Stort engagemang när viltskador diskuterades på gårdsträffar

Huvudinslaget på träffarna var de engagerade lantbrukarna som delade sina berättelser om hur viltskador ökat till företagsmässigt helt orimliga nivåer och hur de agerat på det. 

Stefan Gustafsson, ledamot i LRF Södermanlands styrelse, deltog vid träffen i Vingåker. På frågan vad han tycker var mest intressant under diskussionerna svarar han såhär.

- Att en del stora markägare måste ta sitt ansvar att minska viltstammarna och sluta överutfodra. Det diskuterades även att det är viktigt att mäta skador och göra olika skrämselåtgärder, men det är viktigt att byta skrämselmetoder eftersom viltet vänjer sig fort.  

En annan central fråga var samverkan.

- Sen togs det även upp att det är viktigt att hjälpas åt grannar emellan vid skyddsjakt och även i den årliga jakten för att nå ett bra resultat, säger Stefan Gustafsson.

Målmedvetet arbete ger resultat

Anna Åman, sakkunnig inom vilt och skog på LRF:s regionkontor, deltog på två av träffarna och lyfter det starka engagemanget hos lantbrukarna.

- Det jag särskilt tar med mig är att lantbrukarna vi besökte verkligen hade bestämt sig för att målmedvetet minska skadorna. Med mätningar och fakta som grund, tillsammans med ihärdiga jaktinsatser, lyckas de också sänka skadorna i sina grödor, säger hon.

Samtidigt är hon tydlig med att problemet är större än enskilda gårdar.

- Det är uppenbart att de totala viltstammarna, framför allt av hjort och vildsvin, måste minska kraftigt och det gäller även utanför fälten och över fastighetsgränser.

Varför är frågan viktig för LRF? 

För LRF är det viktigt att lantbrukare kan bedriva lönsam, hållbar livsmedelsproduktion. Landets livsmedelsproduktion behöver öka utifrån samhällets mål i livsmedelsstrategin och ur beredskapssynpunkt. Det blir allt dyrare att producera mat när kostnaderna ökar på insatserna, så som diesel och gödning. Det gör lantbruksföretaget ännu mer sårbar för skador. Lantbrukaren behöver optimalt utfall av det som sätts in för att driva verksamheten. 

SCBs mätningar visar orimligt högt skördebortfall på grund av vildsvin, hjort och fåglar. Utöver det finns indirekta kostnader för anpassad växtföljd, att man inte kan odla de grödor gården egentligen behöver, bökskador, sporer i foder, maskinskador etcetra. 

LRFs toleransnivå 

LRF har fattat ett beslut om en toleransnivå för viltskador, för att rama in vad som är orimligt. Nivån är max 4 procent skördebortfall i genomsnitt på gårdsnivå. Utifrån studier av typgårdar motsvarar det ett lönsamhetstapp på cirka 10 procent. Vilka andra näringar skulle acceptera ens det? Att var tionde bil skrotas? Eller var tionde mobiltelefon kasseras? 

Mät skador 

Hur skattar man skadorna på sin gård? Referensburar är en bra metod, som dessutom pedagogiskt visar för en själv, jägare och markgrannar hur viltbete påverkar grödan. Sätt upp burarna på hösten så att även vinterbete och trampskador kommer med. Många blir förvånade. Man brukar säga att under 15 procent bortfall i spannmål eller 30 procent bortfall i vall ser man inte med blotta ögat. Sätt även en referensbur i någon tallskogsplantering, så blir bilden av betestrycket ännu mer beskrivande. Dels hur bete på tall påverkar tillväxten, men även hur markskiktet med örter och lövuppslag påverkas. 

Man kan även mäta skador med drönare, eller göra skördeanalyser.

Samarbeta över fastighetsgränser 

Var inte tyst! Dela med dig av kunskap och beskriv konsekvenser för din verksamhet till andra i ditt närområde. Sätt ett mål tillsammans om både skador i skog/jord och för det vilt som finns i området. Balans med hur mycket vilt fodret i landskapet kan bära, kan minska skadorna men även bidra till bättre välmående för det vilda. Det är inte ok att ha vilt som svälter eller som inte kan beta det som behövs för just den arten. Vinterfodret, främst knoppar och bärris är det som sätter gränsen för mängden vilt. 

Utfodring 

Även här behövs samarbete över fastighetsgränser. I grunden ska viltet klara sig på det foder som växer i landskapet, utan att tillföra foder. Vilda djur bör inte utfodras alls under vegetationsperioden. Den nya åtelföreskriften kan vara ett rättesnöre, max 3 kg per dygn och åtel och max 1 åtel per 100 hektar med minst 100 meter från fastighetsgräns. Det här syftar till effektiv jakt och att inte försvåra förvaltning för grannmarker genom att locka/låsa vilt. 

Avtal 

Se över de avtal du har för jordbruk och jakt. De kanske tecknades när viltsituationen var en annan?! Avtalen behöver även lira med varandra, hur skyddsjakt kan bedrivas, förebygga skador, mål och styrning för förvaltning, utfodring/åtling med mera. LRF erbjuder sina medlemmar avtalsmallar.

Jaktupplåtelseavtal kan delas upp, till exempel klövviltsjakt och fågeljakt för sig eller att skyddsjakt på vildsvin och hjort i grödor bedrivs av andra jägare under vissa tider på vissa områden. Det viktiga är att man är helt överens. 

Skyddsjaktsavtal, om det behövs fler eller andra jägare för skyddsjakten, finns som ett kompletterande avtal. Det är tidsbestämt och anger vilka fält. Här kan man komma överens om förutsättningar och villkor, vem som tar hand om köttet och så vidare. Det kan även vara en jordbruksarrendator som får möjlighet att skydda sina grödor. 

Avtal finns för LRF:s medlemmar att ladda ner här.  

Här kan du bli medlem om du inte redan är det.