Nationella riktlinjer för ekologisk produktion

De nationella riktlinjerna är branschens tolkning av EUs lagstiftning för ekologisk produktion. 

För att reglerna för ekologisk produktion ska tillämpas på ett enhetligt sätt och bli tydliga att följa har branschen, på uppdrag av Jordbruksverket, arbetat fram nationella riktlinjer för ekologisk produktion. Syftet har varit att göra EUs regler för ekologisk produktion mer användarvänliga och att de tillämpas lika. 

Riktlinjerna ger en samlad och översiktlig beskrivning av EU-förordningarna 834/2007 och 889/2008 om ekologisk produktion, och kan användas av producenter som ett stöd för att uppfylla reglerna. De ekologiska producenterna är huvudmålgrupp, men även rådgivande organisationer, intresseorganisationer och certifieringsorgan med flera kan ha nytta av riktlinjerna. 

Nationella riktlinjer 2018-2023 

KRAV, LRF och Ekologiska Lantbrukarna har sökt och fått medel från Jordbruksverket för att tillsammans med branschen utveckla och förbättra Nationella Riktlinjer för ekologisk produktion.

Arbetet leds av en styrgrupp där KRAV, LRF, Ekologiska Lantbrukarna, Livsmedelsföretagen och Svensk dagligvaruhandel ingår. Ekologiska Lantbrukarna är projektledare för arbetet.  

Kontakt

Josefine Johansson Zuazu

Projektledare

Telefon:

070-931 47 73

E-post:

nationellariktlinjer@ekolantbruk.se

Frågor och svar

Specifikt för ekologisk produktion jobbar vi för att EUs förordning för ekologisk produktion och övriga certifieringar, till exempel KRAV, ska vara praktiskt tillämpliga för svenska lantbrukare och medföra en merbetalning för de mervärden som skapas. Vi jobbar också för att politiska prioriteringar inom ekologiskt ska gynna svenska lantbrukare. Vi jobbar för att efterfrågan på ekologiska livsmedel ska kunna mötas av svenskproducerade livsmedel. 

LRF anser att det är marknadens efterfrågan som ska styra produktionen. Samtidigt jobbar vi för våra medlemmars intressen, som producerar svenska livsmedel. Vi tycker att människor ska välja att äta vad de vill men gärna välja svenskt. Det tycker vi eftersom en svensk produktion av livsmedel har många mervärden, både konventionell och ekologisk. 

Det finns både ekologiska och konventionella bönder i Sverige idag, inom alla kategorier. De är ofta grannar och samarbetar med varandra kring exempelvis tjänster, foder och andra insatsvaror. En del konventionella insatsvaror går in i det ekologiska lantbruket, till exempel stallgödsel, utsäde, avelsdjur, medan en del ekologiska produkter går till det konventionella lantbruket, till exempel tjurkalvar från mjölkproduktionen. 

Ekologiska och konventionella bönder har mycket gemensamt i de naturliga förutsättningarna för produktion, men villkoren kan skilja sig åt på grund av olika regelverk. De behöver till viss del hantera utmaningar med hjälp av olika metoder, som till exempel hantering av ogräs och skadegörare. På så sätt lär sig båda produktionssätten om hur man kan hantera utmaningar som alla lantbrukare står inför, fast på olika sätt. Det leder utvecklingen framåt och gör att det går snabbare att hitta lösningar på hållbarhetsutmaningar som lantbruket står inför. 

Ekologiskt är idag ett mervärdeskoncept på marknaden. Det finns en målgrupp som efterfrågar dessa livsmedel och vi vill kunna möta den efterfrågan med svenska livsmedel. Olika målgrupper efterfrågar olika livsmedel. Ekologiskt är ofta lite dyrare vilket inte passar alla konsumenter. Olika marknadssegment medför ett varierat utbud av livsmedel. 

Svenskt ekologiskt har länge inneburit en möjlighet för svenska bönder att ta ut ett mervärde på marknaden. Merbetalningen är en förutsättning för att lantbrukarna ska kunna göra de extra åtgärder som ekologisk produktion innefattar. Möjligheten till differentiering på marknaden påverkar generellt sett lönsamheten positivt och skapar fler mervärden för svenskt lantbruk. Olika produktionssätt bidrar också till att driva utvecklingen av produktionsmetoder framåt.