Vildsvin – från naivt politiskt beslut till samhällsproblem

Det här är en debattartikel som också har publicerats i UNT.

Från några hundra individer på 1980-talet till idag närmare 600 000 innan jakt, enligt Naturvårdsverket – vildsvinen orsakar skador som kostar samhället och lantbruket hundratals miljoner kronor årligen. Lokala initiativ tas för att stimulera avskjutningen i syfte att minska vildsvinens härjningar och skador. Tierp belönar jaktlagen som skjuter flest vildsvin med jakttorn och Österåker har infört skottpengar och samordnade insatser för att minska stammen. Fler goda exempel finns runt om i landet. Kommunerna ser vikten av att agera och landets grisgårdar stängslar frivilligt in sina gårdar för att säkra mot ASF – vad gör regeringen?

Trots de orimligt stora kostnader som viltet orsakar lantbruket och samhället negligerades frågan i direktiven och förslaget till ny viltförvaltningslagstiftning. Det är nu hög tid för riksdag och regering att bidra med viljeinriktning och hjälpmedel för att effektivisera förvaltningen, minska vildsvinstammen och därmed minska kostnaderna och riskerna för samhället.

Bekämpningen av utbrottet av afrikansk svinpest landade på 326 miljoner kronor, varav cirka 40 procent utgjordes av indirekta kostnader (t.ex. restriktioner, turist- och skogsnäring).

Försäkringsbolagen uppskattar att en vildsvinsolycka kostar cirka 40 000 kronor. Under 2024 och 2025 var antalet trafikolyckor med vildsvin över 9 000 – det högsta någonsin. Det innebär direkta kostnader om knappt 400 miljoner kronor utöver samhällskostnader för eftersök, personskador och ökade försäkringspremier – enbart för viltolyckor med vildsvin inblandat. Totalt inträffade under 2025 74 413 viltolyckor.

Det är glädjande att Jordbruksverket äntligen fått i uppdrag av regeringen att utreda vilka effekter viltskadorna och viltstammarnas storlek har för jordbruksföretagens verksamhet och för lönsamheten i primärproduktionen. Detta har LRF drivit i många år. Det behövs verkligen då vi pinsamt nog behöver använda oss av siffror från 2015 för att belysa att skadorna av vildsvin uppgår till minst 1,1 miljarder kronor per år för jordbruket inkluderat markskador och maskinskador utöver skada på gröda. Bara under 2023 förstörde vildsvinen knappt 48 000 ton spannmål, men ingen vet vad skadorna på maskiner och mark med merarbete uppgick till. Totalt förstörde viltet, med bland annat dovhjort och gäss 142 800 ton spannmål år 2023 till en uppskattad kostnad om 922 miljoner exklusive kostnader för t ex omsådd och maskinreperationer.

Redan 1987 varnade kritiker för att lantbrukare, särskilt arrendatorer utan jakträtt, skulle stå med kostnaderna utan möjlighet att påverka stammen. Motioner pekade på orimliga självrisker och ett ersättningssystem som inte speglade verkliga skador. Jordbruksdepartementet förlitade sig på att jakten skulle reglera stammen – en förhoppning som i dag framstår som naiv. Det är hög tid att agera. Vildsvinsproblemet är inte bara en fråga för lantbruket – det är ett samhällsproblem som påverkar livsmedelsförsörjning, ekonomi och säkerhet. Regeringen behöver därför ta viltskadorna och dess konsekvenser på allvar och:

• Införa toleransnivå om max två procent viltskador i jordbruket på nationell nivå och fyra procent på gårdsnivå
• Underlätta möjlighet till effektiv förvaltning av vildsvin genom att:
• Tillåta fälltyper som medger fångst av vuxna individer och flera vildsvin.
• Begränsa utfodring av vildsvin till åtel för jakt. Definiera åtel.
• Medge skyddsjakt på eget initiativ på hela den drabbade fastigheten.

Åsa Sikberg, viltansvarig LRF Mälardalen

Tomas Olsson, ordförande LRF Mälardalen