Beredskap

Kompetensförsörjning är redan i dag en utmaning, inte minst för företag med djurhållning eller stor säsongsvariation. Med anledning av detta anser LRF:

• Att MSB:s vägledning om krigsplacering behöver förtydligas för att bättre ta hänsyn till småföretagares behov.
• Att analyser och modeller behöver utvecklas för att säkerställa personalförsörjningen inom de gröna näringarna vid höjd beredskap.
• Att civilplikt kan vara aktuell för vissa yrkeskateorgier inom de gröna näringarna, exempelvis veterinärer och djurskötare.

En stark och uthållig produktion i fredstid är en grundförutsättning för vår beredskap. Beredskapslagring är en samhällstjänst. Med anledning av detta anser LRF:

• Att alla produktionsgrenar så långt det är möjligt bör hållas i gång och beredskapsåtgärder bör vara anpassade för hela lantbrukssektorn.
• Att åtgärder för ökad inhemsk produktion av insatsvaror och lantbruksprodukter bör vara en del av den civila beredskapen.
• För att stärka livsmedelsberedskapen och robustheten i kedjan behöver vi säkra tillgången på insatsvaror, som drivmedel och energi. Det gäller för både primärproduktionen och för senare delar av värdekedjan.
• Ett starkt totalförsvar kräver fungerande logistik, med insatsvaror till producent hela vägen fram till färdig produkt till slutkonsument.
• Att beredskapslagring bör omfatta insatsvaror till odling och animalieproduktion samt ett lager av spannmål till humankonsumtion
• Att beredskapslagring ska ske genom frivilliga avtal mellan det offentliga och det privata näringslivet.
• Beredskapslager får inte vara marknadsstörande, till exempel genom att stora volymer frisläpps och påverkar priserna.

Grunden för en beredskap på företagsnivå är att företagen är lönsamma nog att bära de kostnader som krävs för motståndskraft mot kriser och större variationer i väder och marknader. Med anledning av detta anser LRF:

·       Att för att stärka lantbruksföretagens förmåga att fortsätta producera livsmedel och foder vid en allvarlig kris krävs kunskapshöjande arbete (t.ex. rådgivning kring beredskapsplan på gård) i kombination med finansiering av beredskapsåtgärder på gårdsnivå.

·       Att beredskapsarbetet, och finansiering av detta, inte får hindra eller ersätta fortsatta satsningar med att stärka konkurrenskraften och lönsamheten.

·       Att beredskapsåtgärder av karaktären samhällsnytta inte ska belasta enskilda företag och ska finansieras utanför CAP. Full ersättning ska utgå till företag för dessa åtgärder.

Vid en planerad eleffektsbrist i Sverige kan delar av elnätet behöva kopplas bort. För att skydda samhällsviktiga elanvändare görs från- och tillkopplingen i en särskild prioritetsordning (kallas styrel). På nivån närmast elkonsumenten är kommunen som inventerar och prioriterar, innan det skickas vidare uppåt till länsstyrelse. I dagsläget är metoden för hur styrel hanteras sårbar. Planeringsomgångarna sker sällan och systemet bygger på enskilda handläggares kunskaper lokalt. Styrel är ingen garanti för elförsörjning. Vid en allvarlig kris ökas sannolikheten för oplanerade elavbrott. Energi är en insatsvara som behöver säkras. De gröna näringarna är även producenter av el. Att el produceras småskaligt och lokalt avlastar samhället och goda förutsättningar för sådan verksamhet stärker beredskapen. Med anledning av detta anser LRF:

• Att prioriteringsordningen gällande vilka verksamheter som ska prioriteras behöver tydliggöras och att primärproduktion ska hamna högt.
• Att frågan om styrel och elbrist tydligare ska ingå i uppbyggnaden av en ny livsmedelsberedskap, samt andra relevanta krishanteringssystem.

Primärproducenter är idag i hög grad beroende av driftssäker och trygg digital struktur. 
Med anledning av detta anser LRF: 

• Att frågan om fungerande digital infrastruktur för primärproducenter och dess 
  efterföljande förädlingsled ska ingå i uppbyggnaden av en ny 
  livsmedelsberedskap, samt andra relevanta krishanteringssystem. Eftersom 
  företag inom primärproduktionen är små, behövs gemensamma lösningar för att 
  trygga den digitala strukturen. 

Skogsbruk spelar en viktig roll inom Totalförsvaret. Skogen bidrar med energi, förpackningar, hygienprodukter, kemikalier och inte minst byggmaterial. Med anledning av detta anser LRF:

• Att skogsbruk och dess vidareförädling bör omfattas av Totalförsvaret och ingå i beredskapssektorn för energiförsörjning.
• Att Energimyndigheten inleder en dialog med skogsföreträdare om hur skogsföretag kan bidra till ett stärkt totalförsvar.
• Att Räddningstjänst och MSB inleder en dialog med företrädare för entreprenadföretag om hur dessa kan bidra vid kris.
• Att kostnader som uppstår hos företag i samband med detta ersätts av det offentliga.

För att säkerställa en fungerande primärproduktion vid en kris eller vid krig behöver staten säkerställa att företagen inte tyngs av för många regler, utan fokuserar på att producera nödvändiga produkter. Med anledning av detta anser LRF:

•  Att staten förbereder regelverk med flexibel regel- och kontrollbörda vid kriser, i syfte att främja och säkerställa fortsatt produktion av nödvändiga produkter, samt en process för när sådana regelverk ska göras gällande. Olika myndigheters mandat måste vara tydliga så att de vågar fatta beslut om undantag eller skapa utrymme för lösningar.
• Att staten vid kriser har en samlad myndighetskontakt gentemot primärproducenter, för att förenkla och säkerställa kommunikation.
• Att staten för en dialog med EU kring krisregelverk, för att säkerställa att inte svenska primärproducenter förfördelas inom EU om ett krisregelverk görs gällande.