Artskydd

Artskyddsreglerna är idag den främsta orsaken till att skogsbruk stoppas. Enligt LRF hotar nuvarande tillämpning äganderätten i skogen, och vi vill se förändringar för att skydda skogsägarna. 8 av 10 skogsägare kan tänka sig att göra mer för den biologiska mångfalden om man kan vara säker på att inte förlora rätten till sin skog utan ersättning.

Ingen annan näringsverksamhet är så långsiktig som skogsbruk. Skogsägaren planterar träd för sina barnbarn och barnbarnsbarn. Det är i stor utsträckning tidigare och nuvarande skogsägares val som varit avgörande för vilka arter som finns i skogen. De personer som genom sina beslut skapat förutsättningar för skyddade arter att frodas, står nu inför förlorade intäkter, omfattande administration och juridiska processer. Om de hade förutsett dagens situation, hade de kanske gjort andra val.

Vid ansökan om skogsavverkning kan Skogsstyrelsen kräva omfattande dokumentation om vilka djur och växter som finns i skogen. Detta kan innebära höga kostnader för mindre skogsägare som ibland måste anlita dyra experter för att uppfylla kraven. Dessutom betalas ingen ersättning ut automatiskt om skogsägaren förhindras från att avverka skogen på grund av artskyddsförbud. I stället måste markägare gå igenom tre olika instanser, och som sista utväg kan de behöva stämma staten i domstol för att få kompensation för sin mark.

Enligt LRF strider det mot grundlagen att skogsägare inte automatiskt får ersättning om de hindras från att bruka sin mark.. Regeringen har nu föreslagit välkomna förändringar både när det gäller fridlysta arter och rätten till ersättning, som föreslås börja gälla från och med 1 september. LRF har drivit frågan om ändrade artskyddsregler och rätten till ersättning i över 10 år.

Innehåll

Artskyddet och skogen

LRFs rapport Artskyddet och skogen visar de ekonomiska och samhälleliga konsekvenserna av nuvarande artskyddsförordning för Sveriges skogsägare.

Ett konsekvent genomförande av artskyddsförordningen skulle leda till att cirka 2 miljoner hektar skog – motsvarande ytan av Stockholm, Uppsala och Södermanlands län tillsammans – inte längre skulle kunna brukas för skogsproduktion.

Detta scenario beräknas kosta Sveriges skogsägare omkring 10 miljarder kronor årligen i förlorad inkomst, utöver samhällskostnaderna för minskat skogsbruk såsom förlust av skatteintäkter och arbetstillfällen på landsbygden. Rapporten tar även upp den större bilden, där en 10-procentig minskning av skogsavverkningen inte bara skulle innebära ekonomiska förluster för skogsägare utan också betydande skatteförluster för staten och risk för över 11 000 arbetstillfällen.

Artskyddet och skogen

Om hur fridlysta arter kan göra att skogen förlorar i värde och att förfoganderätten riskerar att gå förlorad.

Ladda ner

Artskyddet och skogen

Om hur fridlysta arter kan göra att skogen förlorar i värde och att...

Ladda ner

Frivilliga avsättningar

I Sverige avstår skogsägarna att bruka ungefär 5 procent av marken genom frivilliga avsättningar. Utöver det lämnas ungefär 10 procent för generell hänsyn till arter och viktiga biotoper vid avverkning. Det gör skogsägarna helt utan ersättning från staten.

Artskyddsförordningen behöver förändras

I över tio år har LRF arbetat för en förändring av artskyddsreglerna. Det krävs flera åtgärder för att för att effektivt hantera de mycket omfattande problem som fortfarande finns kring dagens artskydds- och ersättningsregler. LRF välkomnar den nuvarande regeringens besked om förändrat regelverk kring fridlysta arter samt en tydlig ersättningsrätt, som föreslås börja gälla från och med 1 september 2026.

LRF och skogsägarföreningarna driver principmål

LRF och skogsägarföreningarna har under åren drivit flera rättsprocesser i domstol för enskilda medlemmar i frågor av principiellt viktig karaktär. Flera vägledande domar har kommit de senaste åren.

Juridisk expert kommenterar Högsta domstolens besked om artskydd (lrf.se)

LRFs förslag på lösningar

Förtydliga att nationella fridlysta arter inte ska påverka pågående markanvändning

Nationell fridlysning syftar i stor utsträckning till att undvika att vissa blommor plockas. Många av dessa arter, exempelvis flera orkidéer, är relativt vanliga. Att avstå från att plocka en blomma medför ingen samhällskostnad, men det kan sätta käppar i hjulet för tusentals skogsägare genom att hindra skogsbruket. Regeringen har nu föreslagit att endast fridlysta arter som är starkt hotade eller akut utrotningshotade ska kunna påverka skogsbruk, vilket LRF välkomnar. Naturvårdsverket ansvarar för att definiera vilka arter som bör omfattas.

Bevisbördan måste ligga på staten när statliga beslut innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras

Artskyddet har lett till att myndigheterna nu kräver att skogsägare genomför omfattande inventeringar för att styrka sin rätt att nyttja sin mark. Detta sker trots att den pågående markanvändningen skyddas av grundlagen. I praktiken innebär detta ofta att skogsägarna själva måste ta fram dokumentation för de begränsningar de kommer att utsättas för. Ibland är kraven på utredning så omfattande att det gör småskaligt skogsbruk ekonomiskt ohållbart. Skogsutredningen föreslår att det ska finnas ett kostnadstak för utredningsinsatser som skogsägaren kan åläggas att göra, vilket LRF stöttar. Det är i dagsläget osäkert om detta kommer att genomföras och LRF ser behov av ytterligare insatser för att minska skogsägarens bevisbörda och utredningsansvar.

Formellt skydd bör erbjudas skogsägaren

Den som idag hindras från att bruka sin skog tvingas att stämma staten inför domstol för att erhålla den ersättning som grundlagen föreskriver. Denna process riskerar att leda till mängder av rättstvister där kostnaderna aldrig vägs mot vinsten när skogsbruket hindras. Regeringen föreslår nu i linje med LRFs förslag, att skogsägare med artskyddsförbud bör erbjudas ersättning om 125 procent. Regelverket föreslås börja gälla 1 september 2026.  

Inför flexibla skyddsformer

För att undvika att betala ersättningar utan att säkra framtida anspråk kan staten i många fall behöva införa ett formellt skydd. Tyvärr är dagens skyddsformer inte optimala för artskyddet. Det är viktigt att skyddet kan kombineras med markanvändning och vara tidsbegränsat, eftersom arter kan röra sig oberoende av markanvändningen. Detta skulle maximera samhällsekonomisk nytta.

Begränsa rättsprocesser mot enskilda utan kostnad

Idag kan små miljöföreningar överklaga avverkningar utan något kostnadsansvar, med hänvisning till Århuskonventionen. Skogsägare tvingas på egen bekostnad försvara sin rätt att bruka skogen. För den överklagande föreningen innebär det inga risker, man kan utan eget ansvar lägga över kostnaderna för domstolsprocesser på staten och skogsägaren.

Frågor och svar

Artskyddsförordningen är ett regelverk som bland annat handlar om fridlysning av växter och djur. Bestämmelserna innebär i många fall förbud att döda, skada eller störa de växter och djur som omfattas, men också förbud mot att skada de miljöer där arterna lever.

Vissa bestämmelser kommer från EU och måste genomföras av alla EU:s medlemsstater. Andra regler bestämmer Sverige över själva och handlar om svensk fridlysning som ursprungligen var till för att sällsynta växter inte skulle plockas eller samlas in, men där de senare även har börjat tillämpas på skog- och jordbruk.

Artsskyddsreglerna innebär att ditt skogsbruk kan komma att förbjudas helt eller delvis där arterna lever. I vissa fall menar myndigheterna att du själv måste inventera arterna för att säkerställa att de inte påverkas i samband med exempelvis en avverkning. Ibland kan du som skogsägare tvingas gå till domstol för att få dina rättigheter prövade.

Om du har meddelats förbud med stöd av artskyddsförordningen innebär det att du inte kommer kunna genomföra din planerade skogsbruksåtgärd. Om du inte delar myndighetens bedömning kan du ansöka om dispens hos länsstyrelsen. Ifall länsstyrelsen inte medger dispens kan du stämma staten i domstol genom att vända dig till mark- och miljödomstolen. Denna process krävs idag för att du ska kunna få ersättning för marken som inte kan brukas.
Regeringen har föreslagit en lagändring som möjliggör att du som har nekats avverkning och dispens med hänvisning till artskyddsförordningen, kan träffa överenskommelse med Skogsstyrelsen om ersättning från och med 1 september 2026. Lagändringen måste röstas igenom i riksdagen under våren.

LRF bedriver framförallt ett politiskt påverkansarbete för att begränsa de negativa effekterna av artskyddförordningen för skog- och jordbrukare. Vi kan hjälpa till med viss juridisk vägledning, men för dig som behöver hjälp att skriva inlagor till domstolar och myndigheter, behöver du anlita ett juridiskt ombud. I enstaka fall, när ett ärende är principiellt särskilt viktigt för många medlemmar bistår LRF ibland ekonomiskt med att driva ärendet i domstol.

Du kan vända sig till din skogsrådgivare, exempelvis hos skogsägarföreningarna. Du kan också kontakta Skogsstyrelsen ifall du är osäker på vad som gäller kring den skogsbruksåtgärd du vill genomföra. LRF Skogsägarna kan även hjälpa till med att svara på generella frågor om hur artskyddsförordningen fungerar.

Hänsyn till arter är bra och viktigt för den biologiska mångfalden. LRF anser dock att dagens artskydd är ineffektivt naturskydd som leder till punktinsatser på mindre områden istället för att gynna den biologiska mångfalden som helhet. Idag förbjuds skogsbruk på flera platser i landet trots att arten inte har något större skyddsbehov eller att naturvärden i skogen som helhet inte är särskilt höga. LRF har genom undersökningar bland enskilda skogsägare kunnat konstatera att 8 av 10 skogsägare vill ta fler initiativ till att värna den biologiska mångfalden, om man kan vara säker på att det inte sker med tvång utan ersättning. Detta visar att dagens artskyddsregler påverkar incitamenten för att gynna den biologiska mångfalden negativt.