Torkelsson: Pest eller kolera?

"Jag menar att det finns många starka skäl att kraftigt minska vildsvinsstammen. Om vi vill ha en stark svensk livsmedelsproduktion har vi inte råd att ha en så stor stam som vi har för närvarande," skriver Helena Torkelsson, veterinär och ledamot i regionstyrelsen för LRF Jönköping.

Jönköpings län är inte ett av de län som har flest grisar. I varje fall inte tamgrisar. Vildsvin har vi mer än nog av. Det är vi förvisso inte ensamma om, men det gör inte frågan mindre viktig.

Vildsvinen kostar enorma summor för lantbrukare när de bökar upp vallar och andra grödor, och de orsakar många trafikolyckor. Vildsvin orsakar skador i jordbruket till ett värde av cirka 2 miljarder kronor – årligen.

Vildsvinens framfart förstör varje år över 85 400 ton spannmål på svenska åkrar och fält. Det är en fördubbling på tio år. Det är ungefär 16 limpor bröd per svensk som aldrig kommer fram till brödhyllan. I en familj om fyra är det alltså 64 limpor per år.  

Till detta kommer att de innebär en tickande bomb som smittspridare.

Smitta trots stängsel

På grund av detta arbetar många grisföretagare med att sätta upp stängsel kring sina gårdar för att hålla grisarna ute och hålla nere risken att besättningen ska drabbas av afrikansk svinpest. Det är troligen en bra och viktig åtgärd om, eller kanske snarare när, svinpest bryter ut igen i den svenska vildsvinspopulationen.

Men kanske kommer det inte visa sig tillräckligt. Erfarenheter från Estland får experterna att fråga sig om stängsel är en tillräckligt effektiv åtgärd. Där ses en kraftig ökning av svinpestfall hos tamgris. Man ser samband med ökad spridning i vildsvinspopulationen, men de har haft svårt att bestämma hur smittan introduceras till tamgrisarna. Vektorer som insekter diskuteras allt mer, och det skyddar inte vanliga stängsel mot. 20 procent av de estländska grisarna har slaktats på grund av svinpest.

Att det utbrott som kom för ett par år sedan inte berörde någon stor grisgård i Sverige var bara tur. Det hade kunnat sluta mycket värre. Vår framgångsrika bekämpning beror inte endast på tur, utan på en lång rad bra beslut och handlingar. Men det är inte säkert att det går lika bra en annan gång, på en annan plats.
Det är ingen slump att danskarna utrotar vildsvin, och i Norge klassas de som en främmande art med en tydlig målsättning om att ha så få som möjligt. I Sverige var de utrotade sedan 1700-talet, och kom åter på 1900-talet efter att de tagit sig ur hägn. Få anade konsekvenserna av detta.

Risk även för nöt

Det är inte bara grisuppfödarna som behöver oroa sig för smittspridning från vildsvin. Grisar kan också sprida mul- och klövsjuka. Den mest fruktade farsoten som är skäl till många regleringar, bland annat om märkning och djurförflyttningar. Det är en sjukdom som är enormt smittsam och som sprids med vinden. Grisar får relativt milda symtom, men utsöndrar massor av virus. Virus som sedan kan smitta alla klövbärande djur, såväl vildsvin som älgar, hjortar och rådjur bland viltet, och grisar, nötkreatur, får och getter bland tamdjuren. Om vildsvinen skulle få mul- och klövsjuka kan konsekvenserna bli enorma, särskilt som en spridning hos vildsvin riskerar att upptäckas sent.

Att vi får fler och fler hjortar förvärrar såväl viltskador som smittriskerna betydligt. Dessa kan inte få svinpest, men däremot mul- och klövsjuka. Sammantaget ett mycket allvarligt läge om smittan kommer. Så även i ett län med få grisproducenter är vildsvinsfrågan högst relevant. 

Jag menar att det finns många starka skäl att kraftigt minska vildsvinsstammen. Om vi vill ha en stark svensk livsmedelsproduktion har vi inte råd att ha en så stor stam som vi har för närvarande. LRFs mål om minskning av stammen är väl värt att sträva mot. Och den behöver skärpas betydligt. Det är hög tid att agera nu!

Vi behöver diskutera viltförvaltning som en angelägenhet som inte bara berör jägarnas intressen. Det är frågor som är viktiga för tamdjurens hälsa, och i förlängningen för vår livsmedelsberedskap. Vi kan inte fortsätta som vi redan gjort för länge, utan nu behövs en tydlig inriktning mot en kraftigt reducerad vildsvinsstam. Och kanske är det läge att se över hjortarnas vara samtidigt. Låt oss försöka slippa både pest och kolera.

Helena Torkelsson
ledamot regionstyrelsen i Jönköpings län