En tid för återhämtning och en tid för reflektion

Ett nytt år står för dörren. Januari är för mig en månad som balanserar mellan förväntningar och tomhet. Kanske skapar tystnaden efter helgerna en känsla av att tiden stannar upp en stund? Om man är van vid att det är full fart på gården, kalendern är fulltecknad, en känsla av att man alltid ligger efter med sina sysslor; kan det vara så att januari kan ge några dagars andrum? En tid för återhämtning, en tid för reflektion och en tid för att lyfta blicken och fundera på vad vi bidrar med. Läs hela Maria Wachtmeisters krönika här!

Som verksam i de gröna näringarna har vi ständigt en press på oss att förvalta och bruka det naturen erbjuder. Vi läser av förutsättningarna i vår omgivning, vi följer nyheterna om regelverk och politik och vi uppmärksammar skiftningar i väder och vind. Som företagare tar vi risker, med de investeringar och satsningar som måste göras. Vi hör att vi är en del av totalförsvaret och att landets försörjning av livsmedel hänger på oss. Vi har tagit på oss ansvaret att erbjuda mat och råvaror till befolkningen. 

Ta dig tid, så här i början av januari, och fundera en stund på hur värdefull du är. Reflektera över hur viktigt ditt engagemang är, hur du utvecklas, vad du lär dig och hur du med din entusiasm lyfter andra omkring dig.

Strax före jul var jag med och tackade av en kollega som gick i pension. Han hade arbetat som anställd på gården i mer än ett halvt sekel. Han berättade om hur tekniken utvecklats i skogsbruket under den är tiden, hur förutsättningarna har förändrats, från att flotta virke i ån, dra ut stockarna ur skogen med häst och vagn, till att använda lunnare och nu dagens stora skogsmaskiner. Att höra berättelserna om hur utmaningar har antagits, hur problem har lösts, hur medarbetare har samarbetat genom alla år och hur roligt de har haft gör mig ödmjuk och imponerad. 

Jag har, tillsammans med er, ett livsviktigt jobb. Jag skriver inga nyårslöften, utan jag tar istället tillfället i akt att ge mig själv och er alla som engagerar sig i att bruka naturen en stor eloge och självförtroende att fortsätta.

Maria Wachtmeister