Säg hej till Lennart!

Lennart Nilsson är inte bara representant för LRF och är vice ordförande i LRF Växtodling – han har också varit växtodlare i 30 år!

Vad är din roll inom LRF Växtodling?
– Jag representerar LRF och är vice ordförande i delegationen – som jag varit med i sedan den startade.

Vilka är dina största framgångar som växtodlare?
– Jag har varit växtodlare sedan 1990 och odlar bland annat vete, höstvete, maltkorn, grynhavre, höstraps och vall. Min största framgång som växtodlare är nog att vi lyckats höja skördarna och öka resultaten för varje år. 2017 var nog det bästa året då vi fick väldigt bra skördar, men den glädjen förtogs tyvärr 2018 när torkan slog till med full kraft.

Vilka är de största möjligheterna för svensk växtodling?
– Jag skulle säga att det främst är alla duktiga växtodlare. Jag tror också, trots att vi upplever ett mer extremt och tuffare klimat, att vi har goda förutsättningar att odla bra skördar även i framtiden med de grödor vi redan odlar. Vi har även en fördel att vi är rätt så effektiva i vår växtodling, vi har bra struktur på våra företag och vi är duktiga på att använda modern teknik.

Vilka är de viktigaste frågorna just nu som LRF Växtodling driver?
– Konkurrenskraftfrågorna är en av de viktigaste frågorna – men inte bara i vårt närområde utan i det globala perspektivet också. Konkurrenskraften innebär bland annat tillgång till en effektiv växtförädling och tillgången till insatsmedel till ett konkurrenskraftigt pris.

Hur tror du svensk växtodling ser ut om 10 år, vilka är de största förändringar som har skett till dess?
– Vi jobbar ofta med väldigt långsiktiga mål, så en tioårsperiod är nästan för kort. Allt ska gå så snabbt i dagens samhälle, men dessvärre kan vi inte skynda på växtodlingen. Men jag tror att vi fortsatt kommer att se större företag ta plats inom svensk växtodling. Vi kommer även se mer samarbete lantbrukare emellan. På så sätt kan vi växa och bli mer effektiva. Vi behöver jobba ännu mer klimatsmart, och en nyckel för att lyckas med det är den teknikutvecklingen som sker. Vi använder mer precisionsodling och har påbörjat resan mot robotisering av växtodlingen. Då kan vi även hantera markpackningen som är ett stort hot mot våra jordars bördighet.

Vad kommer vi odla om 10 år?
– Det vi odlar om 10 år kommer nog vara i stort det samma som i dag, men om jag får önska skulle jag se att vi blir bättre på proteingrödor och oljeväxter. Vi kan även se nya grödor, men även gamla grödor med nya egenskaper, jag ser såklart en stor potential i användandet av moderna växtförädlingsmetoder som till exempel gensaxen, de kommer att förbättra våra möjligheter att odla fler grödor i framtiden och att snabba upp växtförädlingen. Den kommer även hjälpa oss att möta en del av samhällets krav som tex minska mängden kemiska växtskyddsmedel och ge oss lägre miljöpåverkan, men också bidra till tåligare grödor, bättre skördar och ökad lönsamhet.

Säg hej till Fredrik!

Fredrik Andersson är ledamot i LRFs riksförbundsstyrelse och är en av våra förtroendevalda i LRF Växtodling. Fredrik har länge haft ett stort intresse av växtodling och driver en gård i Viby utanför Arboga.

Vad är din roll inom LRF Växtodling?
– Jag är ledamot i LRFs riksförbundsstyrelse och mitt uppdrag inom LRF Växtodling är att tillvarata svensk växtodling tillsammans med vår arbetsgrupp.

Vilka är dina största framgångar som växtodlare?
– Jag tycker att det spännande att prova nya saker, och framför allt när jag ser att det fungerar. Jag har exempelvis provodlat linser och sötlupin, vilket är väldigt kul! Men om vi ska kolla på det i ett större perspektiv är jag imponerad av den utvecklingen vi ser på framför allt sortmaterialet inom växtodlingen. Vi har aldrig tidigare skördat så mycket per ytenhet i förhållande till insats som nu, det ska vi vara stolta över.

Vilka är de största möjligheterna för svensk växtodling?
– Den största möjligheten är att vi har ett klimat som bidrar till en klimatvänlig odling. Våra skördar angrips sällan eller aldrig av vare sig insekter eller svampar. Men jag ser också att vi fortsatt kommer att kunna konkurrera med världsmarknadspriserna, vilket vi redan gör i Sverige tack vare att vi upprätthåller god hantering, hög kvalitet och bra produktivitet.

Vilka är de viktigaste frågorna just nu som LRF Växtodling driver?
– Det som alltid ligger nära tillhands är så klart att vi hänger med i den forskning och utveckling som sker inom växtförädlingen, olika typer av automatisering, digitalisering och vattenfrågorna. En av våra största fördelar i Sverige är att vi har ett förhållandevis bra vattenläge, vi har varken för mycket eller för lite. Framgent behöver vi jobba för att markavvattningen ska fungera. Vi behöver fundera på hur den ska se ut i framtiden, vem som ska bära hanteringsansvaret och hur det ska bekostas. Hur ska diken och stora vattendrag fungera och finansieras? Inom växtodlingen vill vi kunna få samma villkor som våra konkurrentländer, får vi det så kommer vi fixa vattenfrågorna rätt bra.

Hur tror du svensk växtodling ser ut om 10 år, vilka är de största förändringar som har skett till dess?
– Jag tycker ofta att jordbruket målas upp som trögt och konservativt, men personligen delar jag inte riktigt den bilden. Jag tror att storleksrationaliseringen som pågår inom jordbruket nu kommer att fortsätta, vilket innebär att produktiviteten på gårdarna måste hänga med. Ju större gårdarna blir, desto mer teknik behövs och i samma veva behålla god lönsamhet. Jag tror även att vi kommer vara duktigare på att odla utan fossila insatsvaror och jag hoppas att växtförädlingen i Europa får en nytändning med möjligheten att använda olika typer av tekniker, tex. gensaxen.

Vad kommer vi odla om 10 år?
– Jag är ganska säker på att vete fortsatt kommer att vara basen i svensk växtodling och att vi blivit bättre på precisionsodling – att lyckas göra rätt saker på rätt plats vid rätt tid. Jag tror kanske inte på några större revolutioner utan att vi sakta men säkert arbetar mot att bli duktigare på det vi gör. Däremot tror jag att vi kommer odla mer proteingrödor, både till djur och människor, förmodligen inga jättearealer, men så pass mycket att det blivit en standardodling.