Samstämmiga medskick i viltfrågan

Det blev en solig kväll vid Södras viltdemohägn utanför Åtvidaberg och uppslutningen av markägare, lantbrukare och jägare var mycket god med över 70 intresserade på plats. 

Jonas Edlund, som är förtroendevald i både LRF och Södra, var spindeln i nätet och hade noga planerat kvällen i detalj. Markvärd var Baroniet som också hälsade välkommen och berättade om sina ökande ambitioner att bidra till bättre balans mellan viltet och jord- skogsbruket. De har en tydlig linje att minska dovviltstammen i området. 

Blandade grupper diskuterade vid olika stationer

Kvällen var upplagd så att deltagarna blev indelade i grupper, som roterade runt mellan sex stationer, för att få information och diskutera viltfrågan ur olika perspektiv. 

Skogsstyrelsen berättade om viltet kopplat till framtida klimat och vad man kan tänka på i skogsskötseln. Älgen trivs inte i torrt, varmt klimat. Våtmarker som bidrar till mer lövträd är positivt för viltet. 

Länsstyrelsen berättade om de olika förvaltningsformer som råder för olika viltslag. Älg och kronhjort har styrd tilldelning efter skötselplaner, medan de övriga är upp till markägarna. Projektet om dovhjort och vildsvin har tagit fram stöd för inventering och förvaltning med målet att minska skador i lantbruket samtidigt som viltet förvaltas mer strategiskt. Läs mer om projektet på länsstyrelsens webbplats. 

Jägarorganisationerna stod tillsammans. De berättade om vikten att bidra till måluppfyllnad i skötselplaner och betonar även de kvalitativa målen för älgen. De gav tips på hur man kommer framåt i viltförvatningen Inventera, gör en plan och följ upp. Prata med varandra inom och över fastighetsgränser, både markägare och jägare och lägg fokus på det ni är överens om. 

Södra stod vid ett av viltdemohägnen som synliggjorde hur älgen påverkat tall utanför och innanför hägnet, samt hur dovhjort och rådjur betar i vegetationsskiktet. I ett hägn där rådjur och hjort kommer in, men inte älgen (så kallat halvhägn) konstateras att det är bra tillväxt på tallen, men nästan inga RASE (rönn, asp, sälg, ek) eller örter. 

LRF berättade om toleransnivåer för skador i både jord- och skogsbruk samt vad det får för konsekvenser för markägare, lantbrukare och för samhället som efterfrågar ökad hållbar produktion i både jord- och skogsbruk. Det finns beräkningar på vad viltbetesskadorna kostar jordbruket. Om man accepterar en resultatförlust på 10% får inte beteskadorna överstiga 4% i genomsnitt på gården. Många jordbrukare har 20 – 30 % skördebortfall utan att veta om det. Sätt referensburar i grödor! När viltet går från att vara en resurs till att bli en belastning för ekosystemtjänster måste man agera. Samarbete över fastighetsgränser och att se över arrendeavtal för både jordbruk och jakt är viktiga verktyg. LRFs skyddsjaktsavtal beskrevs som en möjlighet om man behöver fler jägare på fälten under året. Till avtalen på lrf.se.

Jonas Edlund, vad tyckte du om kvällen?  

- Fantastisk kväll med härligt väder och mycket folk som kom med bra och intressanta frågor. Vid min station pratade vi om klövviltets utveckling från 40-talet och fram till nu, med först älgtoppen på 80-talet med väldigt lite övrigt klövvilt. Och sedan rådjurstoppen. Därefter en minskning av älgstammen samtidigt som kron, dov och vildsvin gjorde snabb entré på 90-talet. Vi har nu sammantaget mer vilt än någonsin och med det stora utmaningar. 

- Om jag ska försöka mig på en summering av kvällen så var alla överens, såväl organisationer som åhörare, att målen med viltstammar måste vara att färre men mer livskraftiga viltindivider av god kvalité bidrar till ökad balans med naturen i landskapet, vilket i sin tur minskar skador i jord- och skogsbruk.