Brunnby Lantbrukardagar: Folkfest och en viktig arena

Med över 6 600 besökare blev det i år besöksrekord på Brunnby Lantbrukardagar som ägde rum den 5-6 juli. I år introducerades ett nytt och större mässområde med utvidgade försöksodlingar och maskindemonstrationer, som i kombination med 150 utställare och intressanta seminarier lockade en publik från hela Mellansverige.

Vår monter, som vi delade med Mellanskog, bemannades av styrelseledamöter från LRF Dalarna, LRF Gävleborg, LRF Mälardalen och LRF Örebro som tillsammans med medarbetare samtalade med alla besökarna i montern. Vi hade också LRFs Medlemsservice på plats som berättade om medlemskapet och också värvade nya medlemmar direkt i montern. Ett av de mest populära inslagen i montern var den bemannade pysselhörnan där många barn pysslade med Bonden i skolan-material.

-    Brunnby Lantbrukardagar är en fantastisk mötesplats för hela näringen i Mellansverige. Det var bra stämning och fanns framtidstro hos besökarna trots stora utmaningar i näringen, säger LRF Mälardalens ordförande Tomas Olsson.

Landsbygdsministern besökte LRFs monter

En av alla besökare i montern var landsbygdsminister Peter Kullgren som LRF Gävleborgs ordförande Lotta Zetterlund och LRF Mälardalens styrelseledamot Åsa Sikberg passade på att prata viltfrågor med.

-    Det var mycket diskussion om viltfrågor, både med besökare i montern och med Peter Kullgren, berättar Lotta Zetterlund, ordförande för LRF Gävleborg.

Vinnare och rätt svar i Gissa kryddorna-tävlingen

Närmare hundra personer var med och tävlade om presentkort på Granngården genom att gissa på ett antal svenska kryddor. Vi gratulerar Anki Olofsson, Uppsala, och Tim Nilsson, Stockholm, som drogs som vinnare bland de som gissat rätt! Rätt svar var 1 oregano, 2 citronmeliss, 3 mynta, 4 bladpersilja, 5 koriander, 6 timjan.

Seminarier

Vi arrangerade också, de flesta tillsammans med andra aktörer, fem olika intressanta seminarier med rubrikerna ”Ett nytt frivilligt formellt områdesskydd - vilka blir konsekvenserna för skogsägarna?”, ”Hur bör framtidens kraftöverföringssystem utformas för att möta ökande behov av elöverföring?” (dessa två tillsammans med Mellanskog), ”Komplexa frågor utan lätta svar - ett samtal om bilden av jord- och skogsbruk i media”, ”Smakar det så måste det få kosta – en diskussion om livsmedelsstrategin” (tillsammans med Smaka på Västmanland) och ”Energilagringens betydelse och vilka möjligheter som finns att sälja reservkraft till Svenska kraftnät” (tillsammans med Agtech 2030). Läs mer om några av dessa nedan.

God stämning och framtidstro

-  Vi är mycket nöjda med årets medverkan på Brunnby Lantbrukardagar där vi hade möjligheten att möta många av våra medlemmar och även att rekrytera nya, säger Anna Lindgren, ansvarig för LRFs medverkan.

- Allt fungerade som planerat där våra förtroendevalda gjorde ett fantastiskt jobb med att bemöta besökarna på bästa sätt. Det var i stort sett full fart i montern hela tiden där barnhörnan med Bonden i skolan-pyssel, som vanligt, var den mest livliga och populära delen. 

- Min upplevelse är att det var god stämning och att många känner framtidstro, även om läget är och har varit tufft både lokalt och globalt. Brunnby är verkligen en familjefest och en viktig arena för de gröna näringarna, sammanfattar Anna Lindgren mässdagarna.

Se bilder från mässan längre ner på sidan!

Mer om seminarierna

Komplexa frågor utan lätta svar - ett samtal om bilden av jord- och skogsbruk i media

I ett samtal mellan Anna Nilsson, journalist och politisk chefredaktör på Land Lantbruk, Per Nyström, förtroendevald i Mellanskog, och Gunnar Gidefeldt, kommunikationschef på LRF, som leddes av Fredrik Melin, styrelseledamot i LRF Mälardalen, diskuterades hur de komplexa och mångfacetterade frågorna inom jord- och skogsbruk som saknar enkla svar, behandlas i media. 

Även om de gröna näringarnas frågor står mycket högre på agendan nu efter pandemin och kriget i Ukraina Ukraina, vill media gärna gena i svåra frågor och plocka enkla billiga poäng, sa Gunnar Gidefeldt. Anna Nilsson menade att media ofta är alarmistiska och tar inte frågorna ett steg till, utan ger en förenklad bild. Per Nyström tyckte att media bara vill lyfta skogsbruket ur industrins perspektiv, de belyser inte det privata skogsbruket, trots att hälften av all skog i Sverige är privatägd.

Gunnar fick frågan om vad LRF gör för att nyansera bilden och svarade att en del är att prata framtid och förmedla budskapet att vi är möjliggörare. Vi måste ha korta enkla budskap, med långa komplicerade resonemang tappar vi läsarna.

Ett nytt frivilligt formellt områdesskydd - vilka blir konsekvenserna för skogsägarna?

Under seminariet fick LRF Skogsägarna, Naturvårdsverket, och Skogsstyrelsen ge sin uppfattning om det nya frivilliga formella områdesskydd som Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen tagit fram riktlinjer som LRF framfört kritik på: Frivillighet gäller inte ens på pappret

LRF Skogsägarna gav sin bild av att de riktlinjer som tagits fram behöver få en tillämpning som verkligen bygger på skogsägarnas vilja att göra frivilliga ersättningar och inte bli ett verktyg för att tvinga markägarna till avsättningar. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen gav bilden av att de svenska miljömålen inte är uppfyllda och att de ser det nya frivilliga formella områdesskyddet som ett sätt att öka måluppfyllnaden. 

Ett antal frågor som berörde tillämpningen av det nya frivilliga formella områdesskyddet ställdes under en frågestund där åhörarna kunde ta del av Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens uppfattning att en skogsägare inte kan neka till ett frivilligt områdesskydd, det kommer ibland att bli tvingande om naturvärdena bedöms höga. Myndigheterna menade att skogsägarna behöver bli mer förekommande för att undvika att tvångssituationer ska uppstå som en följd av att naturvärden blir kända först efter att avverkningsanmälan lämnats in. Däremot utlovades att ersättningen för frivilligt formellt områdesskydd blir baserat på skogsmarkens marknadsvärde plua 25 procent. 

Vad gällde frågan om tidigare större nyckelbiotoper kunde bli föremål för att bilda frivilligt formellt områdesskydd (mot ersättning enligt ovan) svarade myndigheterna att det visst var en möjlighet. Däremot skulle nyckelbiotoper som inte bedömdes ha tillräckliga naturvärden för att erhålla områdesskydd inte avregistreras som nyckelbiotop, skälen för det kändes något grumliga, men ett argument som framfördes var att nyckelbiotoper redan var uppe för en omprövning. 

På frågan om inte frivilliga områdesskyddet borde ge möjlighet till tidsbegränsade avtal (med tanke på flera graders uppvärmning av klimatet i Sverige enligt SMHI) kom inget klart svar från myndigheterna som menade att beståndsstrukturerna och därmed kopplad biodiversitet i avsatta områdesskydd torde få liten förändring över tid även av en klimatförändring.    

Håkan Lindström

Hur bör framtidens kraftöverföringssystem utformas för att möta ökande behov av elöverföring?

Under seminariet gavs möjlighet att för deltagarna att ge sin syn på hur framtidens kraftöverföringssystem bör utformas. 

Först ut var professor Mats Leijon, Uppsala Universitet, som menade att Sverige historiskt var först framme med nya tekniklösningar för kraftöverföring som ledde till att svenska staten valde att transportera den vattenkraftsel som producerades i norra Sverige med luftburna kraftledningar till södra Sverige. När nu elkraftsproduktionen med kärnkraft minskar i södra Sverige behöver den ersättas med det överskott på vindkraftsel som finns i norra Sverige. Därmed ökar behovet av att förstärka eltransmission från norra till södra Sverige. Här har Svenska kraftnät beräknat kostnaden till 75 miljarder för att bygga ett förstärkt elnät mellan det elområde som har överskott på el i norra Sverige, område 2, till elområde 3 och 4 som har underskott på el, i det så kallade Nord-Syd-projektet.

Mats Leijon menade att en förstärkning av näten, i takt med att elförbrukningen ökar kraftfullt i Sverige de närmaste decennierna, bör ske med en ökad användning av markförlagda ledningar då det under senare år blivit en beprövad teknik som använts även för ledningar med högspänning. Här nämndes att det i Japan utvecklats markförlagda ledningar om 500 kV av företaget Hitachi Energy som också äger verksamhet och produktion av mark- och sjökabelledningar i Sverige.

Per Eckemark, divisionschef nät för Svenska Kraftnät, delade bilden om att behovet av elproduktion och eltransmission kommer att öka kraftigt i Sverige som ett resultat av en förutspådd fördubbling av elkonsumtionen till 330 Terawattimmar år 2045. Svenska Kraftnät menade dock att stamnätets utbyggnad av olika skäl bör göras med luftledningar i ett “finmaskigt nät” bland det nu aktuella “Nord-Syd”-projektet som berör stora delar av elområde 2 och 3 (8-9 län i mellersta Sverige). 

Efter de fristående inledningarna uppstod en dynamik i samtalet där det framkom att även de regionala elnäten med en spänningsnivå understigande 130 kV behöver uppgraderas där det vore lämpligt att använda sig av markförlagda ledningar. Det nämndes också att elnätet inte är ett riksintresse och att försvarsmakten som är ett riksintresse gärna ser markförlagda ledningar. 

Under en efterföljande frågestund kom det bland annat upp frågor om vilka möjligheter det finns att samplanera kraftledningar med nya vägprojekt - skulle inte det påverka både ledtider och tillståndsprocesser? Uppsala Universitet menade att en sådan utveckling skulle underlätta för fler markförlagda ledningar. Svenska kraftnät svarade att det vore en fördelaktig utveckling, men att det inte fanns i Trafikverkets verksamhetsplan att samplanera annan infrastruktur.

Avslutningsvis ställdes frågan till Svenska kraftnät om det krävs bättre lyhördhet för markägares synpunkter och mer generösa intrångsersättningar för en ökad acceptans för kraftledningar. Svenska kraftnät menade att det vore önskvärt då det kan förkorta projekttiden för nya ledningar.

Håkan Lindström