Varg

Om vargangrepp

Vargangrepp på tamdjur är ett allvarligt problem som drabbar både lantbrukare och hela bygder. Men det finns vägar framåt. Med tydligare regler och snabbare beslut går det att skapa en vargförvaltning som faktiskt fungerar.

När vargen tar sig in i en hage slutar det sällan med ett enda dött djur. Ofta skadas eller dödas flera. Det handlar inte om grymhet, utan om en onaturlig situation där djuren inte har någonstans att ta vägen. I det vilda flyr vargens byte, men i en hage är flyktvägarna få eller obefintliga. Det triggar rovdjurets jaktinstinkt om och om igen, med förödande resultat för djuren, djurägaren och hela verksamheten.

För många av LRF:s medlemmar, särskilt får- och lammföretagare, är vargen en källa till stor oro. Angrepp slår direkt mot både djuren och försörjningen.

En studie från Göteborgs universitet, Att leva nära stora rovdjur, bekräftar den oro som länge funnits. 81 procent av tamdjursägarna uppgav att de oroar sig för sina djur.

Att leva nära stora rovdjur – Göteborgs universitet

Det handlar inte bara om ekonomi utan om maktlösheten när man gång på gång tvingas ta hand om skadade eller döda djur. Om rädslan att gå ut i hagen utan att veta vad som väntar.

Om inte förvaltningen fungerar riskerar djurhållare att ge upp. Det hotar både livsmedelsförsörjningen och Sveriges beredskap. Riksdagen har beslutat att den inhemska produktionen ska öka. Det måste märkas i rovdjurspolitiken. Förvaltningen måste vara tydlig, långsiktig och möjlig att leva med.

Innehåll

LRF:s förslag på lösningar

Antalet vargar måste minska genom utökad licensjakt. Det kan ske genom förtydligad lagstiftning och ett lägre referensvärde för gynnsam bevarandestatus. Vargarna måste bli färre i Syd- och Mellansverige för Sveriges livsmedelsproduktion och livsmedelsberedskap.
Skyddsjakten måste förenklas. För LRF och de som drabbas av vargangrepp är det tydligt att det inte räcker med riktlinjer för att skyddsjakten ska fungera som en del av vargförvaltningen. Lagstiftningen behöver ändras, och både länsstyrelser och domstolar måste få tydliga regler med så lite tolkningsutrymme som möjligt.
Det måste klargöras vad som avses med “allvarlig skada”. Så länge det begreppet är otydligt kommer det vara omöjligt att göra en rättvis bedömning av när skyddsjakt verkligen är motiverad och har lagligt stöd.

Frågor och svar

Vargangreppen hotar, precis som övriga viltskador, svensk livsmedelsförsörjning. Vi är i ett läge när livsmedelsberedskapen behöver öka, både av beredskapsskäl och av klimatskäl. Sverige är ett land som lämpar sig för betesdjur, med god tillgång på bete och vatten. De förutsättningarna hotas om de som håller tamdjur lägger ner sin verksamhet på grund av ett ökande antal vargangrepp.

Många undrar om det inte bara är att sätta upp bra stängsel runt beteshagarna, så att vargen inte kan skada eller döda får och kor.

Det är bara i Mellansverige vid några få fäbodar som djuren ännu går fritt i hagar och skog. All annan djurhållning bygger på att djuren på bete stängs in med stängsel. Det fungerar bra så länge det inte finns varg i området.

I modern tid har det utvecklats så kallade rovdjursavvisande stängsel. De kallas rovdjursavvisande därför att de inte utgör ett säkert skydd mot vargangrepp. Med andra ord är de inte rovdjurssäkra, trots att de är höga och gjorda med fem trådar och el. Det finns tyvärr exempel på vargangrepp som har skett innanför rovdjursavvisande stängsel som är korrekt uppsatta och med rätt spänning. Dessa stängsel som är särskilt täta och stabila kan bli en fara för tamdjuren om det blir ett angrepp, eftersom tamdjuren inte har möjlighet att ta sig ut och fly.

I Sverige uppskattades vargstammen till cirka 355 individer vintern 2024/25. Regeringen har därefter gett Naturvårdsverket i uppdrag att rapportera 170 vargar som referensvärde för gynnsam bevarandestatus, och under hösten 2025 fastställde Naturvårdsverket nya miniminivåer för varg utifrån detta. Referensvärdet om 170 vargar har dock ifrågasatts av EU-kommissionen och det pågår just nu arbete från regeringens sida att få det godkänt och fastställt.

Så arbetar LRF

LRF:s regioner arbetar för att länsstyrelserna ska snabba på och förenkla processerna när det gäller skyddsjakt, en lösning på kortare sikt.
Vargstammen behöver minskas genom utökad licensjakt. Licensjakten på varg blev 2026 inställt efter kammarrättens beslut. Flera rovdjursföreningar överklagade beslutet, tillämpningen av lagstiftningen innebär att LRF inte kan överklaga länsstyrelsernas beslut om licensjakt på varg.
LRF har länge arbetat för att miniminivån för varg ska sänkas i Sverige. LRF stöttar regeringens arbete med att få till förutsättningar för licensjakt på varg utifrån den sänkta statusen. Kommissionen har begärt underlag från Sveriges regering för att kunna säkerställa tillräckliga åtgärder för att kunna sänka vargstammen. LRF har tydligt uttryckt behov av översyn av bland annat skyddsjakt i jaktlagsutredningen.