Ni har skrivit en rapport om hur implementeringen av EUs ramvattendirektiv skett i Sverige, Danmark och Tyskland när det kommer till KMV och markavvattning – vad är det ni har tittat på?

– Rapporten beskriver hur rättsreglerna har utformats, men också hur dessa tolkas och tillämpas utifrån de vägledningar som myndigheterna i de olika länderna upprättat. Vi har alltså gjort en jämförelse mellan länderna.

Varför valde ni de länderna?

– Vi har tittat på Sverige, Tyskland och Danmark eftersom de har liknande juridik. Länderna liknar också varandra geografiskt.

Vad kom ni fram till i rapporten?

– Alla länder har implementerat vattendirektivet, men man har gjort det på olika sätt. I Sverige har vi exakta skrivningar och regler som myndigheterna har bestämt, medan man i Tyskland och Danmark har en annan lokal förankring. Den som beslutar om normerna i Tyskland och i Danmark gör det på lokal nivå.

Vilken är den största skillnaden skulle du säga mellan länderna?

– I Tyskland för man en dialog om vilka åtgärder som är rimliga att genomföra, och om de faktiskt går att genomföra. Även i Danmark har man med den lokala förankringen. När det kommer till vilka vattendrag som blir utpekade som KMV är föreskrifter och vägledningar mycket mer detaljerade i Sverige. I Tyskland bedöms vattendragen lokalt, samt att man kategoriserat vattenförekomsterna i olika typfall. I Danmark finns viss förenkling, där det finns ett antal utpekade skäl för att en vattenförekomst inte har önskad kvalitet.

Clara Hyltbäck