Stadsodling är inte ett alternativ till svenskt jordbruk

”Det finns stora möjligheter till en mer hållbar matproduktion i framtiden, men det kräver modiga beslut.” Så avslutar Katarina Erlingson sin ledartext om stadsodling och naturrestaurering i Västerbottens-Kuriren. Det håller vi på Lantbrukarnas Riksförbund med om. Men modiga beslut kräver fötterna på jorden och en förståelse för att hållbar matproduktion inte kan byggas på visioner från stadens tak. De måste bygga på verkligheten i den svenska myllan och det är på landsbygden framtidens hållbara matförsörjning avgörs, skriver Stefan Lindgren, ordförande LRF Västerbotten i en replik.

Odling på tak i städer kan absolut bidra till en ökad lokal kunskap om hur maten produceras. Det är välbehövligt. Det kan också skapa ett större engagemang för vår gemensamma livsmedelsförsörjning. Vilket är nödvändigt. Men det är viktigt att inte blanda ihop småskalig stadsodling med den robusta livsmedelsförsörjning som Sverige behöver. Inte minst i en tid präglad av klimatförändringar, krig och ökade beredskapskrav från både EU och Nato.

Våra svenska jordbruksföretag producerar idag mat till över 10 miljoner människor. Samtidigt som det vårdar landskapet, bevarar biologisk mångfald och bidrar till öppna marker. Det är ett av världens mest hållbara jordbruk med låg antibiotikaanvändning, höga djurskyddskrav och klimatsmarta produktionsmetoder. Svensk mjölkproduktion ger till exempel 60 procent lägre utsläpp av växthusgaser och svensk nötköttsproduktion 70 procent lägre jämfört med världssnittet. 

Det är på landsbygden de verkligt modiga politiska besluten behövs. Att investera i lantbrukets konkurrenskraft, att säkra tillgång till vatten och mark och att skapa långsiktiga spelregler för bönder som vill satsa.

Naturrestaurering är ett verktyg för att stärka ekosystemen i hela EU. Men det får inte ske på bekostnad av vår livsmedelsförsörjning. Jordbruksmarken i Sverige försvinner redan i dag i rasande takt.  En betydande del har försvunnit på grund av exploatering, det vill säga asfaltering och bostadsbyggande. I Västerbotten har den största minskningen av åkermarken skett av att jordbruken försvunnit och den brukade jorden har tagits av fäfot. De senaste 20 åren har 7600ha försvunnit.  Det motsvarar en yta större än Täby kommun.  Så frågan är varför och vad vi ska restaurera vår jordbruksmark till? Den som redan försvunnit har blivit betong eller skog. Västerbottens åkermark utgör idag endast 1% av den totala landytan i länet. I det läget vore det väldigt dumdristigt att göra våtmark av den värdefulla åkermark vi har kvar! Så sent som i mars år redovisade Jordbruksverket slutsatsen att nuvarande skydd för jordbruksmarken är otillräcklig.

LRF välkomnar innovationer för en mer klimatsmart, miljömässigt och socialt hållbar livsmedelsproduktion. Men det är på landsbygdens framtidens hållbara matförsörjning avgörs. Inte på ett betongtak i staden.

Stefan Lindgren, ordförande LRF Västerbotten