Restaurering

Enligt Jordbruksverket innebär förslaget att 900 000 hektar ängs- och betesmark behöver restaureras och återskapas om Sverige rapporterar som man gjort hittills. Det får effekten att vi behöver öka antalet betande djur i Sverige med minst 200 000.

LRF bedömer även att kravet på att återväta dikad torvjord om cirka 98 000 hektar kommer få stor påverkan på livsmedelsproduktionen, eftersom det i praktiken innebär att lantbruket kan tvingas att återväta bördig åkermark. Att minska den odlade arealen, samtidigt som produktionen av vinterfoder till fler betande djur behöver öka, leder till flera målkonflikter om markanvändning, äganderätt och klimatanpassning.

Denna typ av mål kan inte ske utan mycket omfattande intrång i äganderätten, vilket LRF anser vara oacceptabelt. Men framförallt skulle det ge förlorade arbetstillfällen, orimliga kostnader och minskade möjligheter att producera nödvändiga och förnybara produkter. 

LRFs konsekvensanalys visar att Sverige måste återskapa ungefär 2,5 miljoner hektar naturskog till ett mer ursprungligt tillstånd om Sverige rapporterar som man gjort hittills. Det motsvarar all skogsmark i Värmland två gånger om. Enligt förslaget får det heller inte ske några försämringar i den skogsmark som redan idag klassas som naturtyp. LRFs analys visar att det leder till att ungefär en miljon hektar skog kommer behöva tas ur produktion och läggas under formellt skydd, såsom naturreservat.

I vissa områden får förslaget som det ser ut i dag stora lokala effekter. I sydligaste Sverige ska enligt förslaget exempelvis arealen näringsrik bokskog och ekskog femdubblas. Därutöver så ska ädellövskog i branter 14-dubblas. Dessa ökningar motsvarar hela Staffanstorps och Lunds kommun sett till ytan. 

Lagförslaget behandlas nu både i rådet och i EU-parlamentet. I rådet är det miljörådet som har ansvar för frågan och Sverige sitter som ordförande. EU:s medlemsländer träffas regelbundet för att förhandla fram rådets position. Under hösten 2022 så fokuserade mycket av arbetet kring diskussioner om övergripande konsekvenser och synpunkter medan arbete nu handlar om mer konkreta ändringsförslag. I EU-parlamentet hanteras lagförslaget primärt i miljöutskottet men även jordbruksutskottet ska ta fram ett yttrande.

När både rådet och EU-parlamentet antagit sina positioner med ändringsförslag till lagstiftningen inleds det som kallas trilog, som innebär att parlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet ska komma överens om det slutliga formulering. När dessa tre parter har enats om ett slutgiltigt förslag, sannolikt under hösten 2023, kommer lagstiftningen att börja gälla i Sverige.

LRF arbetar mycket proaktivt med svenska EU:s beslutsfattare, både i rådet och i EU-parlamentet. LRF har tagit fram en rad olika konkreta ändringsförslag till lagförslaget som vi spelat in direkt till EU:s beslutfattare menockså till de olika intressentplattformar som LRF är medlem i som t.ex. Copa Cogeca, CEPF och Nordisk allians för familjeskogsbruket (NSF).

Idag rapporterar Sverige status för naturtyper, såsom taiga och nordlig ädellövskog, utifrån kriteriet ”20 procent av förindustriellt tillstånd”. Detta skiljer sig från andra länder som ofta utgår ifrån EU-inträdet. Den avvikande rapporteringen gör att Sverige uppfattas ha sämre status för den biologiska mångfalden än andra länder i EU på felaktiga grunder, vilket gör att Sverige också får högre krav på sig att återskapa natur.

Regeringen har nu gett Naturvårdsverket i uppdrag att ändra sin rapportering till att efterlikna övriga EU, vilket LRF välkomnar. Vår uppskattning att en ändrad rapportering kan leda till att 2,5 miljoner hektar skog och ca 900 000 hektar betesmark inte kommer behöva återställas utan kan brukas som idag.

När förslaget har behandlats klart på EU-nivå så förväntas Sverige i nästa steg att ta fram en nationell restaureringsplan som kommer att ange vilka områden som ska restaureras och hur det ska gå till. LRFs utgångspunkt är att mark som brukats av svenska jord- och skogsägare i generationer inte behöver återskapas till ett ursprungligt tillstånd, utan snarare utvecklas för framtidens behov.