Den svenska modellen för naturvård i skogen bygger på tre delar – formella avsättningar, som exempelvis nationalparker och naturreservat, frivilliga avsättningar och den generella hänsyn som tas vid varje skogsbruksåtgärd som görs. De senaste 25 åren har Sveriges skogsägare arbetat hårt för att utveckla naturvårdsarbetet i skogen. Tittar man på skogsägarnas insatser kan man konstatera att frihet under ansvar verkligen levererat: de frivilliga avsättningarna av skog uppgår idag till 1,2 miljoner hektar och vid varje föryngringsavverkning lämnas i snitt 11 procent av arealen som hänsynsytor, exempelvis som träddungar och skyddszoner vid vattendrag. Dessutom lämnas detaljhänsyn som död ved eller gamla grova lövträd.

Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF Skogsägarna, mot bakgrund av alla dessa insatser som görs av skogsägarna, hur går det för den biologiska mångfalden i skogen?
– Generellt skulle jag säga att det går ganska bra. Den mest värdefulla skogen bevaras och nya miljöer som är viktiga för mångfalden skapas hela tiden. Det gynnar förstås flertalet arter som tidigare påverkats negativt av skogsbruket. Med största sannolikhet blir svenska skogar allt artrikare. Men hur vi än använder naturen kommer en del arter alltid att minska.

Det finns uppgifter om att en miljon arter av ryggradsdjur hotas att dö ut globalt sett – är det lika illa i Sverige?
– Tvärtom. Det går generellt mycket bra för ryggradsdjuren i svenska skogar. Många forskare menar att vi har fler stora däggdjur än vad vi haft på flera hundra år. Uppgifter från Svensk Fågeltaxering visar att vi fått nästan 8 miljoner fler par av skogsfåglar i Sverige de senaste 20 åren. Även arter som har stora krav på sin miljö har ökat.

Och dom andra arterna då?
– För de artgrupper där det finns flest arter – insekter, svampar, mossor och lavar – finns det inte någon statistik. Vi vet egentligen inte om populationerna ökar eller minskar. Men många av de miljöer som anses särskilt viktiga för mångfalden av dessa arter ökar. Data från Riksskogstaxeringen visar att vi de senaste 25 åren fått mer gammal skog, mer död ved, mer ädellövskog och fler grova lövträd. Det borde innebära att arter knutna till sådana miljöer generellt också ökar. Däremot får vi färre glesa skogar vilket kan påverka andra arter negativt.

Vad säger egentligen rödlistan om tillståndet för den biologiska mångfalden i skogen?
–Rödlistan säger förstås mycket om situationen för enskilda arter. Men det är en ganska dålig värdemätare på mångfalden som helhet. En lång rödlista indikerar snarast en rik biologisk mångfald. Arter på rödlistan är i allmänhet sällsynta, och många är rödlistade bara för att de är sällsynta. Att arter är ovanliga är något helt naturligt. Och ju fler arter som finns i skogen desto fler ovanliga arter kommer det finnas. Då blir också rödlistan längre. Att vi har många sällsynta arter är något vi ska vara glada för.