I förarbetena till den nya förvaltningslagen, som trädde i kraft 2018, nämns flera problem. Bland annat att myndigheter inte alltid tar reda på om de har stöd i rättsordningen för sina åtgärder och att utvecklingen från klassisk förvaltning till ökade inslag av informationsgivande har inneburit ökade risker för felaktig myndighetsutövning. 

På senare tid har även en del myndigheter, på eget initiativ, valt att göra nytolkningar av lagstiftningen, uppenbarligen i syfte att begränsa skogsbruket. Detta har lett till många och långa tvister där enskilda fått kämpa för att få rätt mot staten, medan än fler inte förmått kämpa emot. Detta anstår inte en rättsstat. 

Å ena sidan har myndigheterna skyllt på oklarheter som måste prövas av domstol, å andra sida har de varit tvärsäkra i sina extrema ståndpunkter där de bortsett från stora delar av rättsordningen och från politiska beslut. Vi har sett detta i hantering av den fjällnära skogen, av nyckelbiotoperna samt i tillämpningen av artskyddsförordningen. 

Senast har vi sett exempel, svart på vitt, på de egna tolkningarna i Sveriges rapportering av skyddad natur i jämförelse med hur rapporteringen görs i andra EU-länder. De svenska myndigheterna räknar på ett helt eget sätt. Vi fruktar att det inte heller står rätt till med den svenska rapporteringen kring biologisk mångfald. Klart är att det behövs en grundlig genomgång eftersom de svenska myndigheterna verkar ha valt en helt egen referenspunkt i sitt arbete med naturens skydd och bevarande. På vissa myndigheter verkar idealet ”rewilding” – att naturen ska återföras till ett tänkt förindustriellt tillstånd och att all mänsklig påverkan är av ondo – ha blivit ett mål att sträva efter, utan underliggande politiska beslut. 

En annan nytolkning är myndigheternas försök att skjuta över sitt lagstadgade utredningsansvar på enskilda. Bland annat genom att blanda ihop pågående markanvändning, som är grundlagsskyddad, med tillståndspliktig verksamhet. På så sätt blir det ofta olönsamt, administrativt tungt eller på annat sätt omöjligt för den enskilde att hävda sin rätt.

Att Tillitsdelegationen nyss överlämnade sitt slutbetänkande om utbildning av statsanställda till regeringen är bra. Vår förhoppning är att utbildning ska göra att kunskapen ökar om statsförvaltning i allmänhet och om förvaltningslagen i synnerhet.  

Myndighetsutövning innefattar så mycket mer än bara de direkta kontakter med enskilda som de flesta tänker på när de hör ordet. I myndighetsutövningen ingår all kommunikation från myndigheter som kan antas bli normerande för enskilda, det vill säga all kommunikation på myndigheternas hemsidor, framtagande av informationsmaterial, statistik, kartor och underlag till beslutsfattare och allmänhet. 

Av de ansvariga myndigheternas hemsidor, samt i övrig kommunikation, i form av broschyrer och annat informationsmaterial framgår ibland myndigheternas egenformulerade ambitioner tydligt. Ett exempel på det är Skogsstyrelsens broschyr om nyckelbiotoper som skickas ut till de markägare som fått en nyckelbiotop registrerad på sin mark. På samma sätt är det i vissa fall med myndigheternas interna riktlinjer och vägledningar när de inte låter sig begränsas av rättsordningen och våra demokratiska processer.

Det måste säkerställas att myndigheters arbetssätt, mål och ambitioner alltid härleds ur politiska beslut och är förenliga med rättsordningen. Kravet på legalitet, att myndigheterna styrs av rättsordningen, är fundamental. Detta framgår av våra grundlagar och av förvaltningslagen. Varken mål, internationella åtaganden, miljöbalken eller andra lagar och förordningar står över våra grundlagar, utan måste tolkas och tillämpas i enlighet med dessa. Att kraven på myndigheterna är extra höga i frågor av särskild vikt för enskilda framgår av rättsordningen. Allt som rör den grundlagsskyddade äganderätten hör till den kategorin. Att myndighetsutövningen följer rättsordningen måste garanteras varje enskild medborgare. Rättssäkerheten börjar och slutar i myndighetsutövningen.

Anna Treschow, rättspolitisk expert, LRF Skogsägarna

Publicerades i Dagens Industri den 2 juli 2020