Mat produceras inte med krisstöd, mat produceras med vatten

KRÖNIKA: Mat kräver vatten, inte krisstöd. Trots återkommande torkor saknar Sverige en nationell strategi för bevattning. Under ett besök i Italien blev det tydligt hur avgörande vatteninfrastruktur är för framtidens livsmedelsproduktion.

I april månad arrangerades CEJAs seminarium av en av de italienska bondeorganisationerna. Jag och ytterligare 40 unga lantbrukare från hela Europa var i Bologna. Vi möttes i Emilia-Romagna i norra Italien, en av de mer produktiva jordbruksregionerna. Förutom att vi fick bo och äta hos min styrelsekamrat på hans gård där de kombinerar hotellverksamhet med lantbruk hade vi möten där vi diskuterade kommande CAP och vattenmanagement. Dagarna innehöll även studiebesök, några på stora frukt och grönsaksföretag, andra på bevattningsanläggningar. I Emilia-Romagna har de en kanal, Canale Emiliano Romagnolo, vilken är ett imponerande exempel på hur vattenförvaltning kan se ut i praktiken.

Kanalen är 133 kilometer lång, byggdes mellan åren 1955 - 1966, och leds av sju pumpstationer som tillsammans försörjer över 300 000 hektar jordbruksmark med vatten. I regionen odlas spannmål, frukt och grönsaker. De har redan fått en temperaturökning på 3 grader på sommaren, och under de varmaste månaderna når dygnsnittemperaturen 25 grader. Vattenförsörjningen lämnas inte åt slumpen. 

Det slog mig hur främmande, men nödvändigt, detta tänk är för Sverige. Här hemma möter vi klimatförändringar med krisstöd, byråkrati och god vilja. Och visst kan det vara bra, men infrastruktur vore bättre. Dessutom saknas fortfarande en nationell strategi för bevattning.

Sverige behöver en långsiktig vattenstrategi

Torrperioder blir längre och vanligare, redan har det flaggats för låga grundvattennivåer på vissa platser i landet. Men i stället för att se till att vi har lösningar på plats hanteras varje torka som en ny överraskning. Att förlita sig på regn är inte hållbart. Vi behöver vattenreservoarer, dammar, distributionssystem och långsiktiga investeringar. Vi behöver incitament och samarbete mellan kommuner, länsstyrelser och näringsliv.

Vi säger att vi vill öka självförsörjningen, men matproduktion kräver vatten – inte bara visioner. Vi kanske skulle sluta behandla vatten som ett tillfälligt väderfenomen och börja behandla det som den strategiska resurs det faktiskt är. 

Elisabeth Hidén
Styrelseledamot LRF Västra Götaland