Månadens bonde: Hans, fideikommissarie, koälskare och eldsjäl i Sjöbo

Nygammal köttras och utvecklad skånsk växtföljd

Djuren har blivit ett växande intresse. Hans hittade tillsammans med Lars en artikel i en dansk tidning om köttrasen Murray Grey. Det är, som namnet antyder, en grå ras med ursprung i Australien, där de är stambokförda sedan 1903. I Sverige är rasen fortfarande ny, och Övedskloster är en av få gårdar som håller den.

–  Fördelarna är hög kvalitet på köttet samtidigt som de är väldigt trevliga till humöret, de klarar sig bra på grovfoder, de blir inte för feta, de kalvar lätt och utan komplikationer och de är bra mödrar. Många bra egenskaper helt enkelt. Vi har startat en Murray Grey-förening i Sverige nu och har börjat sälja avelstjurar till andra gårdar. Det blir roligt att se utvecklingen av det, säger Hans.

På gården bedrivs också en omfattande växtodling med traditionell skånsk växtföljd: vete, korn, raps och sockerbetor. Men också nya grödor som hampa, gräsfrö- och spenatfröodling.

Jaktdilemmat som jägare och markägare

Hans, som själv är jägare, har många olika viltslag på sina marker. Klövviltet domineras av vildsvin och dovhjortar, som han sköter med egen förvaltning. Kronhjortarna är licensvilt men går också att hålla i schack.

– Jag jagar gärna själv och tycker att det är trevligt. Vi har en del av jakten själva, men arrenderar också ut jakt. Däremot måste man kunna se skillnad på vad man främst lever av, som jord- och skogsbruket, och vad som är mer av en hobby, som jakten, säger han.

Det som är svårast att kontrollera är fåglarna. Gäss och svanar äter upp stora delar av skörden.

– Det är väldigt svårt att rå på gässen. Vi letar ständigt efter nya sätt att freda fälten. Lite ironiskt är det att vi har skapat våtmarker med bidrag från EU och staten för att minska kväveläckage, och det drar nu till sig gäss och svanar som äter upp skörden, berättar Hans.

Att förvalta ett 1700-talsarv

Att Övedskloster har kunnat bevaras sedan 1700-talet är ganska unikt. Förklaringen är enkel. Det är ett av ett fåtal kvarvarande fideikommiss i Sverige. Systemet avskaffades på 1960-talet, men några undantag finns kvar, bland annat av kulturhistoriska skäl. Övedskloster är ett av dem.

Hans ser både för- och nackdelar men menar att det bästa har varit att godset fått förbli odelat under så lång tid.

– Arvsskiften är krångliga hur man än gör och var man än är. Här problematiseras det såklart ytterligare med en inbyggd orättvisa. För egen del så var jag den i syskonskaran som var intresserad av att ta över verksamheten, det var inte mina tre andra syskon. När vi var unga var det inte klart hur det skulle gå med vår generation, så inget var bestämt då. Nu hann jag plugga statsvetenskap och göra annat i livet innan vårt generationsskifte blev klart 2005.

Så småningom ska Övedskloster gå vidare till nästa generation. Hur det blir då vet ingen, inte ens Hans.

– Det jag hoppas på är att vi kan hålla gården så komplett som det går, och så rättvist vi kan. Det är viktigt att hålla ihop fideikommisset, men man måste också vara med i sin tid. Jag och min fru Johanna vill gärna att alla i familjen är så överens som det är möjligt, att syskon kompenseras och att ingen diskrimineras. Vi får se vad framtiden utvisar och hur väl vi lyckas i våra föresatser.

Besöksnäringen utvecklas allt mer

För att öppna Övedskloster för fler har besöksverksamheten utvecklats mycket de senaste åren. Nu hålls bröllop, utställningar och sommarcafé. Höjdpunkten är julmarknaden som hållits varje år sedan 2010, med undantag för covidåret 2020.

– Julmarknaden har nu 13 000 besökare under två och en halv dag, med 140 utställare. Det är en fantastisk helg och det är roligt att så många kan ta del av vår kulturmiljö. Vi har ett mål att intäkterna från besöksverksamheten ska stå för underhållet av byggnaderna, och vi är på god väg dit, säger Hans.

Livet och framtiden som bonde

Livet som bonde beskriver Hans som både fantastiskt och fyllt av tjusning. Han trivs allra bäst när han får jobba tillsammans med andra och med naturen.

– Är man så dum att man bedriver företag utomhus så måste man vara en obotlig optimist och tro att rekordskörden kommer nästa år. Det är en tjusning i det.

Samspelet med naturen ligger honom varmt om hjärtat.

– Tänk bara, vi använder det mest grundläggande – fotosyntesen – och skapar något tillsammans med naturen. Det är otroligt tillfredsställande. Oavsett om vi tar fram energi, mat, virke eller annat så jobbar vi med naturens förutsättningar. Vi gör något som kan verka lätt men som är mycket svårt. Vi tar fram något som samhället och varenda en av oss behöver.

Framtiden ser ändå ljus ut, även om spannmålspriserna kunde vara bättre och lönsamheten högre på kort sikt.

– Visst finns det utmaningar, men också lösningar. För bondens status har stigit kraftigt de senaste tio åren, nu har man en respekt för oss som producerar mat, energi, jobb, biologisk mångfald och annat.

Engagemanget i LRF

Hans har varit engagerad i LRF sedan 2013, då han gick in i regionstyrelsen i LRF Skåne. Med sin utbildning i statsvetenskap och ett intresse för både samhällsfrågor och affärsutveckling bidrog han med andra perspektiv.

2023 valdes han in i riksförbundsstyrelsen, och 2024 avgick han som ordförande i LRF Skåne efter sex år. Vid stämman i maj i år fick han förnyat förtroende för ytterligare två år i riksförbundsstyrelsen.

– Det är väldigt roligt, en annan strategisk nivå än det regionala arbetet. För mig har det alltid varit självklart att vara medlem, och nu engagerad i vår folkrörelse. Återigen får jag bevisat för mig hur viktigt LRF är, att vi är en stark företrädare för branschen och att vi verkligen är starkare tillsammans.