Renmarkskommittén

Urminnes hävd är en rättighet som erkänns genom äldre jordabalken. Rättigheten är enskild. Girjas sameby har fått den enskilda rättigheten transformerad genom Högsta domstolens dom i Girjasmålet till att även innefatta en sameby.  

Det krävs komplicerade domstolsprövningar för att erkännas urminnes hävd. Förenklat finns viss vägledning genom att den som brukat en mark utan invändning från andra i två mansåldrar, 90 år, kan erkännas urminnes hävd. Det krävs också att brukandet av marken skett kontinuerligt samt att markområdet går att begränsa och identifiera. 

Ja, det kan ske på två sätt: Att stämma staten och att domstolen erkänner den sökandes yrkande om att få ensamrätt likt Girjas sameby. Att staten stiftar lag om att fler samebyar erkänns samma rättigheter som Girjas sameby. 

Urminnes hävd kopplat till renskötselrätten betraktas som ett parallellt rättsinstitut med egendomsskydd vilket innebär att lagstiftningen inte kan tillämpas i det fall utgångspunkten är slutsatserna i Girjasdomen. Upplåtelseförbudet i rennäringslagstiftningen är inte prövat i domstol vilket innebär att det föreligger osäkerheter i dess tillämpning. 

Som rättsläget är idag är det endast Girjas sameby som har ensamrätt att upplåta småviltsjakt på samebyns marker ovan odlingsgränsen. 

Ja. Utredningen föreslår att samebyarna skall erkännas ensamrätt att upplåta jakt och fiske ovanför odlingsgränsen, nedanför odlingsgränsen på statligt disponerad mark. Även älgjakt föreslås att innefattas av samebyarnas ensamrätt. Älgjakten påverkar även andra, vilket man inte tagit hänsyn till. Detta prövades inte av domstolen i Girjasmålet.  

Ja. Senare ska övriga nyttjanderätter som täcks inom renskötselrätten utredas. Det är svårt att juridiskt särskilja en nyttjanderätt från en annan. Den komplexitet som renskötselrätten innebär gör att åtskillnader kan komma att föreslås. 

Underlagen i utredningen utgör utredningsekretariatets slutsatser. Underlagen är nu föremål för en juridisk diskussion. En utmaning är att rättsområdet är komplicerat och få jurister är insatta i renskötselrätten. Det är också en utmaning att skapa en rättvisande bild av renskötselrätten för att kunna bedöma det politiska utrymmet att besluta om förändringar. 

Idag finns möjlighet för att få skadestånd för skada på skog och jordbruksmark. Det är i praktiken svårt. Förslag på förenklingar ska redovisas av Renmarkskommittén vid framtagande av förslag av ny lagstiftning.

Vidare kommer även samernas rätt till skadestånd utredas för de fall där brukande av mark innebär försämrade möjligheter för att bedriva renskötsel. 

I de första rennäringslagarna i slutet på 1800-talet indelades samerna i samebyar och den nuvarande administrativa organisationsformen. De samer som inte gavs möjlighet att bli medlemmar i en sameby förlorade rätten till att bedriva renskötsel. Andra än samer som också bedrev renskötsel förlorade den rätten. Samebyarna gavs monopol. I och med att merparten av det samiska folket förlorade sina rättigheter är frågan kontroversiell. Regeringen har gett samerna ett särskilt uppdrag att utreda sin organisation. En frågeställning som är svår att besvara är; vem som har rätt att företräda hela den samiska befolkningens rättigheter?