De får guldmedalj av kungen

Mats och Inga-lill Johansson får ta emot LRF Mjölks guldmedalj som delas ut av Carl XVI Gustaf vid en ceremoni på Stockholms Slott den 27 mars. 

Egentligen har Mats mjölkat ihop till en guldmedalj tidigare, men i början skulle bönderna själva skicka in de godkända papperna och det blev aldrig av, berättar han.

– Vi har alltid varit noga med kvaliteten men tänkte aldrig på guldmedaljen. Far skickade inte in sina lappar och jag höll på i tio år innan mina mjölkningar räknades. Men nu är det dags och det ska bli roligt med festligheter och att få hälsa på statschefen, säger Mats Johansson.

Han tog över föräldragården utanför Borensberg 1984 och under åren har han ökat på och gått från 32 till 95 kor. Alla är rödvita SRB-kor och Mats och hans fru Inga-Lill är båda avelsintresserade och med i SRB-klubben. Annika Wittberg och Katarina Niemi har också arbetat på gården i många år. 

Utöver att avla på friska och fina djur gäller det att vara noggrann med allt för att mjölken ska bli av högsta kvalitet, säger Mats Johansson.

– Man måste hålla koll på korna och ha bra rutiner och skapliga grejer. Mjölkanläggning och disk måste funka och korna ska ha bra foder och bra skötsel.

Gårdens fina mjölk är en produkt att vara stolt över och över huvud taget känns det viktigt att producera livsmedel, tycker Mats Johansson.

– Vi måste slå vakt om vår inhemska produktion av mat. Det behövs, inte minst om det blir kristider. Varje gård har betydelse för livsmedelsförsörjningen och eftersom våra trakter lämpar sig bäst för vallodling och djurgårdar är det ett naturligt val här.

Gårdens djur gör också en insats för landskapet.

– Betande djur är ju viktiga för den biologiska mångfalden och för att hålla markerna öppna. Jag tror att många människor häromkring förstår djurens betydelse. De jag pratar med är positiva och säger att det är roligt att vi har korna kvar, säger han.

Det är inte bara Mats Johanssons kor som gläder folk i trakten. Även bonden själv kan konsten att roa.

– Jag spelar och sjunger visor och skriver en del själv. Då och då uppträder jag för pensionärsföreningar och liknande, även om mycket försvann under pandemin. Och så sjunger jag en hel del i ladugården. Korna verkar ha vant sig fint vid det, ler han.