Psykisk ohälsa på landsbygden bakom ladugårdsdörrarna

Krönika: Psykisk ohälsa på landsbygden är verklig och ofta tyst. Den här krönikan lyfter livet bakom ladugårdsdörrarna och vikten av att våga be om hjälp.

Jag älskar mitt jobb som bonde. Det finns inget bättre än att se djuren må bra eller känna doften av nyslaget gräs en sommarkväll. Företaget utvecklas, och med det växer också hoppet om att gården ska leva vidare in i framtiden. Som lantbrukare lever man nära naturen och nära riskerna.

Bakom de öppna landskapen finns också ensamhet, oro och en ständig känsla av att inte räcka till. Vädret styr, priserna svänger, maskiner går sönder och den ekonomiska pressen är konstant. Och mitt i allt detta ska man orka, finnas till för familjen, de anställda, gården och djuren.

En mänsklig reaktion, inte ett misslyckande

Psykisk ohälsa bland lantbrukare är ett växande problem. Att alltid "bita ihop" har blivit en del av kulturen, men till vilket pris? Bakom stängda ladugårdsdörrar finns ibland oro, ångest och hopplöshet. Och tyvärr också självmord.

Snart uppmärksammas suicidpreventiva dagen, och i oktober är det världsdagen för psykisk ohälsa. Det är inte bara ett datum i kalendern, det är en påminnelse om att ingen ska behöva bära allt ensam.

Psykisk ohälsa är inte ett tecken på svaghet, utan en mänsklig reaktion på svåra påfrestningar. Den är lika verklig som en trasig rygg eller ett brutet ben. Men vi är många som kämpar i det tysta. Vi behöver våga prata, ringa en vän, våga säga: "Jag orkar inte idag."

Du är inte ensam

Så till dig som läser: fråga din granne hur han eller hon mår. Ta det där samtalet du har funderat på. Och till dig som kämpar, du är inte ensam. Att be om hjälp är inte ett misslyckande. Det är mod.

Monica Thörner
vice ordförande LRF Värmland

Känner du igen dig?
Eller vill du veta mer om hur vi kan stötta?

Besök www.lantlyftet.se för information, stöd och verktyg kring psykisk ohälsa på landsbygden. Du är inte ensam, vi finns här för dig.