Vice ordförande Per Westberg: Kan ett yrke vara mer konkret än så här?

En ko en bit bort från de andra på betet. Hon står upp, håller på med nåt. Det enda som syns på håll är nåt rött som hänger vid svansen, men det är inget tvivel, hon har kalvat i natt. Jag laddar mig med tång och öronmärken. Går fram. Kalven ligger helt platt på sidan och trots den vita pälsen på huvudet, syns den nästan inte alls förrän jag är helt nära inpå. Kon ser på mig. Nickar mot den renslickade kalven. Ser på mig igen. Låter uppmuntrande mot kalven, men den rör sig inte. Jag tittar efter livstecken och tycker den rör på ett öra, men när jag tar i nosen är den alldeles kall. Död. Slem rinner ur mulen. Troligen har den dragit i sig av fostervattnet under kalvningen. Kon lägger sig intill. De får vara ifred så länge hon behöver för att konstatera att det inte blir nån kalv i sommar för hennes del. 

Jag sitter också kvar en stund. Tänker att andra problem bleknar i jämförelse med liv- och dödbranschen. Kan ett yrke vara mer konkret än så här? Intalar mig att om det här vore en älg hade den inte heller klarat sig. Nu är det ett tamdjur, oddsen borde vara bättre, men den här gången blev det ett misslyckande. Det händer ibland. Det är inte första gången. Inte sista heller. Skuldbelägger mig. Frikänner mig. Blir pragmatisk. Hur kan jag göra bättre? Hur förberedd är jag? Har jag bara kvar en råmjölkflaska i frysen? ”Critical point” skulle det här kallas i management-näringslivet-industrimiljön, sa nån. Extra olyckligt i dessa köttbristtider skulle nog den personen tyckt. 

Småkvigorna, som inte är så små längre, har fått syn på mig och börjar råma efter sin frukost. Jag släpper grubblet. Går dit och ger dem sin krosshink. Ifjol den här tiden var det de som var de nyfödda kalvarna och om ett år eller två ska de ha egna kalvar. Cykler. Rekrytering. Urval. Survival of the fittest. Långsiktighet. Ja, så börjar den här dagen också i liv- och dödbranschen.

Per Westberg, vice ordförande LRF Gävleborg
per.westberg@lrf.se