Vildsvin

Under 1700-talet var vildsvinen utrotade i Sverige och det var först på 1940-talet som de återinfördes och då till hägn. I slutet av 1970-talet rymde ett antal djur som dagens vildsvinsstam härrör ifrån. I början av 1980-talet fanns det färre än 100 frilevande vildsvin i landet. Tio år senare hade stammen vuxit till cirka 500 djur. Nu finns cirka 300 000 vildsvin i det fria.

Innehåll

Vildsvinsstammen är ett samhällsproblem

Viltstammarnas storlek behöver hanteras kraftfullt och omedelbart för att minska belastningen på skogs- och jordbruk, öka livsmedelsproduktionen, öka trafiksäkerheten samt möjliggöra skoglig tillväxt. Vildsvinsstammen är idag så stor att det bör utredas om det finns förutsättningar att införa en statlig premie för fällda vildsvin, som verktyg för att effektivisera jakten på den. Vi vill minska vildsvinsstammen med 90%.

Det kan inte anses rimligt att jakten, som är en hobbyverksamhet, ska överordnas den svenska livsmedelsproduktionen som i slutändan påverkar den nationella livsmedelsstrategin. Vildsvinsstammen är ett samhällsproblem.

Skador för 2 miljarder

Vildsvinens framfart förstör årligen över 85 400 ton spannmål på svenska åkrar och fält. Det är en fördubbling sedan 2014. Det är ungefär 16 limpor bröd per svensk som aldrig kommer fram till brödhyllan. I en familj om fyra är det alltså 64 limpor per år.

Vildsvin orsakar skador i jordbruket till ett värde av cirka 2 miljarder kronor – årligen.

Från ett samhällsperspektiv är det mycket oroande att vildsvinen förstör allt större volymer spannmål, som behövs i svensk livsmedelsproduktion. Livsmedel som behövs både i Sverige och i vår omvärld.

Vildsvinsolyckor

Den totala samhällskostnaden för trafikolyckor med vildsvin har ökat med en ökande vildsvinsstam. Under perioden 2003–2016 beräknas den totala kostnaden för vildsvinsrelaterade trafikolyckor ha ökat med 536 %, från 1,9 miljoner EUR till 12,3 miljoner. Vildsvinsolyckorna står också för en ökande andel av samtliga trafikolyckor med vilt.

Våra nordiska grannländer

I Norge är vildsvin är klassade som en främmande oönskad art. Målsättningen är att det ska finnas så få vildsvin som möjligt, på så få platser som möjligt. Det finns omkring 1000 vildsvin i Norge.

I Finland lever omkring 3000 vildsvin.

Vildsvinen i Danmark avskjutna för att förhindra spridning av svinpesten. Landet satte upp ett staket under 2018 längs den 7 mil långa gränsen mot grannlandet Tyskland för att förhindra att vildsvinen tar sig in i landet.

Det här behövs

Utformningen av jaktlagstiftningen vi har idag är baserad på de förutsättningar som rådde när 1987 års jaktlag antogs. Då fanns det några hundratals vildsvin – nu finns det minst 300 000. Jaktlagen är inte anpassad efter dagens förutsättningar.

Även om skyddsjakt är tillåten året runt för att skydda gröda, så får den bara ske på det fält som skadas. Skyddsjakt måste bli tillåten inom hela den fastighet som är drabbad av skada.

Vildsvin är idag klassad som oönskad i många andra länder, och arten har tidigare varit utrotad i Sverige. I slutet av 1980-talet togs beslutet att låta vildsvin förekomma i vilda populationer, och sedan dess har populationen i det närmaste exploderat. Beslutet att klassa vildsvin som naturligt förekommande i landet var kontroversiellt och mottogs av kritik inom ett stort antal remissinstanser. Idag anses vildsvinet vara ett av de vilda djur som orsakar störst samhällsproblem.

Den svenska vildsvinsstammens storlek ska anpassas efter den naturgivna fodertillgången. Utfodringen bör regleras. Det ska finnas regler om vilka fodermedel man får utfodra med, vilka utfodringsmetoder som ska vara tillåtna (t.ex. foderautomat) samt vilka mängder foder som är tillåtna. All utfodring som leder till skadegörande viltstammar är förkastlig.