Krönika: Annelie Almérus

Annelie Almérus i regionstyrelsen är både lantbrukare och statistiker på Arbetsförmedlingen. I sin krönika tar hon upp varför lantbrukssektorn ofta exkluderas i analyser om svensk ekonomi.

Ett mycket tufft år i både i svensk ekonomi och för lantbrukssektorn är till ända. De flesta bedömare* gör nu gällande att räntetoppen är nådd. Vi ska dock inte ropa hej än eftersom desamma bedömare tror att räntan kommer att ligga kvar på, för vår tid, höga nivåer under åtminstone 2024 men troligen längre än så. Lite svårt för oss är dock att vår näring ofta exkluderas från analyser om svensk ekonomi. 

Konjunkturinstitutet till exempel exkluderar oss helt i sina undersökningar och många andra har en lägsta limit om minst fem anställda** för att komma med i undersökningen. Trots att vi är en viktig näring i många hänseenden – export, beredskap, livsmedelsförsörjning - exkluderas vi alltså i del flesta analyser om svensk ekonomi. Kanske är det just på grund av detta som vår näring ständigt särbehandlas i de ekonomiska kalkylerna?

Ser vi till hur vår näring hanteras i detta avseende internationellt särredovisas vi även i Eurostats statistik. I den statistik som åläggs medlemsländerna i EU att redovisa till Eurostat är lantbruksnäringen exkluderad, eller frivillig. I stället särredovisas statistiken kring vår näring, både nationellt och internationellt. Kanhända beror det på att vi är säreget viktiga, särskilt för länder med krigserfarenhet. Problematiskt är dock att det får motsatt effekt idag. Vår näring kan med denna särredovisning inte jämföras med andra näringar.

 Beslutsfattarna tittar på den statistik som omfattar ”samtliga näringar” för att göra bedömningar om prioriteringar och satsningar. Troligen är beslutfattarna inte ens medvetna om att vår näring är exkluderad utan tänker vanemässigt att den inte syns för att den är ”så liten”. I den statistik som finns där vår näring är jämförbar med andra näringar är detta sant. Vi utgör till exempel bara 1,7 procent av alla som förvärvsarbetar i Sverige enligt BAS (Befolkningens arbetsmarknadsstatus, SCB***). Tittar man på Jordbruksverkets statistik är vi fler än dubbelt så många. Differensen beror till stor del på att många av oss bedriver verksamheten i enskild firma och har inkomst från annat håll.

Vi är i särklass den bransch med flest verksamma enskilda näringsidkare (F-skattare), 62 procent mot 5 procent som genomsnitt. Det snedvrider statistiken och gör att beslutsfattare tror att vår bransch är mindre betydelsefull än vad den egentligen är vad gäller de ekonomiska faktorerna. Det andra som speglas av den skeva sysselsättningsstatistiken är att alldeles för många av oss jobbar ”gratis”, men det är en annan fråga som förtjänar ett eget kapitel.

Summa summarum kan konstateras att den särredovisade statistiken, till exempel Jordbruksverkets statistik, inte är gångbar för att ge ljus åt vår bransch. Vi måste i stället se till att komma med i den konventionella statistiken för att göra oss direkt jämförbara med andra branscher och på ett tydligare sätt synliggöra våra behov. Om vi inte tas med där kommer vi fortsatt att behandlas ytterst styvmoderligt och förbises i de viktiga sammanhangen. 

* KI, RB, ESV med flera.
** Till exempel Konjunkturbarometern, KI, cut off=5, Arbetskraftsbarometern, SCB, cut-off=10, Prognosundersökningen, Af, cut-off=5.
*** BAS är registerbaserad statistik från Skatteverkets månatliga inkomstuppgifter.