifierat, men används ofta ändå av Skogsstyrelsen som ett underlag för att avslå en avverkning dvs ett brukandeförbud inträder utan ersättning till markägaren.

Att tillåta en anonym prövningsprocess med tvivelaktig ansvarsfördelning i myndighetsbeslut upphäver brukanderätten till den skog som berörs. Ska det vara en acceptabel myndighetsutövning i ett demokratiskt land som Sverige?

Eva Åkerman, skogsansvarig LRF Dalarna
Per Westberg, skogsansvarig LRF Gävleborg
Åsa Sikberg, skogsansvarig LRF Mälardalen
Fredrik Melin, skogsansvarig LRF Mälardalen