Styrelseledamot Åsa Sikberg: Vem ska betala för obalansen av viltet?

Trots att många medlemmar gjort allt de kan för att förebygga viltskador räcker det inte och de känner sig maktlösa när hjortar, vildsvin, stora betande fåglar och andra djur redan kalasat på skörden som skulle ge lårets lön. Det skriver Åsa Sikberg, styrelseledamot i LRF Mälardalen, i en krönika.

Jag får ofta samtal från medlemmar om viltskador i växande gröda som gått överstyr. De har gjort allt de kan för att förebygga skador, stängsel, skrämsel, jakt och samverkan med mera, men det räcker inte. De känner sig maktlösa när det börjar bli dags att skörda när hjortar, vildsvin, stora betande fåglar och andra djur redan kalasat på det som skulle ge lön detta år. Många lantbruksföretag brottas med stora skördebortfall och oförutsedda kostnader varje år.

Att producera livsmedelsråvara till människor och djur är ett stort ansvar. Det krävs stor odlingskunskap och innebär stora utmaningar i form av krav på stort kapital för insatsvaror som gödsel, bränsle, utsäde och fasta kostnader för maskiner och logistik för jordbearbetning, sådd och skörd. Kostnader som ska betalas innan den förväntade skörden är bärgad. Man behöver vara lösningsfokuserad och ha stort tålamod varje dag. 
 
Vi kan ta ett räkneexempel: Att så in en vall eller gröda uppgår till 3000-4200 kr per hektar, tröskning cirka 1000 kr per hektar, slåtterkross cirka 2700 kr per hektar och pressning av stor bal 30-50 kr per bal eller rundbalspressad stor bal cirka 130 kr per bal. Kostnaderna kan variera stort beroende på storlek på maskiner, gröda och så vidare, men det kostar 8000-14000 kr per hektar för att få hem grödan från åkern. Har man dessutom viltskador som överstiger 4 procent blir det stora summor. Vem vill avstå 4-30 procent av sin årslön?

När överskottet av skörden ska täcka fasta kostnader och bidra till lön och framtida investeringar, vem ska då betala för obalansen av viltet? Från LRFs sida fortsätter vi att jobba med att jaktlagstiftningen behöver göras om så att den är bättre anpassad till dagens förhållanden med en bättre ansvarsfördelning för de kostnader som viltskadorna medför. Vi som företräder jordbruket i länens viltförvaltningsdelegationer jobbar för att föra in toleransnivå om max 4 procent skador i jordbruket i de regionala förvaltningsplanerna och vi jobbar för förenklade skyddsjaktbeslut och större möjlighet till skyddsjakt på eget initiativ i växande gröda.  

Som enskilda lantbrukare får vi också fortsätta att nöta i frågorna för att göra de förändringar som vi har möjlighet till utifrån att jakträtten är en del av äganderätten. 

Det är dags att visa varandra respekt genom att alla hjälps åt! 

Åsa Sikberg, styrelseledamot LRF Mälardalen
asa.sikberg@lrf.se 

Läs mer om hur LRF arbetar med viltskador

Mer om åtgärder mot viltskador

Ta hjälp av skriftliga jaktavtal

Sofia Weimarck
regional kommunikatör
sofia.weimarck@lrf.se
010-184 45 12