Nya utmaningar för nästa generation skogsägare: “Skogen ska räcka till precis allting”

Hälften av Sveriges skogsmark ägs av enskilda skogsägare. Det är en brokig skara med allt från heltidslantbrukare med skogen som en del i verksamheten till personer som arbetar heltid inom helt andra branscher men också äger skog. Gemensamt för dem alla är att det finns en rad utomstående intressenter som har åsikter om hur deras skog borde skötas, något som i förlängningen kan påverka vad det innebär att äga skog.

Josefin Elmsjö och hennes syskon är femte generationen på familjegården utanför Nässjö. De tog över efter sin pappa för några år sen, något som inte var helt självklart. Inget av de fyra syskonen valde skogsbruk eller jordbruk som karriärväg och därför har de valt att driva gården vidare tillsammans. Vidareutveckling av drift och verksamheter på gården är en ständigt pågående dialog syskonen emellan.

Hur det än blir i slutändan så är dryga 300 ha skog, och hundratalet ha övrig mark, en stor investering. Man kan tycka att i takt med att skogens värden lyfts allt mer i debatten och den ses som lösningen på allt fler samhällsproblem så borde investeringen vara lyckosam, säker och långsiktig. Det mesta med skog är ju långsiktigt. Men nu har det seglat upp orosmoln vid horisonten som får Josefin att fundera på hur gårdens värde kommer att stå sig för kommande generationer. 

– Det känns som att samtiden är väldigt orolig. Skogen ska räcka till precis allting. Skräckscenariot är väl om det kommer ett direktiv som säger att all skog måste stå kvar och att vi inte får avverka eller sälja skog på det sätt som vi önskar eller enligt den skogsbruksplan som vi har satt upp. Vi har lån, baserat på ett värde för att skogen ska brukas men om skogen blir värdelös då blir det svårt att få tillbaka investeringen och då ligger man ju pyrt till, säger hon. 

Inte bara träd

Josefins pappa tyckte att hon skulle läsa till skogsingenjör en gång i tiden, men då förstod hon inte vad han fick det ifrån. Några decennier senare är målet att kunna dela sin tid mellan jobbet som IT-konsult och den egna skogen. Hon sneglar på skogskurser inför vårens ansökningsperiod och vill sitta med skogsbruksplanen såväl som ta en vända med sågen. 

– Det är superhäftigt att kunna investera i framtiden och ha i bakhuvudet att det inte är för min skull jag gör detta. Jag förvaltar något som min pappa och farfar har gjort och som jag kan lämna vidare till mina barn och barnbarn.

Syskonen har också insett hur mycket känslor som är inblandat. Här har de alla växt upp, liksom deras pappa har gjort, och det gör det till mer än en vanlig investering. I diskussionerna kan det visa sig att man har helt olika syn på ett skifte, och vilka värden som finns i det. Sånt går inte enbart att räkna på.

– Alla som sitter på en sån här gård, oavsett stor eller liten, förstår ju det. Men för en utomstående tror jag att det kan vara svårt att förstå. Det är ju bara en gård.

Den värdefulla brukanderätten

Josefin efterlyser mer dialog i debatten, istället för polarisering. Som det är nu går det knappt att diskutera utan att känna att man behöver välja sida. För eller emot. Skogsindustrin talar, andra säger emot. Men ofta hörs inte den enskilde skogsägarens röst alls. 

– I allt detta bruset ska man hitta ett eget sätt, som funkar för oss. För mig. Som jag är bekväm i, utan att bli nedklankad på. Det är supersvårt att som ny kunna gå in och ta över något och känna att man har pondus i det när alla har så otroligt mycket åsikter. Istället för dialog och diskussioner blir det ståndpunkter man tar.

Hugg ner eller lämna kvar. Svart eller vitt. 

– Jag skulle gärna låta skogen stå om det kan bidra till ökad biologisk mångfald, men då behöver vi hitta alternativa inkomster för den skogen som står. Investeringen bygger på att skogen ska ner, vi behöver hitta andra sätt annars att finansiera de lånen, säger Josefin Elmsjö.

Om du är intresserad av att läsa mer om skog eller äganderätt, logga in på Mina Sidor och uppdatera vilka områden du är intresserad av, så får du ett mail när LRF publicerar något om det.