Samförvaltning av klövvilt på Boo egendom

Länsstyrelsen och viltförvaltningsdelegationen beslutade förra året om riktlinjer för samförvaltning av klövvilt i Örebro län. Flera möten för markägare och jägare har hållits. Nu senast blev det en träff i fält med syfte att fördjupa kunskaper och utbyta erfarenheter om aktiv förvaltning av vilt och verktyg för att minska skador i jord- och skogsbruk.

Träffen lockade över 60 deltagare. Personal på Boo presenterade gården och hur de samordnar sin viltförvaltning med produktion i skogs- och jordbruk. På en så stor enhet finns goda förutsättningar att etablera strategier och toleransnivåer. Man anser sig ha hittat en balans och förvaltningen av viltet består i tydlig könsfördelning för att inte tappa kontrollen varken uppåt eller neråt. 

Företrädarna för Boo berättar att avskjutning med minst 50 procent kalv, minst 40 procent hindar och cirka 10 procent handjur gör att de får fina troféer och att antalet hjortar är konstant. Viltskador finns naturligtvis, men motverkas genom planering i landskapet. Kantzoner runt fält, strategiskt placerade åtlar eller viltåkrar samt aktiv skrämsel av vilt på sårbara grödor är några verktyg. I skogen används gärna sådd eller självföryngring för att få ett stort urval av plantor till slutbeståndet. 

Under kvällen presenterade LRF toleransnivå för skador i lantbruket samt betydelsen att mäta med referensburar. 
- Tänk stort och agera lokalt. Det är nödvändigt att samordna sig med markgrannar för övergripande mål och att på sin egen mark ha en tydlig plan för jakt och avskjutning samt för att minska skador, säger Anna Åman, sakkunnig skog och vilt på LRF Öst. 

Läs mer om toleransnivå för skador i jordbruket och hur LRF arbetar för färre viltskador här.  

Skogsstyrelsen berättade om vilt och foder samt presenterade en ny publikation på temat. Det finns nu även rykande färska siffror från årets älgbetesinventering, en del går åt rätt håll och nu gäller det att fortsätta hålla i arbetet. Att ta ansvar för samtliga betande klövviltsarter är helt nödvändigt för att lyckas. Alla arter har sina specifika behov av foder i landskapet och betestrycket måste vara rimligt så det inte blir mer än naturen tål – då klarar vi både mål med viltets kvalité och att begränsa skador av vilt. Här kan man läsa mer samt klicka vidare till senaste ÄBIN. 
 
Länsstyrelsen presenterade riktlinjerna för samförvaltning och uppmuntrar till lokala samtal och dialoger. Här kan du läsa mer.