Viltet påverkar hela samhället - LRF uppmanar politiken att agera

Hur stora viltstammar är egentligen rimliga? Den frågan stod i centrum när riksdagens miljö- och jordbruksutskott (MJU) deltog i en viltresa arrangerad av LRF den 20 oktober. Under dagen fick politikerna besöka åtta lantbrukare som med starka exempel visade hur viltskador påverkar deras verksamheter.

Vilttrycket ökar år efter år. Starka jaktintressen och utfodring är en del av förklaringen till betydligt högre tätheter av vilt än vad naturen och enskilda fastigheter tål. Deltagarna på resan fick med egna ögon se att allt fler lantbrukare tvingas hägna in sina fält, kyrkogårdar som har höga elstängsel, vildsvinsbök och betande hjortar på markerna längs vägarna. Situationen har blivit extrem.

Lantbrukare visade verkligheten

Mjölkbönderna som besöktes berättade om dubblerade arealer som ändå inte räcker till fodret som går åt till korna och hur de rankas lågt i klimatberäkningar, vilket resulterar i uteblivet påslag på mjölkpriset. De vill odla hållbart, men viltskadorna medför att de inte kan odla tillräckligt med proteingrödor och att markanvändningen per ko blir för hög vilket ger utslag i klimatberäkningen. Växtodlarna vittnade om hur de måste anpassa sina grödval och inte kan odla det som behövs eller är det ekonomiskt bästa alternativet. Hur skadorna minskar odlarglädjen och att skyddsjakt har blivit en nödvändig del av arbetet på gården. För att skydda sig mot Afrikansk svinfeber, ASF, hägnar nu grisproducenter in sina gårdscentra – men vad händer utanför staketet vid ett utbrott? Helt säkert är att det medför konsekvenser för hela samhället, eftersom man vid ett ASF-utbrott inte får vistas i naturen, jaga, bedriva skogs- och lantbruksproduktion.

Viltskadorna är ett tydligt hot, inte bara här och nu, utan även mot framtida produktion. Ungdomar berättade om osäkerheten och tvivlen kring att ta över gårdar där viltet försvårar hållbart odlande. I Södermanland har stora arealer redan tagits ur produktion och viltskadorna på spannmål uppgick till omkring 50 miljoner kronor enligt SCB:s senaste siffror. Kostnader som lantbruksföretagarna själva tvingas stå för.

LRF gav förslag hur politiken kan ta ansvar

LRF presenterade konkreta förslag till politiken, kopplade till pågående utredningar om skog, jaktlag, viltmyndighet och konkurrenskraft. Det behövs till exempel:

• Tydliga mål i författning för att begränsa viltskador
• Samhället måste anta en toleransnivå för skador
• Orimlig utfodring måste stävjas, lagen om att reglera utfodring måste revideras och definition på åtel behöver antas.
• Antalet vildsvin måste minska. LRF kräver att antalet skjuts tillbaka till 2000-talet, det vill säga 30000 djur. Danmark, Norge och Finland har politikerna tagit ansvar.
• Skyddsjakt måste kunna vara effektiv för att skydda grödor, i jaktlagsutredningen och konkurrenskraftsutredningen finns förslag på regler som förenklar möjligheterna. 

LRF föreslår att toleransnivån för skördebortfall i lantbruk bör vara max 4 procent på gårdsnivå.

- Politiken behöver visa vägen och agera när vilt går från att vara en resurs till att bli en begränsande faktor för allmänna intressen som jord- och skogsbruk, klimatomställning eller viltolyckor i trafiken, säger Johan Lagerholm LRFs ordförande i Södermanland.

Viltskadorna påverkar hela samhället

Viltskadorna har stor påverkan på bondens ekonomi, men hindrar även uppfyllandet av livsmedelsstrategin, klimatmål och bioekonomistrategier. Enligt SCB motsvarar viltskador i Sveriges grödor ett värde på cirka en miljard kronor. I skogen bedöms den minskade tillväxten motsvara ett årligt CO₂-upptag på nästan 12 miljoner ton.

Därför efterlyser LRF tydligare ansvarstagande från myndigheter och uppdrag i regleringsbrev för att nå politiskt satta mål om ökad livsmedelsproduktion, skogsproduktion, grön omställning och minskade viltolyckor.

LRFs regionordförande Johan Lagerholm reflekterar kring resan och samtalen som fördes.

- Vi diskuterade ansvarsfrågan för viltskadorna. Vem har ansvaret när det går överstyr? Markägare har ansvar för jakten på sin egen fastighet men viltet rör sig över gränserna. Med olika viljor blir det svårt att få verkstad i att sänka viltstammarna. Det behövs ett ökat ansvarstagande hos markägare att inte ha mer vilt än vad den egna fastigheten bär och att det inte får orsaka orimliga skador på grannfastigheter, säger han och fortsätter.

- Min behållning, och även politikernas som jag uppfattade det, är besöken hos lantbrukarna och deras starka bilder av hur de påverkas av viltskadorna i sina verksamheter. Det blev tydligt med konkreta kostnadsexempel för faktiska förluster. Det var starka reaktioner bland politikerna när vi pratade hållbarhet i alla dess aspekter. Det som ibland uttrycks som klimatsmart och hållbart kött från vilt, kanske inte är så hållbart när viltet orsakar en så kraftig påverkan på vår livsmedelsproduktion.

Lagerholm avslutade resan med en framtidsspaning som borde mana till handling.

- Om vi gör samma resa igen om fyra år utan förändring, blir jag förvånad om fler än två lantbruksföretagare fortfarande är aktiva, säger han.