I lågskor går det fint att traska i flera av våra vattendrag just nu. Visst är det torrt i skog och mark, men i Syd östra Värmland, där detta är observerat, är det ungefär som vanligt. Inga tappade skördar eller sönderbrända beteshagar utan vattentillförseln har varit ungefär som vanligt. Flera av de mindre vattendragen här som startar mitt i landskapet, dvs utan mosse, sjö eller annat vattendrag som start är helt torrlagda. Just detta vattendrag, eller kanske i mina ögon mer sett som ett dike, startar i en mosse viket förstås ökar förutsättningarna för att det ska finnas vatten.

På kartan framgår vart bilden är tagen vilket är mer i slutet än i början, ca 5 km efter mossen.


Vad som ska till för att ett vattendrag ska vara just ett vattendrag enligt vattenmyndigheternas bedömning framgår i diverse olika dokument i form av metodbeskrivningar, lite olika för varje län.

Statusen i just detta vattendrag är måttlig eftersom ”Fiskar och andra vattenlevande djur kan endast delvis vandra naturligt i vattensystemet. I vattenförekomsten, eller i anslutande vattenförekomst(er) finns ett eller flera definitiva vandringshinder som människan har byggt.” Man kan ju undra om inte vattennivån i bäcken är av intresse för att fisken ska kunna vandra fritt.

Det är mycket som är fel när det gäller vattenförvaltningen varav bedömningsgrunderna är ett. Till att börja med borde ett dike som mer eller mindre torkar ut på sommaren få vara ett dike som enbart är markägarens angelägenhet. Inte länsstyrelsens, vattenmyndigheternas och slutligen EU:s huvudbry att det har en fulländad teoretisk vattenkvalitet eller ej.

All denna administration för att ta fram, bedöma och dokumentera hur våra vattendrag mår håller på att svälla till en gigantisk organisation. I nya dokument som är ute på remiss kan vi läsa om nya förslag på ytterligare modelleringar, bedömningar och poängsystem som ska tala om för oss allt vi behöver veta om hur vattendragen mår. I alla fall i teorin för detta gäller oavsett om vattendragen faktiskt innehåller vatten eller ej.

Kajsa Edbom