Krönika: Kjell Johansson

Det tog åtta år för Kjell Johansson i regionstyrelsen att få ett beslut om utökad djurproduktion. I sin krönika skildrar han, med sin egen gård som exempel, hur myndighetskrångel sätter käppar i hjulen för livsmedelsstrategins mål om ökad matproduktion i Sverige och att LRFs arbete för god myndighetsutövning och regelförenkling verkligen behövs.

Jag ska försöka redogöra för hur vår miljöprövning på Sjukälla gick till. Miljöprövning ska göras när man ska utöka djurproduktionen.

Året var 2017 när vi skickade in vår miljöprövning till länsstyrelsen om utökad djurproduktion. Sjukälla hade vid tillfället två anmälningspliktiga verksamheter, det var min egen på 400 djurenheter och min son Albins på 400 djurenheter. När man vill slå ihop så pass många djurenheter och dessutom utöka lite mer, så behöver man ett miljötillstånd. I augusti 2025 fick vi veta att vi kan utöka. Det tog alltså åtta år att få det beslutet och vi har haft ett antal handläggare under åren. 

Efter samrådsmöte 2017 med länsstyrelsen och kommunen så skickades ansökan in till miljöprövningsdelegationen (MPD) i Uppsala. Ett utökat samråd behövdes inte tyckte kommunen och länsstyrelsen "för ni har ju redan verksamhet på plats". Efter cirka 6 månader fick vi tillbaka ansökan för att vi inte samrått med Jordbruksverket (SJV) och Havs- och vattenmyndigheten (HAV). Och det stämde, eftersom kommunen och länsstyrelsen hade svarat att vi inte behövde göra det. Vi hade därefter samråd med SJV och HAV och ansökan skickades åter in. Sedan dröjde det cirka 3 månader, och då fick vi svar från MPD att det blev avslag med motiveringen "ni har inte samrått med Hembygdsföreningen och Naturskyddsföreningen". Men kunde ni inte sagt det förut, blev vårt svar tillbaka. MPD svarade att det behöver vi inte upplysa om, det ska ni känna till, och för övrigt är det dåligt skrivet så vi kanske inte kan godkänna ansökan. Men vad är det ni saknar, undrade vi. Det kan vi inte säga, ni måste anlita en konsult. Och det gjordes. Vi anlitade Lovanggruppen, som även de hade svårt med kommunikationen med MPD och olika tolkningar som tjänstemän gör kring vad som krävs i en ansökan och vad de kräver att vi ska svara på. Det fördröjde processen i många år. Det blev cirka 300 000 kronor i konsultkostnad och åtta år senare hade vi vårat tillstånd på plats. Det är ofattbart att statliga myndigheter kan behandla företagare genom att inte svara på frågor eller vara behjälpliga!

Här följer några reflektioner kring hur krångligt det kan vara vid en miljöprövning för att olika tjänstemän lägger in ett eget tyckande, som då gör att man skriver så negativt som möjligt och bara lyfter fram det negativa som utökad djurproduktion medför. Länsstyrelsens eget tyckande påverkar oss alla inom landsbygd med olika typer av djurhållning.

Länsstyrelsen skulle yttra sig till miljödomstolen om vilken påverkan det kunde bli på kulturmiljöerna av den ökade djurproduktionen på Sjukälla. För att få det så negativt som möjligt så tog man med grannens betesmark, som inte tillhör Sjukälla och dessutom är ett Natura 2000-område, och fantiserade över hur mycket gödsel vi skulle sprida där och att det skulle få en väldigt stor negativ påverkan på betesmarken. Då påpekade vi att det är grannens mark som inte har att göra med Sjukällas mark, och bad länsstyrelsen att skicka in en rättelse till domstolen. "Jag medger att det är fel, men att skicka in en rättelse till domstolen, det tänker jag inte göra", svarade länsstyrelsens tjänsteman.

Livsmedelsstrategin säger att vi ska öka vår produktion av livsmedel i Sverige, men det blir inte så enkelt när länsstyrelsen inte svarar på de frågor som miljödomstolen skickat för återkoppling. Miljödomstolen skickar påminnelser till länsstyrelsen (den möjligheten har inte en företagare, svarar man inte är den chansen förverkad och man får acceptera utfallet utan att ha fått en påminnelse av ärendet). Ett eget tyckande verkar det finns bland tjänstemän inom länsstyrelsen, jag citerar från en mailkonversation: "Att jag ser mer positivt på något mindre anläggningar handlar kanske om oro för att om något går fel så kan det gå mer fel snabbare, jag ser också en risk för problem med beteslogistiken och därmed en risk för ökad näringsbelastning lokalt." Här är det tydligt att tjänstemän tolkar in sina egna tankar, vilket är ett tjänstefel då eget tyckande ska hållas utanför lagen. LRF har tidigare påtalat att det görs egna tolkningar i olika ärenden hos länsstyrelsen, men det har varit svårt att bevisa. 

Livsmedelsstrategins avsnitt om regelförenklingar behövs verkligen och att alla myndigheter jobbar för detta.

Kjell Johansson 
Styrelseledamot LRF Södermanland

Kontaktuppgifter till regionstyrelsen