Vilka konsekvenser kommer ett förändrat klimat innebära?

I hela Sverige kommer nederbörden att öka, med 22% om vi jämför 1971-2000 med 2071-2100 i det höga scenariot, och med 14% i det låga. Men skillnaden mellan regioner och mellan årstider är stor. I norr kommer den stora förändringen vara att mer nederbörd kommer som regn, snarare än snö. Där ser vi också de största ökningarna av regn under sommaren.

Mest kommer nederbörden öka på vintern och våren, mer än för året som helhet. Men i absoluta tal kommer det fortfarande regna mest under sommar och höst och minst under våren.

Regnen under sommar och höst kommer i stora delar av Sverige att bli långvariga och ihållande. Det ställer till det för odlingen eftersom mulet väder gör att avdunstningen från marken och transpirationen från växterna är låg. Vattnet samlas i systemet, och ökar risken för att marken blir vattenmättad. I sin tur ökar då risken för översvämningar. Dessa problem med översvämning kommer framförallt öka i södra Sverige och längs östkusten under höst och vinter. Under sommaren är scenarierna mer osäkra. I delar av Götaland är den totala förändringen i nederbörd nära noll. Där skulle det istället kunna vara nederbördsmönstret som förändras, snarare än mängden.

Det kommer alltså regna mer i Sverige och både kraftiga och extrema regn kommer att öka i antal.

Risken för ihållande och långvariga regn ökar mest under vintertid i södra Sverige. För fleråriga kulturer, som frukt och bär, innebär det att växterna behöver stå i vattenmättad mark. Det kan leda till syrebrist hos rötterna, särskilt om temperaturen är över ca 5°C och växternas vintervila är bruten. På fält där det inte växer en gröda är utmaningen istället att ha en dränering som är tillräckligt dimensionerad och kan transportera bort vattnet. Annars är risken för ytavrinning och erosion stor, då både näringsämnen och jordpartiklar transporteras bort från fältet. Att inte höstplöja, eller hålla marken bevuxen med exempelvis en övervintrande mellangröda, minskar risken för ytavrinning betydligt.

De kraftiga regnen och skyfallen kommer öka, men troligtvis kommer de fortfarande framförallt att uppträda på sommaren och en bit in på hösten. Om jorden är torr och bar när ett kraftigt regn kommer är risken för ytavrinning stor. Dessutom kan skyfall och hagel ge mekaniska skador på grödor.

Om kraftig nederbörd sammanfaller med viktiga moment i odlingen, såsom vårbruk eller skörd, kan det ställa till det rejält. Blöt mark har sämre bärighet än torr mark och om den utsätts för tryck i form av tunga maskiner leder det till markpackning. Det brukar sägas att markpackning ska undvikas eftersom det är så svårt att reparera skadorna. Samtidigt kan det vara nödvändigt att skörda vid en viss tidpunkt, vilket innebär en mycket svår avvägning som kan bli vanligare i framtiden.

En annan effekt av ett fuktigare klimat skulle kunna vara en ökning av svampsjukdomar. Det beror på att de allra flesta svampsjukdomar är beroende av en tunn vattenfilm på bladytan för att kunna infektera. Men denna förändring är osäker eftersom det kräver att den fuktiga väderleken infaller under den tid på året då grödorna är mest mottagliga för svampsjukdomar.

Den ökade nederbörden för också med sig möjligheter. Om regnvattnet samlas in och magasineras i en damm kan det användas när det dyker upp en torr period under odlingssäsongen.

Den andra stora förändringen i nederbörd är att regnen kommer bli mer intensiva. Det beror på att klimatet blir varmare och varmare luft kan bära mer vattenånga. När temperaturen ökar 1°C kan luften innehålla 7% mer vatten utan att det faller ut som droppar. När det är varmare blir det också mer fart på vattnets kretslopp, alltså processen när vatten avdunstar, blir till moln, regnar ned, transporteras ut i sjöar och hav via vattendrag för att där börja avdunsta igen.

Det som visas på kartorna här nedanför är alltså att antalet dygn med kraftig nederbörd, dvs mer än 10 mm regn, ökar. Ökningen ser olika ut i landet. Här nedanför ser du en tabell med exempel på förändringen i olika län. Störst är ökningen i norra Sverige, exempelvis 55% i Norrbotten, och minst är ökningen på västkusten, exempelvis 25% i Halland. Men det är den relativa ökningen. I absoluta tal kommer Halland fortfarande ha flest dygn med kraftig nederbörd. Ostkusten kommer ha minst antal dygn med kraftig nederbörd – även om ökningen på exempelvis Gotland är stor.

Förutom kraftig nederbörd, som SMHI definierar som över 10 mm per dygn, kommer vi även se ökningar i extrem nederbörd (mer än 20 mm per dygn) och skyfall (minst 50 mm per timme eller 1 mm per minut). Enligt SMHI beräknas regnvolymerna i skyfallen öka med 10 % till 2040, med 15 - 20 % till 2070 och med 20 - 40 % till 2100, beroende på utsläppsscenario.

Skyfall uppträder ofta lokalt och är ett av de svåraste väderfenomenen att förutspå. Men de hänger ihop med ett varmare klimat, eftersom de kräver över ca 10°C för att alls kunna uppstå. I takt med att klimatet i Sverige blir varmare kommer vi allt oftare ha temperaturer som möjliggör bildandet av skyfallsmoln. Vi kommer alltså kunna se skyfall även på hösten.

Bildandet av skyfallsmoln sker genom att vatten avdunstar och stiger uppåt i atmosfären. Det är kallare högre upp i atmosfären, vilket leder till att vattenångan så småningom fälls ut som vattendroppar. När vatten går från ånga till droppar frigörs energi, vilket gör att moln kan bildas. Under varma sommardagar kan de växa till höga, städformade åskmoln. Så småningom släpper de ifrån sig sitt vatten i forma av skyfall, hagel och inte sällan även åska. Tromber kan också förekomma, men det är hittills fortfarande ovanligt i Sverige.

Lyssna gärna på SMHI:s poddserie Klimatforskarna. Det finns ett avsnitt som handlar om skyfall.

Den ökade avdunstningen från mark och växtlighet i kombination med större regionala skillnader i nederbörd gör att sommartorka förväntas bli ett större problem trots att det kommer att regna mer. Särskilt tros torka bli ett problem i sydöstra Sverige där markfuktigheten redan idag är låg.

I stora delar av Götaland, där största volymen av Sveriges trädgårdsproduktion finns, är dessutom ökningen i nederbörd på sommaren mycket liten, mellan 0–4 mm/månad. Det är också där prognosen är som mest osäker och det är alltså svårt att säga om nederbörden kommer öka eller minska i dessa områden.

Det är flera olika indikatorer som sammantaget pekar på att odlingssäsongen kommer att bli torrare. Dels blir det varmare, vilket gör att avdunstningen och växternas transpiration ökar. Det leder till minskad markfuktighet. Dessutom ökar antalet torra dygn och längden på torrperioder under sommaren.

Torrare väder under sommaren leder till ett ökat behov av bevattning. Eftersom torka även påverkar resten av samhället kan det få följden att konkurrensen om vattnet ökar. Det blir allt viktigare att se över sina vattenkällor och säkerställa rätten över det vatten du vill använda. Det innebär en risk att vara beroende av kommunalt dricksvatten eller ytvatten i ett mindre vattendrag för företagets bevattningsbehov.

Marktorka påverkar även omsättningen i jorden. Marklivet i form av exempelvis bakterier, svampar och daggmaskar är liksom växterna beroende av vatten. När det är torrt i marken minskar deras omsättning, exempelvis går daggmaskar in i ett vilostadium där de ringlar ihop sig i små fickor i djupare ned i jorden. Detta minskar i sin tur mineraliseringen av näringsämnen.

Även om växterna bevattnas kan alltför torrt väder innebära en stress. Det är sällan bevattningskapaciteten räcker till för optimal vattenförsörjning under torrperioder. När torkstress uppstår i plantorna blir de försvagade och därmed mer mottagliga för angrepp av sjukdomar och skadegörare. Vissa skadegörare, såsom mjöldagg och bladlöss, är särskilt gynnade av varmt och torrt väder.

Effektiv nederbörd

Ett sätt att beskriva risken för marktorka är att titta på den effektiva nederbörden – det vill säga skillnaden mellan nederbörd och avdunstning. I dagsläget är den effektiva nederbörden störst i de delar av landet som har mest nederbörd, framför allt i fjällkedjan men även längs västkusten på vintern. Avdunstningen påverkas mycket av temperaturen och är störst i södra Sverige på sommaren. I vissa områden avdunstar 70 % av nederbörden. I de sydöstra landsdelarna är den i flera områden negativ på sommaren – dvs mer vatten avdunstar än vad som faller som regn.

I framtidens klimat beräknas den effektiva nederbörden öka på vintern på grund av ökad nederbörd. För framtida somrar är det är svårt att säga om det är nederbördsökningen eller ökningen i avdunstning som kommer att ta överhanden i södra Sverige. Skillnaderna blir tydligare om vi tittar långt fram, till perioden 2071 - 2100, där hela södra Sverige får en minskad effektiv nederbörd i juli i det höga scenariot, trots ökade regnmängder på flera håll. På många ställen innebär det en minskning av en redan negativ nederbörd, vilket betyder att risken för torka förstärks.

Markfuktighet

Ett annat sätt att beskriva risken för marktorka är att titta på hur markfuktigheten kommer förändras. Enligt SMHI:s beräkningar kommer markfuktigheten – definierat som mättnadsgrad i rotzonen – sjunka under sommaren (juni-augusti) i stort sett hela landet. Längs med hela västkusten och östkusten kommer minskningen vara 13 – 20 % under juli mot slutet av seklet i det högsta scenariot. Den minskande trenden är densamma i både det låga och höga scenariot, och densamma också i ett kortare tidsperspektiv.

Ett annat sätt att undersöka sannolikheten för torka är att titta på scenarier för antal torra dygn och längden på torrperioder. Ett torrt dygn är då nederbörden är mindre än 1 mm, det vill säga alla dagar det inte regnar. En torr period är en sammanhängande period av torra dygn. Det innebär att om en torr period avbryts av en dag med 3 mm regn för att efterföljas av en ny torr period, registreras de ändå som två separata torrperioder. I ett odlingsperspektiv kommer det dock upplevas som en sammanhängande torka, eftersom markfuktigheten fortsatt är låg.

I det höga scenariot har antalet torra dygn under sommaren (jun-aug) i Götaland och Svealand ökat 2071–2100, medan det har minskat i Norrland. Högst antal torra dygn beräknas det bli längs kusterna och runt Vänern och Vättern, där blir det runt 60–70 torra dygn i juni-augusti. Det är en ökning med 1,5–2,5 dygn jämfört med referensperioden 1971–2000. Mönstret är ungefär samma för den längsta torrperioden under sommaren, den ökar med 0–1 dygn i södra och mellersta Sverige och minskar med 0–1,5 dygn i norra Sverige. I de allra torraste delarna av landet, Öland och Gotland, beräknas den längsta torrperioden under sommaren bli 19–20 dygn. I resten av södra Sverige är den längsta torrperioden 13–17 dygn.

När vädret skiljer sig mycket från det som är normalt på en plats, pratar man om extremväder. En del extrema väderhändelser är våldsamma, till exempel en storm eller ett skyfall. Andra byggs upp genom att en viss väderlek dominerar under en längre tid, till exempel en värmebölja, torka eller ihållande regn. Det som är extremt på en plats kan tillhöra det normala på en annan plats.

Vad som är extremt beror inte heller bara på vädret i sig, utan på hur det drabbar samhället och miljön och hur mycket dessa system tål innan en allvarlig påfrestning uppstår. I ett odlarperspektiv innebär det att ett väderförhållande är extremt om det överskrider de gränser odlingssystemet och företaget klarar av. Var dessa gränser går beror i sin tur inte bara på vädret i sig, utan också på sårbarheten och beredskapen i företaget.

I Sverige är vi vana vid att ha fyra årstider och det är normalt att våren börjar med en blötare period som i vissa fall övergår i försommartorka. Allra mest regn brukar vi få i augusti och en bit in på hösten. Temperaturerna når bara över 25 grader ett par dagar per år.
Men som du läst och hört om i kursens tidigare avsnitt, får vi större svängningar i blött och torrt väder, samtidigt som temperaturerna stiger. Det gör det sker en ökning i både häftiga extremväder, såsom skyfall, åska och tromber och långsamma extremväder, såsom ihållande regn, värmebölja och torka.

Klimatet i Sverige blir varmare, blötare, torrare och mer extremt. Här kan du läsa och lyssna på en presentation om det varmare klimatet. För dig som hellre läser text finns en fördjupning längre ned på sidan.

Om utsläppen av växthusgaser minskar kraftigt och kulminerar runt 2040, vilket de gör i det låga scenariot, förutspås en ökning av årsmedeltemperaturen på 3 - 4°C i Sverige till slutet av seklet jämfört med perioden 1971 - 2000. Om utsläppen av växthusgaser fortsätter öka i samma takt som idag, som i det höga scenariot, beräknas ökningen blir 4 - 6°C. Årsmedeltemperaturen förväntas då vara 7,3°C jämfört med 2,3°C som var medeltemperaturen för Sverige under 1971 - 2000. Variationen mellan år är dock stor och relativt kalla år kan förekomma de närmaste årtiondena. Störst beräknas temperaturökningen bli i norra Sverige. Det sker i takt med att den värmereflekterande ytan av is och snö försvinner.

Klimatförändringar på några grader har stor betydelse. När det senast var 4 - 6°C kallare i Sverige var landet täckt av inlandsis. Om det istället blir 4 - 6°C varmare börjar Skåne få ett klimat som påminner om mellersta Frankrike.

Effekterna av ett varmare klimat på odlingen är många och påverkan finns under hela året. För det första blir odlingssäsongen potentiellt sett längre, vilket innebär en möjlighet till fler omgångar av en del kulturer. Samtidigt gör en längre odlingssäsong att även säsongen för skadegörare och ogräs blir längre. En del skadeinsekter kan hinna med fler generationer, och skadegörare som idag bara finns längre söderut kan börja reproducera sig i Sverige.

I marken ökar omsättningen med temperaturen, förutsatt att det finns fukt. När aktiviteten är högre förbrukas också resurserna snabbare, vilket leder till att mullhalten riskerar att sjunka snabbare om du inte aktivt försöker bibehålla den.

En risk med de värmeböljor och värmeextremer som förutspås är att de sammanfaller med skördeperioder. I ett varmare klimat minskar fönstret för optimal skördetidpunkt eftersom utvecklingen går fortare. Samtidigt ökar kraven på snabb nedkylning av produkterna för att inte produktkvaliteten ska försämras. Arbetsmiljömässigt är varmt väder besvärligt, och växthusodlare vittnar redan om att behöva förlägga arbete till tidig morgon och kväll på grund av hög temperatur

Uppvärmningen beräknas blir störst under vintern (december till februari). Medeltemperaturen förväntas stiga med nästan 5°C i söder och med över 7°C i norr i slutet av seklet i det höga utsläppsscenariot. Det gör att vi får varmare och kortare vintrar i hela landet. Men variationen mellan år kommer vara stor och kalla vintrar kan förekomma även i framtiden.
Det varmare klimatet gör att antalet nollgenomgångar på våren – det vill säga antalet dygn då dygnets högsta temperatur varit över 0°C under samma dygn som dygnets lägsta temperatur varit under 0°C – kommer att minska i hela landet. Störst blir minskningen i söder.

De högsta temperaturerna under sommaren förväntas öka på ungefär samma sätt som medeltemperaturen. Det innebär en ökning på runt 4 - 5°C av de högsta sommartemperaturerna i landet som helhet. Men variationen mellan år är stor. SMHI beräknar att temperaturextremer som i nuvarande klimat inträffar vart 20:e år kan inträffa vart 3 - 4:e år i slutet av seklet.

En värmebölja definieras av SMHI som en sammanhängande period där dygnets högsta temperatur har överstigit 25°C. Värmeböljor är vanligtvis orsakade av så kallade högtrycksblockeringar. På sommaren resulterar de i molnfri himmel, lätta vindar och långvarigt höga temperaturer. Värmen kan förstärkas om det är torrt och markfukten är låg, eftersom det minskar den kylande effekten av avdunstning från mark och växter.

Värmeböljornas längd kommer öka i hela landet. De värmeböljor som idag endast sker vart tjugonde år kommer ske vartannat år i slutet av seklet. Störst blir ökningen i Svealand och Götaland. Där beräknas de vara över 44 dygn på många platser i slutet av seklet enligt det höga scenariot. I Södermanland var den längsta värmeböljan under referensperioden 1971 ¬ 2000 14 dygn. Vid seklets slut beräknas den vara 33 - 54 dygn beroende på scenario.

Sannolikheten för en värmebölja lik den vi upplevde 2018 ökar i takt med klimatförändringarna. Men SMHI:s beräkningar visar att den skulle ha kunnat inträffa även under förindustriella förhållanden (1861 - 1890), även om sannolikheten då var mycket låg. Sannolikheten var fortsatt relativt låg så sent som 1951 - 1980, men har sedan dess ökat i takt med att det blivit varmare.

Ökad temperatur gör att växtzonerna förflyttas norrut med ungefär en mil om året. Främst leder det varmare klimatet till ökad tillväxt och transpiration på våren då tillväxten i dagsläget är starkt temperaturbegränsad.

Mot slutet av seklet beräknas vegetationsperioden bli 2-3 månader längre i söder och 1-2 månader längre i norr beroende på scenario.

Störst blir ökningen längs kusterna i södra Sverige där en höjd havstemperatur förlänger säsongen på hösten. Upp emot 11 månader kan växtsäsongen bli där enligt det höga scenariot.

Men SMHI:s definition på växtsäsong är enbart temperaturstyrd. Hur odlingssäsongerna för olika grödor faktiskt påverkas beror också på en rad faktorer som solinstrålning och markfuktighet. En hög markvattenhalt på våren kan till exempel förhindra att marken bär såmaskiner.

•    Webbinarium: Extremväder - vad har vi att vänta oss?