Gillar minskad vildsvinsstam

Socialdemokraterna vill att riksdagen fattar beslut om ett nationellt mål för antalet vildsvin, i nivå med våra andra nordiska länder, runt 3 000. Det kan jämföras med dagens siffra som är närmare 350 000 individer, efter jakt och avskjutning.

– Det är en väldigt stor och väldigt skadlig vildsvinsstam vi har, som kostar samhället mycket pengar, säger Anna-Caren Sätherberg (S), landsbygdspolitisk talesperson, till radions nyhetsprogram Ekot.

Hon vill minska vildsvinsstammen för att undvika allvarliga skador på lantbruket, i trafiken och minska smittorisken för afrikansk svinpest. Samtidigt gör Sätherberg klart att detta inte är något som görs i en handvändning utan kräver ett ihärdigt arbete.

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) vill också ha en lägre vildsvinsstam, men vill inte sätta upp något nationellt mål. Han menar att det ligger i äganderätten att sköta och hantera det vilt som finns på ägorna, att se till att stammen är i gott skick och i balans.

– Vi skjuter extremt mycket vildsvin i dag. I grunden är det här en relationsfråga mellan markägare och jägare. Markägarna behöver ha en god dialog med jägarna så att man gemensamt kommer överens hur man ska arbeta, säger Kullgren till tidningen Svensk Jakt.

LRF i Öst tycker det är positivt att både (S) och KD) ser skadorna på fälten och även skördebortfallet som vildsvinen står för:

– Det är välkommet och bra. Men fler politiker måste följa efter. Man kan inte blunda för vildsvinens utbredning längre. Kostnaderna för den enskilde lantbrukaren blir för stora. Även för samhället är det stora risker, i form av trafikolyckor. Skulle vi få ett nytt utbrott av Afrikans svinpest, då kan hela vår grisnäring vara hotad, kommenterar Erik Sandberg, regionordförande LRF Örebro län.

– Jag har sagt att vildsvinsstammen måste ner med 90 procent, det tycker jag fortfarande. Så jag välkomnar utspelet. Det blir ju en pekpinne för oss alla, och tittar vi på andra länder har ju de nationella mål, påpekar Jeanette Blackert, regionordförande LRF Östergötland.

– Men jag tror inte vi kan skjuta bort alla grisar med vanliga jaktmetoder. Där grisarna är ett problem, där måste man kunna ta till alla metoder för att få ner stammen, som man gjorde i Fagersta. Där utrotade man grisarna, det finns möjligheter och metoder, som inte är tillåtna idag, tillägger hon. 

Varför ska stammen minskas?

– Framförallt orsakar de mycket skador på spannmål, ja hela livsmedelsproduktionen och sen är det en stor risk med en så stor population. Blir det smittor kan hela vår nationella grisproduktion påverkas. Skulle vi drabbas av afrikansk svinpest drabbas hela samhället av nedstängning. Sen har vi alla trafikolyckor, menar Blackert.

– Inkomstbortfallet för den enskilde lantbrukaren kan bli enormt när vildsvinet trampar ner grödorna och betar, men även indirekt då bökandet får upp stenar som ger omfattande maskinskador. Och det arbete vi lagt ner för att förbättra marker är helt bortkastat, säger Sandberg.

Vad gör du själv för några åtgärder?

– Jag har en god samverkan med mina grannar. Vi jagar hårt på gården så här års och stör grisarna så mycket vi kan. Vi håller heller inte så hårt på våra fastighetsgränser utan samverkar. Grisen känner ju inga gränser och det spelar ingen roll om grisen står på min sida eller grannes. Den ska ju inte vara här, menar Sandberg.

– Vi har ju satt upp staket runt hela gården. En meter högt, fem trådar med el. Huvuddelen av den mark vi odlar är arrenderad och vi har en väldigt bra dialog med markägarna som i sin tur har ett bra samarbete med skyddsjägare. Så fort det finns grisar i området ringer vi varandra, berättar Blackert.

En del kommuner har skottpengar. Vad tycker du om en sådan lösning?

– Det är ett bra initiativ som belyser problemet. Sen tror jag inte att skottpengar är lösningen på vildsvinspopulationen, det är lite populistiskt men sätter ändå fingret på att det är ett problem. Det är samma sak med ett nationellt mål, politiken sätter ner foten och visar riktningen, vart vi ska, säger Blackert.

– Lokalt kan det vara rätt. Personligen tror inte på ett på en nationell skottpeng. Men har man stora problem lokalt kan det vara ett bra sätt att uppmuntra till jakten, och kanske även få in köttet i det offentliga köket. Jag tror att det är viktigt att vi kan få en avsättning. Jägaren vill gärna inte kassera ett djur utan vill att det kommer till användning, påpekar Sandberg.

– Sen måste vi sätta mer press på markägarna. Med äganderätten följer ett ansvar, vill man ha vilt då får man se till att det stannar på ens egna marker och inte låta dem gå på någon annans mark och äta. För övrigt är jag för ett utfodringsförbud, betonar Blackert

Vildsvin är fortfarande den enskilt största skadeorsaken i många grödor. Kostnaderna uppskattas till närmare 1,1 miljarder kronor per år. Omkring 47 800 ton spannmål förstördes av vildsvin under 2023, vilket motsvarar ungefär 80 miljoner brödlimpor, beroende på brödtyp och recept. Samtidigt är skadorna mycket ojämnt fördelade. Enskilda gårdar eller fält kan förlora halva skörden eller mer.

Utbrottet av Afrikansk svinpest i Fagersta hösten 2023 visade hur sårbart Sverige är. En mindre vildsvinsstam minskar risken för nya utbrott och för de allvarliga konsekvenser som följer.