Gässen äter upp framtidstron

Skador från gäss gör det allt svårare att bedriva lantbruk i utsatta områden. Fredrik Hagberg på Myggenäs gård vittnar om att kampen mot gässen blir allt tuffare. Trots skyddsjakt och skrämselmetoder växer flockarna som nu hotar både ekonomi och framtidstro.

Ett växande problem

LRF har tidigare skrivit om lantbrukarna Adam Isberg och Lennart Svensson, två av alla de lantbrukare i Halland som har stora problem med viltskador från gäss. Ett problem som i allra högsta grad även är aktuellt för lantbrukare i Västra Götaland, inte minst längs kustbältet.  

Fredrik Hagberg, som bedriver ekologisk nötköttsproduktion på Myggenäs gård på Tjörn, är en av de lantbrukare som drabbats hårt av gässens framfart. Han berättar att problemet blir värre för varje år som går. I fjol åt gässen upp i princip hälften av all den vall de odlade.  

– Det är väldigt tydligt att grupperna bara blir större och större trots att vi lagt otaliga timmar på skyddsjakt och att försöka skrämma dem. I fjol hade vi i snitt två grupper på cirka 500 individer vardera på markerna. Alltså 1000 gäss sammanlagt. De åt i princip upp hela andraskörden och totalt sett cirka hälften av all den vall vi odlade. Som lök på laxen strök såklart även åkerbeten och strandnära beten med. Där höll gässen undan all tillväxt och endast spillning blev kvar. 

Framtidstron får sig en törn

Fredrik uttrycker sin frustration över hur viltskador förvärrar en redan pressad situation inom lantbruket.  

– Ska vi verkligen behöva nöja oss med en obefintlig lönsamhet, till det lägga en nyckfull vädersituation, blåtunga med mera och dessutom få hälften av det vi odlar uppätet av gäss? Vi har på 50 år gått från att i princip alla svenska medborgare hade åtminstone en nära anhörig som verkade inom jordbruk till att idag vara en nästintill marginaliserad skara idealister som man kan göra bra TV-program på. När jag ser gässens förödande framfart blir det ytterligare en faktor som gör att min framtidstro får sig en törn.  

Enligt Fredrik är det avgörande att problemet tas på allvar, annars riskerar jordbruket att försvinna helt på många håll i landet. 

– På Tjörn har vi problem med gäss. På andra håll handlar det om vildsvin eller annat vilt. Oavsett vilket måste viltskador upp på den politiska dagordningen, både lokalt och nationellt. På Myggenäs har vi andra inkomstkällor som gör att vi klarar oss, men alla har inte samma förutsättningar. För många är kalkylen redan så ansträngd att viltskador kan bli avgörande för om man överhuvudtaget kan fortsätta. 

Mer stöd och snabbare processer

För att lösa problemen tror Fredrik att staten i allt högre grad behöver stötta lantbrukarna och att länsstyrelsen behöver agera snabbare.  

– Som jag nämnde tidigare har vi skjutit och skrämt efter bästa förmåga men problemen kvarstår. Vi kan inte heller lägga all tid på jakt, vi måste ju hinna bedriva lantbruk också. Jag tror att staten måste gå in och stötta i mycket större utsträckning. Antingen genom att stimulera avskjutning eller med ekonomisk ersättning för förlorad gröda. Jag är egentligen inte så brydd om vem som betalar för det jag odlar, vill staten ha gässen kan jag föda dem mot ersättning.  Sedan tycker jag också att länsstyrelsen måste vara mer snabbfotade. Processerna är alldeles för byråkratiska och långsamma. Ska vi få bukt med problemet behöver man komma in i matchen nu.

När kan man få ersättning?

LRF har tidigare intervjuat Länsstyrelsen Halland om vad som gäller när det kommer till att ansöka om ersättning för skador på gröda orsakade av större fåglar. Även i Västra Götaland kan man ansöka om ersättning. Det går dock bara att ansöka om ersättning för skador som orsakas av fåglar som är fredade från jakt, exempelvis vitkindade gäss. För lantbrukare som har fastigheter i områden som angränsar till ett fågelskyddsområde kan dock undantag göras och ersättning utgå, även för skador orsakade av jaktbara arter som grå- och kanadagås. På länsstyrelsen i Västra Götalands hemsida kan man läsa mer i detalj om vad som gäller för ansökan om ersättning.